Okej. Nu ska jag erkänna. Jag tror för högt och dagens sexualupplysning, för annars skulle detta inte hända mig ibland, och jag skulle inte önska kuken av männen i fråga. Men så händer det, så önskar jag. Sen hatar jag, föraktar jag, äcklas jag… och så vidare.

När jag efter sex ställer mig konsigt upp och säger” eh ja.. jag ska väl gå på toa då. hehehe” och så drar jag mig skamset mot toaletten samtidigt som jag hör ett ” eh jaha okej ehhhhh”, uppstår en situation som jag greppade idag vad det handlar om. 

Det här händer i mitt huvud:

Jag säger, ” om jag inte går på toaletten riskerar jag att få urinvägsinfektion” och han svarar ” okej, ofta viktigt. Får din jävla urinvägsinfektion! Vi är klara här. Hur farligt kan det vara?” Så tittar jag in i hans trötta ögon och skriker ”Din lilla kuk, du vill ge mig urinvägsinfektion. Jag har haft det en gång, och det är det värsta en oskyldig laglydig människa kan drabbas av. JAG HATAR DIG” Sen kissar jag och föraktar mig själv för att han låtit denna vedervärdiga människa gjort ett lamt försök att göra mig nöjd.

Vad som egentligen händer:

Jag säger” eh ja.. jag ska väl gå på toa då. hehehe” och så drar jag mig skamset mot toaletten samtidigt som jag hör ett ” eh jaha okej ehhhhh”. Sen skäms jag över mitt toabesök.

Det är tydligen inte allmän vetskap att en kvinna lätt får urinvägsinfektion efter sex, om hon inte kissar. Och nu när jag vet det så kommer jag inte hata männen för att önska mig en urinvägsinfektion. Utan istället hata dom för att vara dåligt pålästa.  Så nästa gång det händer ska jag drop some knowledge on his post-erected penis!

/ Martina

Liknande inlägg:

1. Jävla Stockholmsnatt. Jävla manshelvete.
2. Vad väntar oss? (och er)
3. Wannabe nazistläkaren at it again

Det finns ”vett och etikett”-reglerböcker som läxar upp människor gällande deras sluskighet och ger middagskonversationstips. Jag har alltid hånat dessa böcker, och inkompetenta människor som betalar pengar för att lära sig att basala beteenden. Hånskrattat och föraktat. ”Ha, människor som inte vet hut ska inte få gå ut ut!” så tänker jag, för jag hånar alltid folk på rim. Men så kommer den stunden så mina social skills sätts på prov. Och jag faller handlöst till marken, men jag dör inte på en gång utan jag måste ligga och plågas i mitt misslyckande.

Jag skulle göra ett rutinbesök hos barnmorskan. Men för mig var det inget rutinbesök, utan jag skulle ta min barnmorskaoskuld, vilket bortsätt från den kliniska miljön påminner lite om när jag förlorade min oskuld. Jag var nervös, lite svettig, och hade varit förberedd länge. JAg var dock inte full eller kåt. Men men. Jag hade till och med på mig samma kjol. Åh herregud, det slog mig nu. Jag måste sluta ha på mig den kjolen.

JAg kommer in och hälsar, hon förklarar vad som kommer att hända och ber mig  ta av mig naken. Men jag kan behålla kjolen på. Jag tar av mig strumporna och strumpbyxorna. Mina fötter luktar svett så jag tar på mig mina strumpor som luktar instängt så jag tar av mig mina strumpor. igen. 

Sen slänger jag upp mina ben och fälkar ut mig inför denna vilt främmande människa.Sen tar hon fram glidmedel och verktyg. 

Dom människor som har träffat mig har nog sett mig i detta tillstånd förut ( inte naken och med särade ben, eller vissa men inte alla) jag blir sjukt nervös och obekväm, och då pratar jag konstant. Så jag måste komma på något att säga. Det blir om min kurs jag läser. 

Jag börjar alltså , undertiden hon har sina verktyg i mig, prata om kvinnliga orgasmer. På allvar. Om hur stor klitoris är och hur okunskap reproduceras hur en befruktning verkligen ser ut och är bara sjukt OPASSADE!. Jag kan heller inte sluta, för jag har ju börjat och slutar jag så blir det tyst. För hon vill ju inte prata om orgasmer samtidigt som hon är inuti min vagina. Jag suger.

Varför skriver ingen regelböcker om detta? Så jag slipper hamna i dessa situationer? VA?

Liknande inlägg:

1. Det är inte jag som är svinet i dramat
2. Inlägget som inte kom (om personen som inte kom med på resan)
3. Att vara eller inte vara Petter Hansson (att suga eller inte suga)

Idag var det dags. Idag var dagen då allt stod på spel.
Idag var Dagen D
Om KTA får bestämma var idag inte alls Dagen D, idag var Dag -1.

Men vi backar sisådär en vecka.

Smset löd:

Det här är Richard, KTA-läkare. Ring så fort du kan

Inget mer.

Var det något allvarligt? Om det inte skulle vara något allvarligt skulle det väl inte vara så bråttom? Å andra sidan, om det var något allvarligt skulle väl inte läkaren ha smsat utan istället ha fortsatt att ringa? Men varför var det isf så bråttom med detta icke-allvar?

Richard lät glad när han svarade.

Kanske hade han en överraskning?

Provsvaren från gårdagens prover hade kommit in.

Men de såg väl såklart bra ut, det var väl det han ville ha sagt?

De såg inte så bra ut som de borde.

Säkert bara crp, skjutit i höjden för att jag varit lite förkyld, helt normalt.

Jag hade ovanligt låga nivåer av koagulationsfaktorer.

oj

Efter lite Q&A om mina blödningsvanor (tandborstning, toalettbesök, blåmärken) konstaterades att jag kanske hade blödarsjuka men att jag borde strunta i det.

Score, två kroniska sjukdomar!

Blödarsjukan skulle inte påverka mig.

Förutom att jag skulle ha ännu en kronisk sjukdom och bli exkluderad från läkemedelsstudien jag lyckats få programkommittén för läkarprogrammet i Uppsala att godkänna som giltig frånvaro.

Likt John Locke (inte filosofen utan LOST-karaktären som är döpt efter filosofen) vägrade jag godta när folk sade åt mig vad jag kan och vad jag inte kan göra.
(även han stundtals guidad av en Richard)

Om Ricki Lake har lärt mig någonting så är det att jag vet vad som ska göras när något behöver förändras snabbt.

Det var dags för koagulations-bootcamp.

Koagulations-bootcamp består i princip av att äta spenat, och oh boy did I eat spenat!

Så idag var det dags.

Nu skulle testet tas om och likt Heidi Klum sade Richard min KTA-läkare (i runda slängar) ”One day you’re in, and the next day you’re out”.

Liknande inlägg:

1. Förbannade tunnel. Förbannade konst.
2. Nintendogenerationen och bajset.
3. Bajsporr, Google och Petter Hansson

Ni kanske har hört talas om paniken som utbröt kring låten ”Sommar’n som aldrig säger nej”? Låtraden ”Dina bröst är som svalor som häckar” skapade ramaskriv i jante-Sverige året  1973. Det finns vissa ramar som man måste hålla sig inom, speciellt när det gäller de artister som anses som folkkära  artister, för att inte hamna i samma situaion som Malta gjorde.

En artist som jag skulle räka till denna kategori är föredetta idol-Seastian som både har varit med i melodifestivalen och nu gör rollen som ”Danne” i ”Grease- den svenska verisonen”. Han har också varit med i Allsång på skansen (Om detta inte gör någon till gruppen folkkära artister, gör inget det). Men trots allt detta kunde Sebastian Karlsson år 2006 släppa låten ”Do what you’re told” som snabbt blev en radiohit utan att någon kommenterade texten i denna låt. Varför rasade inte Sverige? Jag vet inte. Jag rasar.
Jag ska ge er ett par exempel på vad jag menar.

Låten börjar som vad som verkar ett litet gräl mellan Sebastian och hans ”flickvän”.

Someone’s gonna give…

and it ain’t gonna be me

From now on

Han känner att han behöver sätta ner foten och säga att han vill få det som han vill ibland. Eller?

Someone’s gonna give…

and it ain’t gonna be me

From now on you’ve gotta…

Do what you’re told

Jaha ja! Där ser man! Nu är det Sebbe som bestämmer! Ja ojojoj! Men varför ska hon lyssna på dig för?

I’m the man, gimme control

Eftersom han är man. Såklart.

You’ve

Been wearing the pants

It was cool

But I’m taking them back

Nej men vadå man kan ju inte klaga på honom. Byxor är ju faktiskt inte menade för kvinnoben. Man ska inte utmana naturens lagar, eller vad säger du Gud?  (Du skola icke bära din mans byxor, 1 MOS 22:1.)

We’re Venus and Mars

Standing on opposite planets

Sexes panic

Ja vi ska ju inte gå och löjla oss och tycka att kvinnor kan få göra saker som män gör, det är ju bara en galen fas innan hon inser hur töntigt det är att utmana könsrollerna. Inge mer såna strunt saker, så som…

You get in the car, take my keys,

And then you proceed to drive me…

Crazy

…att köra bil! Ja men herregud! Måste jag dra naturgrejen igen? Det finns ju damcyklar, det måste ju ändå räcka.

Skämmes  jante-Sverige för att du bara rasar när det gäller könsord och skämmes Sebastian för att du skriver så sexistisk låtar och för att du tar foton där det ser ut som du slickar dig i armhålan! Skämmes!

En spark i baken skickas på posten.

Så det kan gå… Målet är ju sommaren va, för att få den där ultimata kroppen som alla brudarna ska gilla. För personlighet räcker ju inte långt i dagens samhälle? Eller jo vänta, alla brudar gillar ju en snubbe med fin personlighet… Fast ah vettefan, det måste ju finnas ”det där lilla extra”. Fina armar, stora muskler, lång, smal.. Fuck do I know!?

Man har ju själv inget av det där.

MEN – Planen var att skaffa lite muskler.  Så hur har det gått sen augusti 2009? Jag har inga bilder som visar så jättestora skillnader men jag lägger upp lite bilder ändå, kan ju vara kul att blotta sig för allt vad internet är.

Augusti 2009

 Kerem är en mullig 19 åring, lovehandles finns, långt hår, dubbelhaka. Söt snubbe!

November 2009

Här någonstans har jag tränat muskler i drygt 2 månader, har absolut inte tänkt något på att fettet ska försvinna så det ligger fortfarande kvar, dock har jag fått muskler vilket syns till exempel på att axlarna är lite bredare och att jag har fått lite armar!

Februari 2010

Här omkring har jag tappat mycket vad det gäller träning, börjat dricka alkohol igen, börat äta sämre etc etc. Dock har jag hållt i träningen helt okej så musklerna har växt lite mer.

Så ja, hur har träningen gått hittills? Många skulle säga olika, vissa skulle säga ”ja men va bra man märker ju skillnad” medans andra skulle tänka ”fan man märker ju knappt något”… Men inget av det där spelar egetnligen någon roll för att jag har nu under senaste halvåret lärt mig att jag kan göra skillnad med min kropp, om jag vill så kan jag få den kropp jag vill ha vilket förhoppningsvis ska göra mig lite gladare.

Nu är planen att jag ska gå ner i fett väldigt mycket så att jag får mer definierade muskler och samtidigt försöka bygga lite mer. Vi får se hur det går! 

Nu är planen i alla fall att ge järnet.

Liknande inlägg:

1. Resor och sånt
2. IPRED ur spel
3. Tillökning i kollektivet

Jag satt i min säng i min flanellpyjamas och funderade över vad jag skulle vilja berätta för er. Vad finns det som jag skulle kunna bidra med min åsikt om. Jag satte mig helt enkelt framför min dator och letade på massa olika tidningshemsidor efter något jag skulle kunna vara en arg liten terrier över (detta ett smeknamn jag många gånger har förtjänat genom ettrigt klagande/tjatande/argumenterande, lite beroende hur man ser på saken). Inte ens googlandet på antifeminism+blogg kunde ge mig inspiration idag. Jag vet inte om detta har att göra med min feber eller om jag drabbats av allvarlig skrivkramp.

Sen hörde jag ett litet kraffsande och gnagande från fotänden av min säng och sen kände jag att det var en viss sak som jag skulle vilja dela med mig av, och jag måste nog varna för en drös med slisk vid fortsatt läsning.

Innan jul skulel jag nog kunna erkänna att jag var en ganska tjatig liten tjej. Jag hade en period där jag verligen saknade en liten luden varelse som låg i mitt knä och var varm när jag tittade på tv. Detta fick inte min stackars pojkvän höra nog av, men fin som han är så stod han ut tappert och förklarade helt enkelt hur äckligt det skulle lukta.

Men så på våran lilla julafton fick jag en bild på världens finaste bur som ett litet liv skulle få kalla hem inom en snar framtid. Jag blev väldigt lycklig och började genast titta upp allt man behövde veta för att ta hand om en liten hamster, vilket var min egentliga julklapp. En finfin hamster.

Frågorna var många; Ska man skaffa sig en guld eller dvärghamster? En hona eller hane? Vad är den bästa maten? Det bästa spånet? Det bästa sättet att ta hand om ett litet liv som är helt beroende av mig?

Det är egentligen ganska läskigt. Att det finns ett litet liv i världen som är helt beroende av att jag ger det mat och byter vatten och tar hand om det.

Det blev i alla fall en liten man. Detta kan nog faktiskt komma som en överraskning för en del, eftersom jag talar om min lilla skönhet som om det vore en hona. Men jag visste att min lilla hamster var en Ester, så jag tycker det föll sig bäst så. I munnen alltså.

Ester är i och för sig inte så liten, utan en ganska gigantisk liten varelse, stor som en hamster ungefär. Men fin är hon. Finast.

Det jag egentligen ville berätta för er, tappra läsare som hållit ut i denna oändliga sörja till inlägg, är hur mysigt det kan vara för en person med rädsla för att vara ensam att bara höra någon kraffsa och gnaga på en trädgren eller rulla över ens tår med sin stor rosa hamsterboll när man känner sig som mest ängslig och ensam.

Liknande inlägg:

1. Nationstestet. Raggningstestet.
2. Om detta må ni berätta.
3. FFL Frysen stajl

Svenska kvinnor har börjat bekänna färg.

Kanske värdens töntigaste kedjebrev. Ja jag är seriös. Då tar jag ändå med de kedjebreven man fick och skrev förhand när man gick i mellanstadiet i beräkningarna. Så fruktansvärt jävla töntigt.

Varför är den stora frågan. Varför finns det här behovet av att berätta vilken färg ens BH har, eller om man inte ens har på sig en?

Jag ser inte behovet, jag gör verkligen inte.

Inte för att jag vill sexualisera kvinnan underkläder mer än den redan är, men det är det det känns som att man gör genom att bekänna färg, låta folk gilla ens färg och genom det få någon typ av godkännande över att ens underkläder är najs. Speciellt nu när denna ”stora hemlighet” har läckt ut till det andra könet känns hela denna grej lite mer smutsig och onajs. Killar sluta gilla våra underkläder, vi gillar er inte mer för det, det känns mest bara sliskigt.

Så nu kan ni få gå och fundera över min BH:s färg. Spänningen är olidlig.

Liknande inlägg:

1. Det är inte jag som är svinet i dramat
2. Inlägget som inte kom (om personen som inte kom med på resan)
3. Att inte kunna sociala samspel.

Nu har Färjan-Håkan lurat döden.

Färjan-Håkan satt oskyldigt i soliga Thailand och gjorde lite pappersarbete  i solens land när han plötsligt fick en kokosnöt rakt i huvudet! Eller inte direkt rakt i, mer på ena kanten.

” Hade det varit en direktträff hade jag svimmat, men det tog mer på sidan, säger Håkan.” Livsfara helt enkelt.

Färjan-Håkan fortsätter med att berätta om den hemska känslan när han trodde att hans liv var över, på sitt karaktäristiska välformulerade vis;

”Pang! sa det. ”Det är ­inte sant, en kokosnöt i huvudet” tänkte jag.”

Nu kan man ju tänka sig att det finns några av er där ute som tycker att jag ganska orättvisst hånar denna typ av journalistik och främst då kanske denna artikel om livsfaran i och med kokosnötens fall. Men det bästa har ännu inte kommit.

för visst kan en kokosnöt döda en människa, det skulle jag också skriva upp på. Men då pratar man ju om normalstora kokosnötter. Som är ungevfär lika stora som en handboll ungefär. Men detta var inte fallet i detta fall. Så att säga.

”En fallande kokosnöt kan döda en människa. Håkan hade tur i oturen, nöten som träffade honom var ­inte mycket större än en tennisboll. Kokosnötter kan bli upp till 3 kilo tunga. Om en fullstor kokosnöt träffat honom är risken stor att Sverige hade varit en doku­såpafavorit fattigare.”

Jag skulle väl, enligt temat på tidigare inlägg, kunna säga att denna förlust skulle vara topp 3 på ”dödsfall jag inte bryr mig om, över huvud taget”-listan. Men visst. Tack för en fin artikel, Erik Sidung. Jag hoppas du är stolt över dig själv.

Liknande inlägg:

1. Att vara eller inte vara Petter Hansson (att suga eller inte suga)
2. Nintendogenerationen och bajset.
3. Get a life/Get a room!

Såhär i slutet av året dyker det upp listor lite överallt, inte minst nu när decenniet snart är slut vill all sammanfatta 00-talet. Därför presenterar jag nu egna listor.

Topp tre årets julklapp
3. 2005 – Spelberoende
Motivering: År shugohunrafem var spelberoende fett inne efter att Texas Hold ‘Em lanserats som den nya TV-underhållningen. Lite som Keno fast man får se folk vinna om man orkar titta i fem timmar. Ännu har dock Keno inte varit tillräckligt hippt för att blir årets julklapp

2. 2001 – Verktyg
Motivering: Jag man. Jag laga saker. Vi årets-julklappsjury. Vi välja saker. Vi ej
hantera ord ”Specificitet”.

1. 2003 – Mössa
Motivering: Som alla vet gjorde den radikala uppfinningen ”Mössan” sin entré strax före 2000-talets mitt. Även om det inte slagit igenom som man förutspådde så är den värd sin förstaplats.

Topp tre överskattat
3. Gud
Motivering: Asså vad har han gjort under tvåtusentalet egentligen? Inte en enda syndaflod på aslänge, det har gått så långt att vi t.o.m. arrangerar en egen översvämning. Så om någon ska ha skuld för att polarisarna smälter så är det Gud.

2. Barack Obama
Motivering: En urvattnad sjukvårdsreform, en splittring inom det egna partiet, ett upptrappat krig och nobels fredspris. Trots att han ännu inte gjort någonting (bra) och ändå fått fredspriset så svarar en överväldigande majoritet av de svarande i en omröstning på aftonbladet.se att Obama gjort ett bra år. Frågan är när Obama RDF (Reality Distortion Field) kommer att genomskådas.

1. Bregott normalsaltat
Motivering: Stenhårt skitsmör som pajar mina mackor.

Topp tre listor
3 ”Topp tre överskattat”
Motivering: Lagom rolig med något otippat innehåll

2. ”Topp tre listor”
Motivering: Solid lista, bra innehåll. Välfraserade motiveringar.

1.”Topp tre årets julklapp”
Motivering: Årets julklapp känns oftast ganska rimlig, med en tillbakablick inser man förhoppningsvis hur orimliga utnämningarna var och inte hur orimliga vi var då som ansåg valen rimliga.

Liknande inlägg:

1. Kompisar är välmenande men inte perfekta, som Bo Inge Andersson
2. FFL Frysen stajl
3. Jesper presenterar sig

Två svarta konturer mot en horisont. Den större av de två tar den andres hand. Han blickar bort i tomheten. Han omfamnar den.

Två svarta konturer mot en horisont. Den mindre av de två har sin hand i den andres. Han blundar. Han vågar inte möta den oändlighet som skriker efter honom.

Med ett barns logik gömmer han sig för den.

”Om jag inte kan se monstret, kan inte monstret se mig”

Hans rädsla för det okända, skälet till varför han gömmer sig, är lika barnslig som gömseltaktiken. Han bryr sig inte. Han vet om det. Den store har utan krusiduller upplyst honom om sakernas tillstånd.

Till slut öppnar den lille sina ögon, inte för att omfamna eller bemöta tomheten utan för att finna tröst hos sin, till synes, så lugne kompanjon.

”Du tittar ju inte heller” utbrister den lille.

”Om jag inte kan se monstret, kan inte monstret se mig”

Liknande inlägg:

1. Inga blad, inga skärsår, inget hår!
2. Azteca Rex
3. Jävla Promoebanan