Svenska kvinnor har börjat bekänna färg.

Kanske värdens töntigaste kedjebrev. Ja jag är seriös. Då tar jag ändå med de kedjebreven man fick och skrev förhand när man gick i mellanstadiet i beräkningarna. Så fruktansvärt jävla töntigt.

Varför är den stora frågan. Varför finns det här behovet av att berätta vilken färg ens BH har, eller om man inte ens har på sig en?

Jag ser inte behovet, jag gör verkligen inte.

Inte för att jag vill sexualisera kvinnan underkläder mer än den redan är, men det är det det känns som att man gör genom att bekänna färg, låta folk gilla ens färg och genom det få någon typ av godkännande över att ens underkläder är najs. Speciellt nu när denna ”stora hemlighet” har läckt ut till det andra könet känns hela denna grej lite mer smutsig och onajs. Killar sluta gilla våra underkläder, vi gillar er inte mer för det, det känns mest bara sliskigt.

Så nu kan ni få gå och fundera över min BH:s färg. Spänningen är olidlig.

Liknande inlägg:

1. Det är inte jag som är svinet i dramat
2. Inlägget som inte kom (om personen som inte kom med på resan)
3. Att inte kunna sociala samspel.