Utvald bloggare
Dagens gästinlägg kommer från en otippad duo. Professor emeritus i islamologi, Jan Hjärpe (ingen koppling till Bajsporrs Johan Hjerpe) och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.
Åkesson skriver idag på Aftonbladets debattsida att Sverige står under hot från muslimerna. Jan Hjärpe säger i ett flertal intervjuer att debattinlägget är läskigt och liknar nazistpropaganda med skillnaden att Hitlers judar i dagens läge förbytts mot Åkessons muslimer. Bara för att testa hela grejen har jag tagit mig friheten att översätta Åkesson till hitlerism.
Läs och njut
Judarna är vårt största hot
En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba (Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)) västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.
Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med judendomen och semitiseringen. Man utgår från att judar inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att judendomen i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att judar har ett annat namn på gud.
Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja judendomen på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.
Judendom skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning. Judendom har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att judendomen och den judiska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.
Detta, tillsammans med nästan 2000 år av krig och motsättningar mellan judendomen och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.
Såhär långt tvingas man dock konstatera att judar har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat judendomen. Massinvandringen från judiska områden tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den judiska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas judar inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.
Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till judendomen som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland judiska ungdomar i Europa.
I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska judarna att de skulle föredra torahs lagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från judendomen skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.
För 80 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att judendomen skulle komma att bli en av Sveriges största religioner, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med judendomen skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal judiska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande judiska företrädare skulle framföra krav på införandet av torahlagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att judiska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira hanukkah samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.
Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den judiska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Stockholm, med största sannolikhet har en judisk majoritet.
Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”.
Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.
Mer läsning på Aftonbladet och Dagens Nyheter
F.ö. Undrar jag om Åkesson menar att judarna eller Adolf var hotet under andra världskriget.
P/O
