Utvald bloggare
Klockan är typ 11, vi sitter och smaskar på vår väl påkostade frukost med 6 olika sorters bröd samt salamikorv i väntan på det tåg som skall ta oss vidare till vår näst sista stad, Berlin, då vi börjar bli trakasserade av de mest illasinnade och trögfattade getingar vi någonsin påträffat, inte ens när vi sa till på skarpen och gestikulerade vilt med händer och tidningar gick våra klagomål fram till dem (kan bero på att de inte talar svenska eller engelska vi var ju trots allt i prag) om hur besvärligt det är när de ställde sig ivägen för den hungrigt sökande handen som ville förskaffa sig mer av den ljuvliga korven.
När vi äntligen fick träda på det tåg som vi i fem timmar skulle färdas på möttes vi först av en fläkt så fuktig och så varm att den lätt kunnat mäta sig med amazonas och inte känt sig skamsen, kort därefter får vi veta att den vagn vi valt var utsatt för något de kallade ett lätt elektroniskt problem (vilket var en otrolig underdrift då man bokstavligen inte kunde andas eller stanna kvar i skinnet för att värmen var så påtaglig) så smarta som vi är söker vi upp två platser i en vagn som faktiskt bibehåller en temperatur i vilken människor faktiskt kan överleva. Därimot var förflyttningen lite besvärlig då det krävde att en person fick passa platserna och den andra fick bära bagaget, vilket var den uppgift jag fick genomföra. Föreställ er att ni börjar först i en trång tåggång med cycklar lite olämligt plaserade här och var och sen en Johan med två jättar till säckar (en på ryggen och en i händerna) som klämmer och lirkar sig igen denna hinderbana medans svetten lackar. Nu till vagn två och tre där gången fortfarande är trång medan cycklarna nu är utbytta mot människor, så beslutet tas att hiva upp den ena ryggsäcken över huvudet för att sedan undvika de olika hindren så fort som möjligt då hållandet av en överfylld 40 liters väska över huvudet sliter rätt hårt på armarna, men det gick vägen och jag fick till och med uppmuntrande hurrar rop och nickar. Problemet var dock att 1,5 timmar senare var vi tvungna att förflytta oss tebax till bastuvagnen på samma sätt då våra platser var bokade av en barnfamilj från Dresden till Berlin.
Alltannat flöt på som en dans och vi fann oss tillslut på vårt hostel där vi inledde en kortvarig konversation med ett par grabbar från texas. Sedan drog vi ut i grannskapet som visade sig vara ett krog och pubb område till vårat stora nöje, men jag ska inte tråka ut er med detaljer som hur vi blev fulla utan vad vi gjorde väl när det var dax att dra sig hemmåt.
Vi traskar nämligen förbi en grill där de serverar pommes mit mayo und ketchup för ändast 9 kronor vilket jag tycker passar jätte bra som fyllekäks alternativ medan Jesper totalt ratar ideen att pommes skall införskaffas och förtäras. De resulterar i att jag hållet fast Jesper och pekar på menyn samtidigt som jag säger “pommes för 10 kronor” då Jesper först svarar med att rätta mig och säger att det faktiskt är 9 kronor och sen skriker “NEJ!” samtidigt som han försöker slita sig från mitt grepp (det är minst 9 personer som står runt grillen som antigen tittar tveksamt eller skrattar åt våran brottningsmatch med emellanåt utbytet av “pommes 9 kronor” och “NEJ!” till sisådär 20 minuter senare Jesper föreslår att “om du kan lyfta in mig till disken så kan vi köpa pommes”, vilket jag gör under mycket larm från den gapskrattande Jesper. Sen satt båda nöjt och glufsade i oss en mycket god pommes.
