Bajsporr (.se)

Ikväll såg jag ”My Bloody Valentine 3D” på Heron City. Det här inlägget skulle handla om det. Inte längre. Kortfattat: Filmen suger. 3D-effekterna suger. Glasögonen är Rayban-wannabes.

Det här inlägget handlar om min färd hem.

Efter att ha gått vad som enligt skyltarna var 1,2 km till Skärholmens T-bana, bl.a. genom ett öde och tämligen creepy garage kommer jag ned på perrongen.

Missade tåget precis. 14 minuter till nästa. Nästan tomt på Perrongen.
Tre ungdomar. Två tjejer och en kille. De brottas med en selecta-automat och tjafsar om vad som kan vara öppet såhär dags.

Klockan är 22:53.

En av tjejerna säger att de kan gå till OKQ8. ”De har öppet dygnet runt!”. Jag gick förbi OKQ8 på väg från Heron. Det var stängt. Jag funderar på om jag ska berätta de dåliga nyheterna.

Nej.

En gubbe kommer ned på Perrongen. Tittar på mig. Han ser lite skrämd ut. Sätter sig långt bort. Efter att ha brottats med nästa Selecta-automat sätter sig de tre på bänken snett bakom mig.

De pratar om vart de ska. OKQ8 figurerar ej som alternativ. Jag lyssnar inte så noggrant. PLING – SMS från Kim. ”Kan vi inte dra hem till dig?” säger killen. PLING – min sms-konversation fortgår. Deras avbryts. Någon säger som reaktion på det senaste i raden smspling, ”Komigen vi snor den”. Nu lyssnar jag desto noggrannare. Mobilen på ljudlös.

Tre tjejer halvspringer ned på Perrongen och sätter sig på bänken bredvid min. Konstigt tänker jag. 10 minuter till tåget. Inget springande behövs. I regel anser jag att springande är onödigt. De senaste två månaderna har jag sprungit tre gånger. Alla försök har resulterat i att jag har ramlat. Två av tre har resulterat i skada.

Från ena nedgången låter det nu mer. Skönt. Ju fler människor desto mindre är risken för något. Ljudet kommer från nio killar. De nio killarna känner varandra. De är uppskattningsvis mellan 15 och 18 år gamla. Jag ogillar killgäng. Pulsen går upp något.

10 minuter till tåget.

Anföraren av gänget sätter sig bredvid mig. Jag tar ned min påse från bänken. ”Tack så jättemycket”. Han ser mig i ögonen och ler. Nästa person sätter sig mellan mig och honom. Han ser mig i ögonen och ler. Personen efter honom sätter sig mellan oss. Jag tittar inte mot honom. Jag ser på min klocka. 9 minuter till tåget.

En kille går fram och tillbaks längs bänkarna. Är han Ledaren? Han sparkar på två av killarnas fötter. ”Ta in fötterna säger jag”. De gör som han säger. Han är Ledaren.

En av killarna bredvid Ledaren rundar bänkarna. En halvmeter från fullbordat varv kommer han till mig. Han ”råkar” gå in i min fot. Han snubblar inte. ”Oj, förlåt”. Han ser mig i ögonen och ler. Han sätter sig mellan mig och den som sist satte sig bredvid mig.

Ledaren pratar med någon. ”Om du inte drar härifrån får du spö!”. Jag är glad att mobilen är på ljudlös.

6 minuter till tåget.

Tåget mot Norsborg kommer. Jag tar min kasse och går. ”En station åt fel håll och jag är av med dem” tänker jag. Jag tappar mina 3D-glasögon. Vänder mig om och plockar upp. Bänkarna är tomma. Mina bänkkamrater går också mot tåget.

Jag vänder mig inte om. I min värld har de inte gått på. Jag går till andra änden av den halvfulla vagnen. Sätter mig ned. Andas. Som Per Gessle sjunger, ”Det är över nu”.

Förbi mig går två killar från Perrongen.
Per Gessle verkar inte ha något att säga om situationen.
De står vid dörrarna.
Jag tar ett annat dörrpar.
Jag går av.
De går av.
Jag sätter mig på en bänk.
De lämnar perrongen.

3 minuter till tåget.

Jag tar upp telefonen och smsar Kim. Den fortsätter vara på ljudlös. Liksom jag. Ljudlös. Osynlig.

Slussen. Byte. Rådmansgatan. Ingen från Perrongen. Fulla turister. Port. Trappa. Dörr. Lås. Slår av espressomaskinen som stått på över dagen. Allt är som vanligt. Jag hatar killgäng.

I förra veckan fick jag en ny favoritfilm.
”Wristcutters: A Love Story” är en fantastisk liten film om kärlek… Och självmord.
Det dröjer inte många sekunder in i filmens första scen innan huvudkaraktären, Zia, helt sonika anser att nu är det nog och begår självmord (genom att skära handlederna av sig).
Det är dock inte slut efter första scenen, det visar sig nämligen att alla som begår självmord kommer till en annan värld. En värld som helt enkelt är lite lite sämre än den förra. För det första är det ganska grått och trist för det andra så ler ingen, någonsin.

Efter lite om och men bestämmer han sig för att lämna sitt jobb på Pizzeria Kamikaze och söka upp tjejen som fick honom att begå självmord och som sedan begått självmord själv.

Med sig på resan har han en ryss vid namn Eugene som bor i självmordslandet tillsammans med sin mamma, pappa samt lillebror vilka alla begått självmord. De har även med sig en tjej vid namn Mikal som påstår sig ha hamnat i sjävlmordsvärlden av misstag och är därför på jakt efter ”the People In Charge”

Filmen är en härlig komedi som, för att citera Johan, ”inte är tråkig en enda sekund”. Det är väldigt snyggt gjort, filmat med olika sorters film har de lyckats skapa en påtaglig känsla av en annan värld.
Det underbara soundtracket ramar in filmen och gör att den lever kvar i hjärtat och hjärnan långt efter att eftertexterna slutat rulla (och man sjungit sig hes till ”Through the Roof N Underground”.

Skådisarna är utmärkte allihopa, speciellt utmärker sig Shannyn Sossamon som (sina tidigare filmer till trots (jag tänker då mest på One Missed Call)) vara en väldigt duktig skådis, perfekt för rollen. Hon är stundtalsväldigt lik Audrey Tautou (som spelade Amélie) och jag funderade ett tag på om det kunde vara hon, vilket det såklart inte var…

Kolla in trailern här och lyssna på soundtracket här

Då till den löddriga snurrande nakna mannen… Jag var och såg Sex and the City i fredags, det var fint, inte riktigt lika bra som serien men kul ändå. Det roligaste i filmen måste ha varit Samanthas granne Dante som var en sexig hunk, alltid med en ny tjej under och/eller ovanpå sig (dessa stod i eftertexterna som Dante’s Girl 1, 2, 3 och 4)
Det kom iaf en duschscen. Han duschar tydligen utomhus den där karlen, ständigt snurrande med lödder rinnande över kroppen. Det var tydligen underbart sexigt, flera gånger var det precis så att man skulle se hans.. ja… paket! Men precis när den skulle ha roterat in i bild klipptes det för att visa Samanthas begeistrade min… Till slut fick man se den, om än i profil och det var så fruktansvärt roligt och osexigt… Det var helt underbart…
Har man sett serien ska man se filmen annars blir det nog lite konstigt, förresten utgjorde jag nog lite drygt 10% av alla män i publiken, det är najs…

På tisdag smäller det! Imorgon kanske det blir fest och picknick and stuffs men icke bestämt, vi hör av oss samt postar här, glhf, peace out and stay begeistrade

Pettar Hansson gör det igen. Suger alltså. Från matchstart såg kraken osäker och stel ut, duckade t.o.m. för bollen vid ett ryskt inlägg.
Denna vårdslösa manöver är dock något som herr Hansson borde tillämpa oftare, ”Skit i bollen Hansson, vakta stolpen!” gud vad jag längtar till den dag då Lars Lagerbäck, eller vem det än är som coacher landslaget då, tröttnar och yttrar dessa vackra ord. Ett annat alternativ är ju dock att direkt bänka killen.
Idag låg Hansson bakom Rysslands 1-0 mål och jag var positivt överraskad att det endast blev ett baklängesmål Hansson fick ta på sig.

Sverige var allmänt dåliga men en sak är klar Petter Hansson suger.

I övrigt kan jag berätta att Johan försov sig till morgonmötet igår och kom strax för 16:00 istället för 15:00. En rutt är nu fastslagen som kommer att presenteras här inom kort. Inom kort kommer även våra åsikter om Rambo samt Futuramafilmen ”The Beast with a Million Backs”

Fred ut