Bajsporr (.se)

Igår hade vi besök från hufvudstaden. Kerem och Karro ärade oss med sin närvaro i vår fina och nystädade lägenhet. Vi skulle egentligen fått det här besöket för två veckor sen då vi skulle ha firat Kerems 20årsdag, dock blev det ändrade planer, men nu var de alltså här.

Vi skulle, för att visa dessa två vårt lite finare lite bättre studentliv, gå på en pubrunda på nationerna i stan. Vi jobbade oss under kvällen igenom 4 olika pubar, men vi startade vår resa på vår egen nation, V-dala.

Som jag berättade förut så hade Kerem precis fyllt år så vi bestämde oss för att sjunga för honom på den första nationen och sen kläckte jag den fantastiska idéen om att vi skulle göra Det Stora Nationstestet och  sjunga för honom på varje nation för att se hur många som hängde med i firandet och genom detta avgöra stämningens hetta, eller kyla. Här kommer resultatet.

V-dala: Den första nationen vi hamnade på, och även vår egen. Puben var full av människor och klockan var väl ungefär 22.00 när vi började sjunga, men ändå var stämningen låg. En kvinna mimade med i sången. Några få applåderade efteråt. Mer än så blev det inte. Tyvärr. Jag kan inte se en så stor anledning till detta utom att detta kanske inte är den mest stämningsfulla puben i stan (men de har en bra lördagsklubb i alla fall). 3/10.

Upplands: Andra anhalten och grannationen. Här var det också fullt av folk och klockan hade nog hunnit bli nästan halv när vi kom hit och hade hunnit fått ölen och ställde oss vid en barlist längs en vägg. Vi hade inför sången ett problem att lösa; Det fanns inga sittplatser där födelsedagsbarnet kunde sitta under sången. Lösning; Vi sätter Kerem på en pall där någon redan sitter. Detta kan bli festligt tänkte vi, nu har ju hela det stora bordet där vi satte ner Kerem sett oss och uppmärksammat att något kommer hända, nu måste de ju sjunga. Men icke. Knäpptysta var de. Det var alla på hela puben. Bajsstämmning skulle man kunna säga. Men till Upplands försvar så är denna nation inte helt optimal för att skapa en stämning för annat än små sällskap då hela puben består av mindre rum med ett par bord istället för ett större rum med större bord.  Jag tror också att det borde där vi satte ner Kerem mer blev överraskade och förvirrade än vi trodde de skulle bli. För lite öl möjligen. Sen måste ju vi som testutförare ta åt oss lite kritik då vi först försökte oss på ”med en enkel tullipan…” och misslyckades innan vi tog den vanliga hederliga sången. Testet var alltså inte utfört på samma sätt som vid första puben. Skäms på oss. Men trots allt detta, så var stämningen mer begravningslik här än vad som är acceptabelt. 1/10.

GH: Tredje stoppet för kvällen. GHs pub som mer ser ut som scoutstuga än något annat men är en väldigt liten gemytlig pubmiljö, speciellt bra för vårat test. För även om vi på denna pub hann prata med lite folk innan vi sjöng och berättade om testet så var detta i särklass det bästa stället. När vi började sjunga för Kerem så började folk ställa sig upp vid alla borden och skålade med oss och skrålade med och jublade och det blev helt enkelt en väldigt härlig stämning. Fantatsiskt trevligt. Det här är platsen då jag, om ett par veckor, ska bli sjungen för. 9/10.

Norrlands: Vad som kom att bli sista anhalten för kvällen. En större pub än de tidigare men nu var klockan också väldigt mycket, så folk borde ha hunnit få i sig ett par öl innan vi kom dit och kanske vara lite mer sugna på att skråla i takt med oss. Här hade vi också lite hjälp i form av Mauro, gammal gymnasiekompis till männen i sällskapet, som jobbar på Norrlands. Folk sjöng med lite granna. En väldit full man tacklade mig och lyfte upp Kerem på ett bord. Men det fanns ändå inte den här helhetsstämningen på puben som vi hoppast på, även om en del enskillda instattser måste prisas. 6/10.

Testet var mycket roligt att genomföra och vi hade en solklar vinnare i GHs pub. Mycket härlig stämning  och också puben com har flesta, och definitivt roligast, öl. Gårdagens inköp där innehöll bland annat en körsbärsöl och en grönt te-öl. Sjögräsölen var slut. Tyvärr.

Igår blev de också många diskussioner kring raggning, både innan vi gick ut, men också under kvällen. Hur ska man ragga? Kan vi sno knep från How i meet your mother och köra ”Have you meet Ted?” eller möjligen ”Ted Mosby, architect.” (fast då med Jespers nyinskaffade namnskylt där hans nuvarande studieinriktning kan läsas)? Många diskussioner som sagt. Vem skulle lyckas bäst ikväll?

Så här i efterhand skulle jag nog säga att vem som var vår vinnare är svårt att avgöra, i alla fall om vi ska prata om de deltagare som vi som sällskap bestod av. Istället kom det in en otippad deltagare. Toamannen.

Under mina levnadsår har jag många gåner stött på dåliga raggningsrepliker. Mest i film. Mest i amerikanska sådana. Jag har dock inte haft någon empirisk erfarenhet av detta.  Tills igår.

Som jag tidigare berättade hamnade vi på GH efter ungefär tre öl, och detta leder till att min blåsa känns fullare i takt med att jag gör detsamma. Så jag begav mig mot toalettkön för att lösa detta problem. Det var jag inte ensam om att göra. För bakom mig står en man som antingen tänkte att toalettkön var ett bra raggningställe, eller bara kände för att göra något kul av denna annars ganska långtråkiga väntan.

Toalettmannen lutar sig fram emot mitt öra och säger relativt högt, trots att det mest logiska hade varit att viska;

- Jag bukar inte ligga med tjejer som dig, men…

Hur ska jag tolka detta? Jag får mest en känsla av att han försöker med The game. Min reaktion blev mest ett ljud, som inte var av sexuell karaktär, utan mest blev något typ av ljudsatt andning. Detta hände precis när det var min tur att gå på toaletten (tackgodegud) så det han fick nöja sig med som respons var just mitt ljud och ett fniss när jag var tvungen att passera honom igen på vägen tillbaka.

Han lyckades nog inte med sin uppgift, om denna inte var att ge mig en upplevelse jag inte tidigare varit med om i och med min första dåliga raggningsreplik på krogen. Den tackar jag för.

Jag går mot engelska parken och humanistiska centret med trötta ögon och trött sinne. Vad jag möts av är 200 trötta ögon stirrandes på mig och mitt kroppsspråk som signalerade förvirring. Varför denna löjligt långa kö utanför min skola och var leder den?  Min fösta tanke är att nu ska Bruce Springsteen uppträda med sina gamla klassiker och därför denna kö. Han ska säker köra Born in the U.S.A och Born to run. Det vill ju inte klok människa missa. Det är inte nödvändigtvis kloka människor som stirra på mig där jag går. Utan rädda människor. Dom köar inte för att se Bruce, dom köar på ett dåligt uppträdande av Svin Influensan som inte ens spelar sina egna låtar utan gör dåliga covers på vanliga Influensan. Sånna där vaccinerade medborgare. 

Jag har valt att inte ställa mig i kö,inte fylla i ett formulär, inte dra upp tröjan på höger arm, inte gå hem och må som om Darwin straffat mig för att jag uppmuntrat staten att frångå det naturliga urvalet. Nej jag går sonika förbli kön med rädda medborgare och inte fan skäms jag för det. 

För nu ska jag förklara mig, dock känns det onödigt men ändå. Jag får ständigt höra att jag borde göra det för jag har astma och tillhör riskgruppen . Nej, det är inte den sanna anledningen, utan en anledning förklädd till en oroande omtanke. Men man ska inte köpa boken baserat på omslaget. det jag ser i dessa låtsas-oroliga människor är rädsla, dom är dom rädda medborgarna, de vaccinerade, Darwins syndabarn. 

För det är ju av solidariska skäl jag ska ställa mig i kö och ta ett nytt vaccin, som känns lite som det där skolarbetet man stickar in 32.59 samma dag den ska vara inlämnad. Inte ihop slafsat och inte korrläst. Det känns lite som ett kvart-i-tre-ragg, det känns lite som Fredrik Reinfeld som får samma fråga i tevesoffan och improviserar

Det är inte av solidariska själ, det är av ren och skär rädsla jag ska ställa mig i den kön. För räddast av alla är de rädda medborgarna som inte är rädda för att jag ska smitta andra utan för att dom falla hårt, och vill ta med sig så många som möjligt i fallet. Jag tror att dom är rädda för att det om 60 år kommer att visa sig att vaccinet var skit och genom att få med sig alla kunna säga till sina barnbarn ” vi trodde alla på vaccinet, alla tog det för vi var rädda” och inte få svaret ” men farfar Martina tog det inte, var inte hon rädd?”

Nej, kom inte och prata med mig om  solidaritet. För när jag ska ut och flyga ber jag vänligast att ingen får äta jordnötter under två fjuttiga timmar, men trots det glider fingrarna ner i jordnötspåsen. Så kom inte och prata med mig och solidaritet. För jag måste agera vakthund  på alla allmänna platser jag befinner mig på som krogen, biografen, tåget, bussen. Var har ni lagt er solidaritet då, de rädda medborgarna? I era andra byxor kanske? Skillnaden är att jag kommer att kvävas till döds på dansgolvet till en dålig remix av en dålig 80′ hit. 

Så när de rädda medborgarna slutar äta jordnötter kanske jag ställer mig i kön och låter mig bli en del av de rädda. Tills dess väljer jag att hålla mig på god fot med Darwin. 

Jag går förbi kön och en rädd stoppar ner handen i en nötmix-påse. I rest my case.

/ martina

Här om dagen hade jag i min undervisning ett seminarium som delvis hanterade frågan kring nintendo-generation och dess situation i skolan.

Sedan dess är detta jag något jag gått och funderat över medias roll i mitt liv. Jag tänkte på det igår kväll när jag under ett par timmar spelade tv-spel utan att tröttna. Jag tänkte på det idag när jag låg och tittade på ”Americas next top model” på min dator när jag badade. Men framför allt funderade jag över detta för ett par minuter sedan då Jesper innifrån vår toalett än en gång påminde mig om teknikens sjuka roll i våra liv, men också denna mans speciella humor.

”God dag,till min förskräckelse ter det sig på det viset att jag tycks ha försatt mig i en litet prekär situation med vilkens hantering er hjälp ombedes. Det tycks ha flytt mitt arma sinne att toalettpapiret äro slut. Mitt spörsmål gäller därför huruvida någon av er skulle ha möjlighet att kasta in ett näsdukspaket från städkabinettet? (…)”

Detta sms får jag när jag sitter ungefär fyra-fem meter ifrån toalettdörren. Mannen väljer alltså det absolut märkligaste sättet för att påkalla min uppmärksamhet. Han hade tur att min mobil var på. Annars hade det kunnat ta lång tid innan någon kom ihåg att han var borta och börjat leta.

Teknologin har sina brister.

Bajs kan kännas som världens naturligaste  biprodukt. Att bajsa kan kännas som världens vanligaste handling. Men det gör det väldigt sällan. För bajsandet är uppbyggt på känslan av skam och avsky. Man ska helt enkelt skämmas över att tömma tarmen. Därför har flera tekniker utvecklats för att dölja denna handling, vissa mer effektiva och klassiska än andra. 

1. papper i toan. ”plumspapper” Min personliga favorit. 

2. spola i kranen. Otroligt vanligt, men lite för avslöjande för min smak. 

3. Sjunga på toaletten. Förekommer visst, även om många nu tänker ”Nej men det gör väl ingen?” MEn det gör dom, och det uppstår vissa partier som känns mer ansträngda än andra, hummandet faller även under denna rubrik.

4. Bara bajsa hemma. Många skolungdomar använder sig av den tekniken. Jag anser att fler på östra real och ekonomstudenter, för de har en förstoppad framtoning. Ni vet vad jag menar. Det ansträngda, sammanbitna .

Här kommer det stora probemet: UTLANDSSEMESTER!  För det första funkar inte riktigt magen som den ska, vilket gör att mer tid läggs ner på att tänka över sin tarm och bajsvanor. Sen får man ju inte lägga papper i toan, utan det ska ohygieniskt slängas på sidan. Och gör man fel måste man skamsen stoppa ned handen i toan och stå sitt kast. Sen spelar ju inte ”plumspappret” en avgörande roll som ljuddämpare, för på utlandssemester är det inte plumset problemet. Utan den lösa magen. 

För att följa upp det sista knepet så finns det en otroligt jobbig situation som skapar outhärdligt pinsamma situationer. Håller man sig för länge kommer magen att vända sig. Det resulterar ofta i ett dovt, långt sugande ljud i magen. Man försöker skämta bort det ” oj, jag är visst hungrig” ” min magen lever ett eget liv” och så vidare. Ingen köper dessa lögner för att vet, att det du sitter och trycker på är en bajskorv eller prutt, som vill ut. Ut och säga ” hej här är jag”. Det är ett att  frihetsberövande inte låta allt komma ut. 

Nöden har en lag: bajsa!

Fortsättning följer…

/martina!

Dagens gästinlägg kommer från en otippad duo. Professor emeritus i islamologi, Jan Hjärpe (ingen koppling till Bajsporrs Johan Hjerpe) och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.

Åkesson skriver idag på Aftonbladets debattsida att Sverige står under hot från muslimerna. Jan Hjärpe säger i ett flertal intervjuer att debattinlägget är läskigt och liknar nazistpropaganda med skillnaden att Hitlers judar i dagens läge förbytts mot Åkessons muslimer. Bara för att testa hela grejen har jag tagit mig friheten att översätta Åkesson till hitlerism.

Läs och njut

Judarna är vårt största hot

En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba (Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)) västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.

Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med judendomen och semitiseringen. Man utgår från att judar inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att judendomen i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att judar har ett annat namn på gud.

Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja judendomen på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.

Judendom skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning. Judendom har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att judendomen och den judiska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.

Detta, tillsammans med nästan 2000 år av krig och motsättningar mellan judendomen och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.

Såhär långt tvingas man dock konstatera att judar har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat judendomen. Massinvandringen från judiska områden tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den judiska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas judar inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.

Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till judendomen som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland judiska ungdomar i Europa.

I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska judarna att de skulle föredra torahs lagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från judendomen skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.

För 80 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att judendomen skulle komma att bli en av Sveriges största religioner, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med judendomen skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal judiska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande judiska företrädare skulle framföra krav på införandet av torahlagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att judiska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira hanukkah samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.

Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den judiska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Stockholm, med största sannolikhet har en judisk majoritet.

Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”.

Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.

F.ö. Undrar jag om Åkesson menar att judarna eller Adolf var hotet under andra världskriget.

P/O