Bajsporr (.se)

Vår sista dag i understaden Paris där duvorna sjunger om kärleken och alla kvinnor visst kan dansa can can, började väldigt hetsigt då vi som nämnts i Jespers post (ovan) var i fel tidszon. Vilket resulterade i lite för snabb packning som ni ska få höra senare hade lite jobbiga konsekvenser.

Fullt sadlade gav vi oss iväg för att reda ut de sissta detaljer som krävde internet innan vi gav oss iväg till wien, väl på nätet fick vi reda på att vi kunde bo gratis hemma hos en vän till Jesper i Milano vilket gjorde oss extremt glada då de flesta vandrarhem antingen var bokade eller på tok för dyra för våra redan överskridna logibudget. När väl denna oro hade lyfts från våra axlar beslöt vi oss för att ta tag i lite mer personligt informationsintagande som t.ex. mailläsande och skickande (Jesper tycker att Ida ska kolla sin mail) eller ta reda på om man kommit in på den utbildning som man sökt, vilket jag faktiskt gjort då jag är antagen i Uppsalas program samhällsanalys och 16:e respektive 6:e reserv på programmet kombination magister-, master- och lärarexamen i teoretisk filosofi på stockholms universitet, vilket skänkte mig en lättnad och känsla av välbehag att jag för stunden kunde glömma all oro och längtan som berör en människa som befinner sig så långt från sitt land och sin stad.

Kort efter att vi lämnat världsnätet gick vi först för att inhandla frukost och livsviktig proviant (som är så billigt här i frankrike) för att sedan avnjuta denna frukost på gräset i en park som ligger bakom bageriet där vi köpt vårat frukostbröd (En baguette även den mycket billig) väl i parken slog vi upp ett temporärt läger med vår packning som vindskydd och lade oss sedan för att bara ta det lungt och vara på denna resa som för det mesta spederats på gående fot.

Ett par timmar senare, utvilade och spenstiga tog vi oss med liten möda in till Paris östra station där vårt tåg till slut skulle avgå från. Här upptäcks snabbpackandets konsekvens, då middagen skulle förberedas och kryddorna efterfrågas. Till min fasa upptäckte jag att locket till pepparburken inte hade förslutits ordentligt och därför hade en del äventyrliga pepparkorn letat sig ut i min ryggsäck, så det var inte mer än att ta ut alla de plagg som blivit utsatta och damma av dem sam ta blött papper för att torka upp den peppar som låg kvar i botten av väskan.

Sen kom Jesper och var jobbigade sig med kameran medan jag oskyldigt stog och författade denna skildring vilket ni troligen kommer att få se sen när vi kommer hem.

PS. Hoppas allt går bra med robert och hans inneboende