Min midsommar blev allt annat än ordinär. Jag och mina vänner tillbringade som sagt dagarna i en båt ute i vackra skärgården, men livet är inte alltid så ljuvt som man har tänkt sig. En del dramatik utspelade sig när en del personer blev överförfriskade och hånglade med män, snodde båtar, dansade limbo, etc. Vi gick även skallgång under kvällen. Men detta berodde inte på mina arma vänners enorma alkoholintag utan detta beskyller jag en äldre släkting med vänner för- Inte för allt drama så klart, det får vissa av mina vänner ta ansvaret för, men för denna enorma dramatik. Med vad som jag fortfarande hoppas var välvilja och vad vi i efterhand nog var ristande äventyr i sina egna liv spenderade dessa 25 åringar kvllen med att få oss stressade över småsaker och hettsa upp en slaks första-fyllan-stämning hos oss yngre och mer ovetande personer.

Detta kanske låter lite luddigt, så jag kanske ska ta ett exempel från denna händelserika kväll.

En av mina vänner (jag ska inte nämna några namn) började grovhånglade med en äldre man under ladudansen. Det var lite Fredrik Åkare och Cecilia Lind över det hela, utan den romantiska delen och med mer stjärttaffs framför barnfamiljer. Hon verkade i vilket fall ha trevligt och plötsligt så splittrades vår kompisgrupp under dansen och vi tappade bort varandra. Dock hittade alla tillbaka till varandra hos en bekant på ön, utom just denna vän.

Nu skulle jag inte säga att jag inte var orolig klockan 3 på natten när hon fortfarande inte hade dykt upp/svarade på sin mobil, men den logiska slutsatsen var ändå att hon hade följt med denna ”Fredrik” hem för lite kuckelimuckande. Men det dessa härliga världsvana världsräddande vuxna personerna gjorde var att skrika om hur allvarligt det var att hon inte hade kommit tillbaka och innan vi visste ordet av skulle de starka männen ”som alla hade gjort lumpen och är experter på det här” ut med en skallgångskedja. Dessa personer poängterade även att det var väldigt farligt och att alla kvinnor borde stanna kvar i huset för att det var farligt där ute och för att dessa män kunde detta så mycket bättre. Helt plötsligt utbryter en i detta mogna sällskap ut;

”Vi kan inte stå är och prata, det här handlar om  minuter!”

Som hämtat ur en dålig actionfilm om en seriemördare. Vilken jävla normal människa som helst skulle nog kunna förstå hur detta känns att höra för en trött förvirrad och relativt alkoholpåverkad kvinna som jag ändå är. Reagerade jag som de ville att jag skulle göra? Ack nej! Mig kunde de inte besegra med sitt översittar-/sexistbeteende utan jag blev istället för att sätta mig på soffan med de andra arg och insisterade på att följa med ut på jackten efter min försvunna vän med alla dessa påstådda militärmän.

Vi hittade hennes senare ute i vår båt med den äldre mannen som hade kommit på sig själv i vår gemensamma säng. Ibland är världen så mycket fräschare än vad man kan föreställa sig. Jag undrar fortfarande om dessa äldre personer inte hellre hade velat hitta min vän våldtagen i ett dike för att de skulle få chansen att agera sin roll som kamratstödjare ännu mer. We will never know. Men en sak är säker, de kommer bli några fantastiska morsor och farsor på stan en dag.

Liknande inlägg:

1. Nu när vi än ändå snackar om sex…
2. Att inte kunna sociala samspel.
3. Kimpaj om pajerna