Ur högtalarsystemet med en spräckt diskant sjunger någon glatt om den misslyckade tjejen som utan tvekan kommer att vara porrstjärna i hela sitt liv.
Lyssna
Jag är inne på min fjärde kopp kaffe den här timmen. Kaffet är ett par timmar gammalt och var inte gott när det var nybryggt (så inte heller efter två-tre extra uppvärmningar).
Kaffesnobb har jag blivit. Pressbyrån kan man inte dricka kaffe på. Då betalar jag hellre lite extra och går till Mellqvist. Jag kan sträcka mig till att ta en kopp på sjuelvan men då ska det vara illa. Trots det har jag nästan fyllt upp mitt bonuskort.
Sitter kvar på jobbet trots att jag slutat för 45 minuter sedan. Tydligen skulle jag ha sovmorgon idag och varje dag under sommaren. Men sådant är inte så viktigt. Men det betyder att jag snart varit här två timmar ”för länge”.
Sitter här med Samuel. Samuel hatar kaffe. Han rättar mig och säger att han avskyr kaffe. Han läser över min axel när jag försöker spotta ur mig ett inlägg men det är lugnt, jag är van (”Hey svala snubben och sista mohikanen… och hon gråter!”).
Kaffet tillsammans med hajpade indiebandet Grizzly Bear får mig att bli tillräckligt snurrig för att mitt i en tankegång få in Nile City som blandar sig in i, avbryter och till slut ersätter allt som tidigare snurrade runt där ( ”Den kan de! Mamma, pappa!”).
Jag hämtar mer kaffe
Om man hatar avskyr kaffe men tycker om statistik, vad tycker man då om kaffestatistik? 157 liter kaffe per invånare och dricker vi tydligen i Sverige.
Cortado, portland, macchiato. Jag drömmer mig bort till ett land med idel gott kaffe. Samtidigt sväljer jag mitt ljumna bruna vatten som får passera för kaffe.
Kaffe, kaffe, kaffe. Varför har kaffe inga synonymer?
(Här avbryts jag av ett samtal, jag måste skynda mig till Akalla för att köpa vad som utan EU:s galna införselkvoter hade varit tysk smuggelöl. Killen som sålde ölen dök aldrig upp.)
Utvald bloggare

Kaffe är viktigt. Svart kaffe är religion. Mer behövs inte.
För några år sedan vandrade jag in på en italiensk sport- och kaffebar vid Hornstull. Jag beställde, efter att läst alla fantasifulla alternativ som fanns listade, en "vanlig kaffe, svart". Tjejen bakom bardisken stirrade på mig och svarade med illa dolt förakt: "Du, här har vi inget vanligt kaffe".
Jag var tvungen att välja om.