Okej. Nu ska jag erkänna. Jag tror för högt och dagens sexualupplysning, för annars skulle detta inte hända mig ibland, och jag skulle inte önska kuken av männen i fråga. Men så händer det, så önskar jag. Sen hatar jag, föraktar jag, äcklas jag… och så vidare.

När jag efter sex ställer mig konsigt upp och säger” eh ja.. jag ska väl gå på toa då. hehehe” och så drar jag mig skamset mot toaletten samtidigt som jag hör ett ” eh jaha okej ehhhhh”, uppstår en situation som jag greppade idag vad det handlar om. 

Det här händer i mitt huvud:

Jag säger, ” om jag inte går på toaletten riskerar jag att få urinvägsinfektion” och han svarar ” okej, ofta viktigt. Får din jävla urinvägsinfektion! Vi är klara här. Hur farligt kan det vara?” Så tittar jag in i hans trötta ögon och skriker ”Din lilla kuk, du vill ge mig urinvägsinfektion. Jag har haft det en gång, och det är det värsta en oskyldig laglydig människa kan drabbas av. JAG HATAR DIG” Sen kissar jag och föraktar mig själv för att han låtit denna vedervärdiga människa gjort ett lamt försök att göra mig nöjd.

Vad som egentligen händer:

Jag säger” eh ja.. jag ska väl gå på toa då. hehehe” och så drar jag mig skamset mot toaletten samtidigt som jag hör ett ” eh jaha okej ehhhhh”. Sen skäms jag över mitt toabesök.

Det är tydligen inte allmän vetskap att en kvinna lätt får urinvägsinfektion efter sex, om hon inte kissar. Och nu när jag vet det så kommer jag inte hata männen för att önska mig en urinvägsinfektion. Utan istället hata dom för att vara dåligt pålästa.  Så nästa gång det händer ska jag drop some knowledge on his post-erected penis!

/ Martina

Liknande inlägg:

1. Jävla Stockholmsnatt. Jävla manshelvete.
2. Vad väntar oss? (och er)
3. Wannabe nazistläkaren at it again

Det finns ”vett och etikett”-reglerböcker som läxar upp människor gällande deras sluskighet och ger middagskonversationstips. Jag har alltid hånat dessa böcker, och inkompetenta människor som betalar pengar för att lära sig att basala beteenden. Hånskrattat och föraktat. ”Ha, människor som inte vet hut ska inte få gå ut ut!” så tänker jag, för jag hånar alltid folk på rim. Men så kommer den stunden så mina social skills sätts på prov. Och jag faller handlöst till marken, men jag dör inte på en gång utan jag måste ligga och plågas i mitt misslyckande.

Jag skulle göra ett rutinbesök hos barnmorskan. Men för mig var det inget rutinbesök, utan jag skulle ta min barnmorskaoskuld, vilket bortsätt från den kliniska miljön påminner lite om när jag förlorade min oskuld. Jag var nervös, lite svettig, och hade varit förberedd länge. JAg var dock inte full eller kåt. Men men. Jag hade till och med på mig samma kjol. Åh herregud, det slog mig nu. Jag måste sluta ha på mig den kjolen.

JAg kommer in och hälsar, hon förklarar vad som kommer att hända och ber mig  ta av mig naken. Men jag kan behålla kjolen på. Jag tar av mig strumporna och strumpbyxorna. Mina fötter luktar svett så jag tar på mig mina strumpor som luktar instängt så jag tar av mig mina strumpor. igen. 

Sen slänger jag upp mina ben och fälkar ut mig inför denna vilt främmande människa.Sen tar hon fram glidmedel och verktyg. 

Dom människor som har träffat mig har nog sett mig i detta tillstånd förut ( inte naken och med särade ben, eller vissa men inte alla) jag blir sjukt nervös och obekväm, och då pratar jag konstant. Så jag måste komma på något att säga. Det blir om min kurs jag läser. 

Jag börjar alltså , undertiden hon har sina verktyg i mig, prata om kvinnliga orgasmer. På allvar. Om hur stor klitoris är och hur okunskap reproduceras hur en befruktning verkligen ser ut och är bara sjukt OPASSADE!. Jag kan heller inte sluta, för jag har ju börjat och slutar jag så blir det tyst. För hon vill ju inte prata om orgasmer samtidigt som hon är inuti min vagina. Jag suger.

Varför skriver ingen regelböcker om detta? Så jag slipper hamna i dessa situationer? VA?

Liknande inlägg:

1. Det är inte jag som är svinet i dramat
2. Inlägget som inte kom (om personen som inte kom med på resan)
3. Att vara eller inte vara Petter Hansson (att suga eller inte suga)

Idag var det dags. Idag var dagen då allt stod på spel.
Idag var Dagen D
Om KTA får bestämma var idag inte alls Dagen D, idag var Dag -1.

Men vi backar sisådär en vecka.

Smset löd:

Det här är Richard, KTA-läkare. Ring så fort du kan

Inget mer.

Var det något allvarligt? Om det inte skulle vara något allvarligt skulle det väl inte vara så bråttom? Å andra sidan, om det var något allvarligt skulle väl inte läkaren ha smsat utan istället ha fortsatt att ringa? Men varför var det isf så bråttom med detta icke-allvar?

Richard lät glad när han svarade.

Kanske hade han en överraskning?

Provsvaren från gårdagens prover hade kommit in.

Men de såg väl såklart bra ut, det var väl det han ville ha sagt?

De såg inte så bra ut som de borde.

Säkert bara crp, skjutit i höjden för att jag varit lite förkyld, helt normalt.

Jag hade ovanligt låga nivåer av koagulationsfaktorer.

oj

Efter lite Q&A om mina blödningsvanor (tandborstning, toalettbesök, blåmärken) konstaterades att jag kanske hade blödarsjuka men att jag borde strunta i det.

Score, två kroniska sjukdomar!

Blödarsjukan skulle inte påverka mig.

Förutom att jag skulle ha ännu en kronisk sjukdom och bli exkluderad från läkemedelsstudien jag lyckats få programkommittén för läkarprogrammet i Uppsala att godkänna som giltig frånvaro.

Likt John Locke (inte filosofen utan LOST-karaktären som är döpt efter filosofen) vägrade jag godta när folk sade åt mig vad jag kan och vad jag inte kan göra.
(även han stundtals guidad av en Richard)

Om Ricki Lake har lärt mig någonting så är det att jag vet vad som ska göras när något behöver förändras snabbt.

Det var dags för koagulations-bootcamp.

Koagulations-bootcamp består i princip av att äta spenat, och oh boy did I eat spenat!

Så idag var det dags.

Nu skulle testet tas om och likt Heidi Klum sade Richard min KTA-läkare (i runda slängar) ”One day you’re in, and the next day you’re out”.

Liknande inlägg:

1. Förbannade tunnel. Förbannade konst.
2. Nintendogenerationen och bajset.
3. Att sakna förmågan att passa in

Ni kanske har hört talas om paniken som utbröt kring låten ”Sommar’n som aldrig säger nej”? Låtraden ”Dina bröst är som svalor som häckar” skapade ramaskriv i jante-Sverige året  1973. Det finns vissa ramar som man måste hålla sig inom, speciellt när det gäller de artister som anses som folkkära  artister, för att inte hamna i samma situaion som Malta gjorde.

En artist som jag skulle räka till denna kategori är föredetta idol-Seastian som både har varit med i melodifestivalen och nu gör rollen som ”Danne” i ”Grease- den svenska verisonen”. Han har också varit med i Allsång på skansen (Om detta inte gör någon till gruppen folkkära artister, gör inget det). Men trots allt detta kunde Sebastian Karlsson år 2006 släppa låten ”Do what you’re told” som snabbt blev en radiohit utan att någon kommenterade texten i denna låt. Varför rasade inte Sverige? Jag vet inte. Jag rasar.
Jag ska ge er ett par exempel på vad jag menar.

Låten börjar som vad som verkar ett litet gräl mellan Sebastian och hans ”flickvän”.

Someone’s gonna give…

and it ain’t gonna be me

From now on

Han känner att han behöver sätta ner foten och säga att han vill få det som han vill ibland. Eller?

Someone’s gonna give…

and it ain’t gonna be me

From now on you’ve gotta…

Do what you’re told

Jaha ja! Där ser man! Nu är det Sebbe som bestämmer! Ja ojojoj! Men varför ska hon lyssna på dig för?

I’m the man, gimme control

Eftersom han är man. Såklart.

You’ve

Been wearing the pants

It was cool

But I’m taking them back

Nej men vadå man kan ju inte klaga på honom. Byxor är ju faktiskt inte menade för kvinnoben. Man ska inte utmana naturens lagar, eller vad säger du Gud?  (Du skola icke bära din mans byxor, 1 MOS 22:1.)

We’re Venus and Mars

Standing on opposite planets

Sexes panic

Ja vi ska ju inte gå och löjla oss och tycka att kvinnor kan få göra saker som män gör, det är ju bara en galen fas innan hon inser hur töntigt det är att utmana könsrollerna. Inge mer såna strunt saker, så som…

You get in the car, take my keys,

And then you proceed to drive me…

Crazy

…att köra bil! Ja men herregud! Måste jag dra naturgrejen igen? Det finns ju damcyklar, det måste ju ändå räcka.

Skämmes  jante-Sverige för att du bara rasar när det gäller könsord och skämmes Sebastian för att du skriver så sexistisk låtar och för att du tar foton där det ser ut som du slickar dig i armhålan! Skämmes!

En spark i baken skickas på posten.

Liknande inlägg:

1. Liar Liar pants on fire
2. Kaffet och jag
3. Ibland blir man påmind om hur kort livet kan vara.

Så det kan gå… Målet är ju sommaren va, för att få den där ultimata kroppen som alla brudarna ska gilla. För personlighet räcker ju inte långt i dagens samhälle? Eller jo vänta, alla brudar gillar ju en snubbe med fin personlighet… Fast ah vettefan, det måste ju finnas ”det där lilla extra”. Fina armar, stora muskler, lång, smal.. Fuck do I know!?

Man har ju själv inget av det där.

MEN – Planen var att skaffa lite muskler.  Så hur har det gått sen augusti 2009? Jag har inga bilder som visar så jättestora skillnader men jag lägger upp lite bilder ändå, kan ju vara kul att blotta sig för allt vad internet är.

Augusti 2009

 Kerem är en mullig 19 åring, lovehandles finns, långt hår, dubbelhaka. Söt snubbe!

November 2009

Här någonstans har jag tränat muskler i drygt 2 månader, har absolut inte tänkt något på att fettet ska försvinna så det ligger fortfarande kvar, dock har jag fått muskler vilket syns till exempel på att axlarna är lite bredare och att jag har fått lite armar!

Februari 2010

Här omkring har jag tappat mycket vad det gäller träning, börjat dricka alkohol igen, börat äta sämre etc etc. Dock har jag hållt i träningen helt okej så musklerna har växt lite mer.

Så ja, hur har träningen gått hittills? Många skulle säga olika, vissa skulle säga ”ja men va bra man märker ju skillnad” medans andra skulle tänka ”fan man märker ju knappt något”… Men inget av det där spelar egetnligen någon roll för att jag har nu under senaste halvåret lärt mig att jag kan göra skillnad med min kropp, om jag vill så kan jag få den kropp jag vill ha vilket förhoppningsvis ska göra mig lite gladare.

Nu är planen att jag ska gå ner i fett väldigt mycket så att jag får mer definierade muskler och samtidigt försöka bygga lite mer. Vi får se hur det går! 

Nu är planen i alla fall att ge järnet.

Liknande inlägg:

1. Resor och sånt
2. IPRED ur spel
3. Tillökning i kollektivet

Jag satt i min säng i min flanellpyjamas och funderade över vad jag skulle vilja berätta för er. Vad finns det som jag skulle kunna bidra med min åsikt om. Jag satte mig helt enkelt framför min dator och letade på massa olika tidningshemsidor efter något jag skulle kunna vara en arg liten terrier över (detta ett smeknamn jag många gånger har förtjänat genom ettrigt klagande/tjatande/argumenterande, lite beroende hur man ser på saken). Inte ens googlandet på antifeminism+blogg kunde ge mig inspiration idag. Jag vet inte om detta har att göra med min feber eller om jag drabbats av allvarlig skrivkramp.

Sen hörde jag ett litet kraffsande och gnagande från fotänden av min säng och sen kände jag att det var en viss sak som jag skulle vilja dela med mig av, och jag måste nog varna för en drös med slisk vid fortsatt läsning.

Innan jul skulel jag nog kunna erkänna att jag var en ganska tjatig liten tjej. Jag hade en period där jag verligen saknade en liten luden varelse som låg i mitt knä och var varm när jag tittade på tv. Detta fick inte min stackars pojkvän höra nog av, men fin som han är så stod han ut tappert och förklarade helt enkelt hur äckligt det skulle lukta.

Men så på våran lilla julafton fick jag en bild på världens finaste bur som ett litet liv skulle få kalla hem inom en snar framtid. Jag blev väldigt lycklig och började genast titta upp allt man behövde veta för att ta hand om en liten hamster, vilket var min egentliga julklapp. En finfin hamster.

Frågorna var många; Ska man skaffa sig en guld eller dvärghamster? En hona eller hane? Vad är den bästa maten? Det bästa spånet? Det bästa sättet att ta hand om ett litet liv som är helt beroende av mig?

Det är egentligen ganska läskigt. Att det finns ett litet liv i världen som är helt beroende av att jag ger det mat och byter vatten och tar hand om det.

Det blev i alla fall en liten man. Detta kan nog faktiskt komma som en överraskning för en del, eftersom jag talar om min lilla skönhet som om det vore en hona. Men jag visste att min lilla hamster var en Ester, så jag tycker det föll sig bäst så. I munnen alltså.

Ester är i och för sig inte så liten, utan en ganska gigantisk liten varelse, stor som en hamster ungefär. Men fin är hon. Finast.

Det jag egentligen ville berätta för er, tappra läsare som hållit ut i denna oändliga sörja till inlägg, är hur mysigt det kan vara för en person med rädsla för att vara ensam att bara höra någon kraffsa och gnaga på en trädgren eller rulla över ens tår med sin stor rosa hamsterboll när man känner sig som mest ängslig och ensam.

Liknande inlägg:

1. Nationstestet. Raggningstestet.
2. Om detta må ni berätta.
3. FFL Frysen stajl

Alla söker vi efter svar.
En del på livet, en del på ett quiz på sin nollning och andra på vad man egentligen ska tycka om vargjakten.

Alternativ tre gäller mig.

Som så många andra vill jag ha någon vis människa som redan tyckt till om situationen. Någon som man känner att man kan lita på som, gärna osentimentalt, spaltar upp för- och nackdelar och sedan meddelar en dom.

Som så många andra har jag funnit min tilltro till Nordman.
Som jag ser det har Nordman ponerat en potentiell vargjakt och helt sonika bestämt sig för att tillverka den moraliska kompass som krävs.

Visserligen ser jag i egenskap av hardcore-naturvetare att jakt kan behövas för att förhindra en j-kurva och därmed en ohämmad tillväxt av stammen och som leder till en sjukdom eller dylikt som får populationstalen att sjunka till lägre än de var från början.
Därför kan jakt behövas för att hålla vargstammen på en fortsatt hög nivå.

Dock ser jag inte att vargpopulationen är i denna situation. Vi har inte en ohämmad tillväxt hos vargstammen, istället håller de på att dö ut. Uppenbarligen inte av inavel eftersom alla skjutna vargar var ganska så hälsosamma (iaf ur en genetisk synpunkt).

Dock så har ju den utredning regeringen tillsatte kommit fram till att asmånga vargar ska dö och nya flygas in till Sverige. Nåja, vore ju inte direkt första gången regeringen haft fel.

Men hur ska jag ställa mig till det hela?
Enter Nordman

Som en varg i ett laglöst land när vintern närmar sig, springer jag med fara för mitt liv.
Jag har inte lust att dö för en längtan som gör ont, men det är för sent att stanna när jag hunnit ända hit.
Så jag följer ändå den väg jag valt och lämnar inga spår.
För blodet där jag gått är inte mitt.
Jag har inte fått en chans, du är rädd för det jag är och det är för sent att leva om det liv vi levt.

Exakt som han gjorde i frågan för/mot vandrare har Nordman öppnat mina ögon.

Hatet mot, nej rädslan för vargen tar sig uttryck i att 12 000 jägare hade registrerat sig för att döda de 27 vargarna som skulle dödas.

I låten jämför Nordman sig själv med vargar i ett laglöst land. Ergo springer nu vargarna som en Nordman i ett laglöst land.

Så vargen, Nordman, I’m with you on this one!

Liknande inlägg:

1. Siffror ljuger aldrig
2. Topp tre
3. FFL Frysen stajl

Såhär efter en elftedel av min utbildning tänkte jag reflektera.

Idag var nämligen dag 1 på T2 på läkarprogrammet i Uppsala.
Vad vi har att se fram emot under terminens första kurs, tillväxt och degeneration är följande:
1 tenta, 2 duggor, 4 laborationer, 6 fall, 10 seminarier samt 100 föreläsningar.

Så nu när den andra terminen startar och jag blickar framåt får jag tillstå att jag är lika rädd som jag var innan den första elftedelen var avklarad. Den överlevde jag ju bevisligen och om jag ska sia om framtiden så lär jag nog överleva åtminstone en elftedel till. Men det är ju dumt att spekulera.

Terminen som gick var inte särskilt lätt men utmaningen var sällan att förstå eller tillgodogöra sig utbildningen. Det var snarare hur jag gör det samtidigt som jag har något slags privatliv.

Fast nu ljuger jag. Lite, i alla fall. För problemet har också varit hur man ska lägga upp allt plugg, är det föreläsningar, sammanfattningar, böcker, tentor eller flashcards som ska pluggas på?
Även om folk verkar se mig som flashcardskillen så var det bara ett empiriskt försök att hitta ett sätt att plugga som faktiskt fungerar. Än så länge vet jag inte, något som gör mig orolig.

Jag kan känna att det är länge sedan som jag faktiskt utmanade mig såhär. Jag har sedan alla praktiska ämnen lämnades därhän efter högstadiet inte haft några problem med skolan (även om jag absolut kämpade hårt för mina betyg). Där fanns liksom aldrig risken att misslyckas totalt.

När jag jobbade för Ung Vänster fanns det visserligen en risk att man kanske inte skulle gå hem hos den skolklass man besökte eller att man skulle vinna den debatt man satt i. Men där fanns aldrig misslyckandet på samma sätt. Skulle jag förlora en debatt så skulle det gå bättre nästa gång och världen skulle få se solen även nästa dag.

Så nu när risken att misslyckas faktiskt existerar på riktigt, på något sätt är konkret, så är ju frågan, hur hanterar jag det?

Liknande inlägg:

1. Nationstestet. Raggningstestet.
2. Resor och sånt
3. Så många äventyr, så lite tid

Jag är otroligt glad, jag känner hur bra jag mår när jag sitter och blundar. Jag har ett helt liv framöver som jag kan forma exakt som jag vill. Jag älskar att vakna upp varje morgon och bekanta mig med nya människor, socialisera mig med vänner, lära mig nya saker.

Fan varför kan man inte tänka så hela tiden!?

Detta inlägg betyder ingenting för resten av världen, men fan jag har insett en sak, och det är jag nöjd över.
Var glada!
Bekämpa kapitalismen med ett leende, gå ut ur en tentamen med känslan av fullbordande, lyssna på musik o tänk på allt vackert.

NU, när du läser detta, krama den du har närmast, vän, pojkvän, flickvän, mamma, pappa, fru, barn… Ge dom en kram o njut av de saker som livet ger, som är så underbart.

Synd att man själv inte har sällskap, det vore fint just nu

Liknande inlägg:

1. Jävla Stockholmsnatt. Jävla manshelvete.
2. Mångfald är bra!
3. Diskbråk

*gäääsp*
Nää det här är inget sånt där ”Jag har inga kompisar kvar, skolan går dåligt, vad ska jag ta mig till” inlägg som alltid brukar starta med ”jag är trött”, ”Jag är trött på livet” eller dylikt.

Nu är det faktiskt så att jag är förbannat jävla trött, på riktigt liksom. Jag vaknar klockan tidigast två varje dag och till och med när jag va så glad över att jag hade skola i torsdags så vaknade jag med denna energi upp klockan 15.30..

Vad är felet på mig? Jo visst jag lägger mig typ klockan 3-5 varje morgon och absolut inte tidigare… Jag tror jag skyller på denna förbannade dator jag sitter vid som håller mig uppe. Hur friskt är det att kolla på en hel säsong av breaking bad från klockan 20.00-04.30 en lördagkväll? Ahh kanske deprimerande.

Men nej! Jag mår utmärkt och snart ska jag till gymmet och visa vem som bestämmer! Dom där jävla vikterna alltså… Genom att lyfta dom.. Eehh.

Det här har pågått sen nyår i alla fall, fuckad dygnsrytm skulle vissa säga, någon läkare kanske föreslår en testosteroncheck, morsan undrar om jag har nån läskig sjukdom, pappa säger; ”lägg dig tidigare för fan”.. Ah, sen är ju faktum att ingen säger någonting för att.. Ja… det kanske anses normalt att vakna klockan 3 på dagen och käka sin frukost 2 timmar innan det är kväll.

Aja, till er som har spotify: Electric Eel Shock – Don’T Say Fuck

Nyår + 10 har sugit än så länge, men det är lugnt. Don’t say fuck bara!

*gäsp*’

Liknande inlägg:

1. FFL Frysen stajl
2. Get a life/Get a room!
3. Fem timmar London, Fem timmar Paris och sen Eiffeltornet