Utvald bloggare
Jag är en av få studenter som kan stoltsera med ett jobb ( sen att det är min mamma som sopar banan för mig talar vi tyst om). Jag är nyanställd på ett badhus och blir upplärd för tillfället. Som nyanställd finns det ett 30-tal namn jag ska lägga på minnet, samt lite personlig fakta som ska passa ihop med rätt namn. Det krävs enormt fokus varje gång någon presenterar sig för att ; jag ska minnas namnet, minnas ansikten och minnas att denna person presenterat sig. Ett gott första intryck, lägger ribban. Så jag ser till att tala tydligt, ett fast handslag och att le. När hela hälsningsproceduren är genomförd kan jag bara minnas ett namn, mitt eget. Jag vet att jag inte är ensam, det är något allmänt narcissistiskt. Man älskar att höra sitt eget namn sägas.
Så nu är jag i den jobbiga sitsen att jag inte vet vilka jag har hälsat på, de jag känner igen kan jag inte namnet på. För att inte verka otrevlig så ”niar” jag mina arbetskamrater och hoppas på att någon snart kommer att tilltala dem vid förnamn.
Vad hände med namnbrickor?
/Martina
