Här om dagen hade jag i min undervisning ett seminarium som delvis hanterade frågan kring nintendo-generation och dess situation i skolan. 
Sedan dess är detta jag något jag gått och funderat över medias roll i mitt liv. Jag tänkte på det igår kväll när jag under ett par timmar spelade tv-spel utan att tröttna. Jag tänkte på det idag när jag låg och tittade på ”Americas next top model” på min dator när jag badade. Men framför allt funderade jag över detta för ett par minuter sedan då Jesper innifrån vår toalett än en gång påminde mig om teknikens sjuka roll i våra liv, men också denna mans speciella humor.
”God dag,till min förskräckelse ter det sig på det viset att jag tycks ha försatt mig i en litet prekär situation med vilkens hantering er hjälp ombedes. Det tycks ha flytt mitt arma sinne att toalettpapiret äro slut. Mitt spörsmål gäller därför huruvida någon av er skulle ha möjlighet att kasta in ett näsdukspaket från städkabinettet? (…)”
Detta sms får jag när jag sitter ungefär fyra-fem meter ifrån toalettdörren. Mannen väljer alltså det absolut märkligaste sättet för att påkalla min uppmärksamhet. Han hade tur att min mobil var på. Annars hade det kunnat ta lång tid innan någon kom ihåg att han var borta och börjat leta.
Teknologin har sina brister.
Utvald bloggare

Nejdå tekniken är perfekt, att skrika finner jag tämligen ociviliserat
Min fråga är: spelade han musik på toaletten?
Svar nej. men andra sätt för att dölja lånvarig frånvaro användes.
Dock bör tilläggas att större delen av den tiden spenderades på att skriva smset