Alla söker vi efter svar.
En del på livet, en del på ett quiz på sin nollning och andra på vad man egentligen ska tycka om vargjakten.

Alternativ tre gäller mig.

Som så många andra vill jag ha någon vis människa som redan tyckt till om situationen. Någon som man känner att man kan lita på som, gärna osentimentalt, spaltar upp för- och nackdelar och sedan meddelar en dom.

Som så många andra har jag funnit min tilltro till Nordman.
Som jag ser det har Nordman ponerat en potentiell vargjakt och helt sonika bestämt sig för att tillverka den moraliska kompass som krävs.

Visserligen ser jag i egenskap av hardcore-naturvetare att jakt kan behövas för att förhindra en j-kurva och därmed en ohämmad tillväxt av stammen och som leder till en sjukdom eller dylikt som får populationstalen att sjunka till lägre än de var från början.
Därför kan jakt behövas för att hålla vargstammen på en fortsatt hög nivå.

Dock ser jag inte att vargpopulationen är i denna situation. Vi har inte en ohämmad tillväxt hos vargstammen, istället håller de på att dö ut. Uppenbarligen inte av inavel eftersom alla skjutna vargar var ganska så hälsosamma (iaf ur en genetisk synpunkt).

Dock så har ju den utredning regeringen tillsatte kommit fram till att asmånga vargar ska dö och nya flygas in till Sverige. Nåja, vore ju inte direkt första gången regeringen haft fel.

Men hur ska jag ställa mig till det hela?
Enter Nordman

Som en varg i ett laglöst land när vintern närmar sig, springer jag med fara för mitt liv.
Jag har inte lust att dö för en längtan som gör ont, men det är för sent att stanna när jag hunnit ända hit.
Så jag följer ändå den väg jag valt och lämnar inga spår.
För blodet där jag gått är inte mitt.
Jag har inte fått en chans, du är rädd för det jag är och det är för sent att leva om det liv vi levt.

Exakt som han gjorde i frågan för/mot vandrare har Nordman öppnat mina ögon.

Hatet mot, nej rädslan för vargen tar sig uttryck i att 12 000 jägare hade registrerat sig för att döda de 27 vargarna som skulle dödas.

I låten jämför Nordman sig själv med vargar i ett laglöst land. Ergo springer nu vargarna som en Nordman i ett laglöst land.

Så vargen, Nordman, I’m with you on this one!

Dagens gästinlägg kommer från en otippad duo. Professor emeritus i islamologi, Jan Hjärpe (ingen koppling till Bajsporrs Johan Hjerpe) och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.

Åkesson skriver idag på Aftonbladets debattsida att Sverige står under hot från muslimerna. Jan Hjärpe säger i ett flertal intervjuer att debattinlägget är läskigt och liknar nazistpropaganda med skillnaden att Hitlers judar i dagens läge förbytts mot Åkessons muslimer. Bara för att testa hela grejen har jag tagit mig friheten att översätta Åkesson till hitlerism.

Läs och njut

Judarna är vårt största hot

En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba (Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)) västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.

Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med judendomen och semitiseringen. Man utgår från att judar inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att judendomen i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att judar har ett annat namn på gud.

Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja judendomen på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.

Judendom skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning. Judendom har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att judendomen och den judiska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.

Detta, tillsammans med nästan 2000 år av krig och motsättningar mellan judendomen och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.

Såhär långt tvingas man dock konstatera att judar har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat judendomen. Massinvandringen från judiska områden tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den judiska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas judar inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.

Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till judendomen som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland judiska ungdomar i Europa.

I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska judarna att de skulle föredra torahs lagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från judendomen skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.

För 80 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att judendomen skulle komma att bli en av Sveriges största religioner, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med judendomen skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal judiska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande judiska företrädare skulle framföra krav på införandet av torahlagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att judiska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira hanukkah samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.

Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den judiska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Stockholm, med största sannolikhet har en judisk majoritet.

Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”.

Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.

F.ö. Undrar jag om Åkesson menar att judarna eller Adolf var hotet under andra världskriget.

P/O

Spela den så kallade temamusiken

Fem kumquats
Sex jenka
Tre skruvar samt tre muttrar (från Järnia)

Tre kronor. Inte tre kronor som den nationalsymbol som pryder stadshuset på den ö som är Stockholms kronjuvel eller spelarna i det hockeylag som inte kommer att försvara sin titel som olympiska mästare vid det kommande vinter-OS:et.

Tre kronor som det vi studenter får extra i veckan efter det som kallas en 350 kronors studiemedelshöjning av den borgerliga alliansen. När höjningen annonserades blev jag arg. Hur fan kan de påstå att de gör någonting för studenterna genom att sänka fribeloppet och höja studiemedlet med 350 kronor. Genom en sådan höjning anser nu de borgerliga att de har hjälpt alla fattiga studenter. Problemet är att vi skulle behöva typ 2000 kronor för att kunna höja vår levnadsstandard till en rimlig nivå.

När beskedet med om min studiemedelshöjning kom skrattade jag. Jag hade fått 3 kronor mer i veckan. Övriga 77 kr i veckan som regeringen gett mig ”fick” jag genom att de helt enkelt bestämde sig för att höja mina lån istället. Den så kallade ”höjningen” på 350 kronor var alltså inte ens en låtsashöjning utan en tredjedels gb sandwich i veckan. Men egentligen ska man inte klaga det blir jag faktiskt mer än två glassar i månaden. Glassigt värre!

(F.ö. heter temamusiken Sex kronor och en fimp av Lé Bandmask)

Den 7 september, 08.15. Min allra första dag på resten av mitt liv. Eller i alla fall 5,5 år framöver. Jag kliver in, livrädd för att tappa bort mig i denna en aning förvirrande byggnad. Livrädd för att råka säga något fel till de andra. Livrädd för dagens lektion. Totalt jävla skräckslagen.

Nu, 17 dagar senare sitter jag vant och studerar i husets bibliotek. Nu är jag inte längre livrädd för seminarierna och mina kursare. Nu sitter jag istället och blir galen på mig själv som inte kan koncentrera mig på att läsa det jag borde till min tenta på tisdag. Jag har så fruktansvärt svårt att koncentrera mig och läsa så många sidor som det krävs av oss att det ska läsas och faktiskt komma ihåg OCH analysera!

Jag har lite svårt att anpassa mig till att inte vara bäst i klassen, eller i alla fall bland de bästa. Jag tror jag är lite fucked-for-life från min tid på Fryshuset. Där kunde man. om man hade rätt ordbajsningsskill och en ganska måttlig kunskap om ämnet, kunde man i princip få bra betyg i allt. Detta var något jag trivdes väldigt bra med. Jag är bra på att ordbajsa.

Nu fungerar inte det här längre. Just nu, när jag sitter här och försöker tentaplugga känns det inte som om jag kommer lyckas bajsa fram ett G på skrivningen. Just nu känns det mer som att försöka bajsa fram världens största barn. Jag är trött.

Jag är trött och skulle behöva lite sällskap eller underhållning. Just nu får jag nöja mig med en plopp och internettupplagorna av våra dagstidngar. Det är humor. Oftast. Ibland är det lite tragikomiskt. Men jag tycker det är okej att skratta åt det också. Man får unna sig lite skadeglädje nu när man är fattig student och inte kan roa sig med dyra nöjen.

Men Uppsala är fantastiskt. Det är fantastiskt att varje (nästan) morgon gå till mitt stora skolhus i tegel. Till och med en känsla av Skarpnäck finns här i denna fina stad. Jag skulle nästan vilja påstå att mitt klängväxt beprydda skolhus är det vackraste av alla institutionerna, speciellt nu när löven som täcker hela huset har ändrat färg från sommargrön till klarröd höstkappa.

Mitt skolhus har vinrankor med faktiska vindruvor, som inte ens är lite sura.

Hur är ditt liv?

Ibland undrar jag helt seriöst hur människor tänker och hur evolutionen fungerar.Hur vissa saker inte kan ha död ut med generationer av äckel.

Som tjej har jag ett antal gånger, till och med ett flerta gånger, blivit skriken efter och tafsad på, detta är inget nytt men varje gång detta händer blir jag lika förbannad och ledsen över att detta ens händer.

Jag är på väg hem från en av mina vänner i Segeltorp som ligger utanför Fruängen, vilket är en resa i sig. Jag får sällskap till Slussen men sen var det upp till mig att ta mig hem själv. Min plan; Gullmarsplan, sedan buss till Skarpnäck.

När jag lyckas ta mig till Gullmarsplan och sitter vid hållplatsen och väntar så kommer det fram en kille pch sätter sig bredvid mig. Lite småfull som jag är så svarar jag när han börjar småprata med mig om vart jag ska och vad jag har gjort. Vi pratar och skrattar lite som småfulla människor på väg hem ofta tycks göra. Helt plötsligt kör en av vad som verkar vara hans killkompisar fram med en bil där bussen snart ska rulla fram. Han stannar och tittar på sin vän som sitter bredvid mig på ett väldigt menande sätt, typ ”ska-vi-inte-åka-snart?”. Killen bredvid mig säger då, helt plötslig;

”Du skulle väl till Skarpnäck? Vi ska till Enskededalen, vad säg som om att få skjuts hem?”

Detta är något som jag tar som ett skämt, som något en relativt full människa säger till en annan vid en busshällplats i natten. Hur dum tror han att jag är? Det är regel nummer 1 i uppfostringen i Sverige;

Tala aldrig med främlingar, och om de lockar dig in i en bil, följ inte med dem .

Detta är ett av mina budord som jag inte släpper bara sådär. Då börjar denna man ta mig på låret och försöka övertyga mig om att det visst är en väldigt bra idé att följa med i bilen. Detta är INTE vad jag kallar ett bra argument och hans vidriga sätt gör att jag ställer mig upp och säger åter igen ”Tack, men nej tack”, denna gången ganska mycket argare.

Då tar denna man/kille/dåre tag om mina ramar, tar mig på bröstet och försöker tvinga in mig i den skruttiga lilla bil som hans kompis kört fram.

Ibland tackar jag gudarana för att jag har gått på självförsvar. Min första logiska tanke vid detta tillf’älle är att ta tag om hans midja och knäa honom så hårt jag bara kan. Detta är vad jag gjorde.

Sedan kom ordningsvakterna och började förhöra mig om vad jag höll på med. Jag förklarade halvgråtande situationen för dessa och gick sedan därifrån. När min buss äntligen kom såg jag dessa vakter arg skälla ut denna kille utanför bilen. Nu i efterhand önskar jag att jag hade slagit honom mer. Det gör jag alltid.

Spela roll hur mycket feministisk teori jag kan, hur många föredrag jag har hört/hållit om detta, hur många liknande situationer jag hamnat i så begriper jag inte hur jag skulle kunna förtjäna detta. Det gör jag inte. Det gör ingen. Jävla manshelvete.

Så känna det just nu. Tack Stockholm för detta varma välkomnande hem igen.

Imorgon blir det Incesterås.

Sedan nystarten av vårt bajsporrande i.o.m. diskbråksinlägget för en vecka sedan kan man se en klar och tydlig trend när man kollar på statistiken. Vi får fler och fler besökare.

Vi använder oss av google analytics för att kolla hur många som hittar hit och hur de hittat hit och så. Lite lagom mattenördig som jag är så tog jag dessa siffror och lade in i en graf i excel, utifrån denna graf skapade jag en trendlinje och skapade en formel för hur besöksantalet ändras över tid.

Ur denna trendlinje får vi formeln y=12,35e^0,2822x där y är antalet besökare och x antalet dagar sedan den 11e juni (dag 1 är den 12e juni).

Enligt wikipedia uppgår världens befolkning (den 31 maj) till 6 792 467 727 (6,8 miljarder) människor. Om vi sätter in det i formeln och dividerar med 12,35 och tar naturliga logaritmen för det värdet, dividerar vårt svar med 0,2822 så får vi fram att om vår ökning i antalet besökare fortsätter i samma takt som nu så kommer hela jordens befolkning att vara inne på bajsporr.se varje dag  med start klockan fem över halv åtta (07:35) fredag den 21 augusti.

Men jag får erkänna att det lär bli lite svårt att posta från Grekland och därför kan vi förvänta oss en liten nedgång, vi kanske inte har hela världens befolkning här förrän i september.

Man kan bevisa i princip vad som helst med lite matte och tillräckligt mycket engagemang, lite på samma tema ser jag en artikel på DN.se, ”Kurvor säger ingenting”, som tar upp hur börsspekulation borde ha ungefär samma trovärdighet som tarot eftersom det i grund och botten är samma sak.

Enligt artikeln går det inte att se på historien och på så sätt förutspå hur börsen ska utvecklas. Men om bara börsanalytikerna kan tillräckligt med matte och har lagom mycker engagemang så lovar jag att de nog kan bevisa för dig att de har rätt.

/Jesper

Ville bara kommentera den här artikeln på DN: Ipredlagen satt ur spel
En verkningslös lag är nu satt ur spel och på så sätt får väl antipiratbyrån helt och hållet upphöra med sin olagliga aktivitet.
Jag hoppas innerligt att Pirate Ponténs semester nu är förstörd.

Fler människor som skriver om detta (och kanske lite utförligare): V, fildelning och upphovsrätt

UPPDATERING: Nu säger DN att domen inte påverkar ipredlagen, läs här
Gör inte så mycket, om du är riktigt orolig kan du bara öppna ditt nätverk så är det omöjligt att visa vem som har laddat ned de filer de skulle anklaga dig för att ha tankat.

I mitt jobb som ombudsman för Ung Vänster så åker jag ut ganska mycket i skolor och snackar med killar om feminism. Om de frågar på förhand så ska vi prata om killar och tjejer, skillnader, likheter etc. men oavsett vilken ”fin” omskrivning jag vill använda är feminism vi snackar. Anledningen till omskrivningen är att jag iaf ska ha en hyfsad chans att nå ut till dem jag snackar med och tyvärr låser sig många killar idag bara av att höra ordet feminism.

Lite beroende på hur gruppen är så tar jag upp lite olika saker men jag kommer utan undantag in på könsroller. Det brukar oftast vara ganska svårt att greppa för killarna, det är lättare att ta exempelvis lönestatistik och exemplifiera utifrån det men att se på sitt eget beteende som någonting annat än helt självvalt är oftast ganska främmande (”Vaddå? Jag tycker ju om fotboll ju!”). Och många gånger är det just när man diskuterar könsroller under sådana här samtal med killar som den manliga könsrollen gör sig nästintill pinsamt uppenbar.

Den gör sig uppenbar just genom att killarna inte förstår sig på könsroller och deras hämmande effekter. Killar förväntas inte prata om sina känslor. Man kan skratta när jag berättar en anekdot när någon blivit kallad för bög för att ha frångått den manliga normen men man kan aldrig bidra med sina egna känslor, sina egna upplevelser.

Eftersom det enligt normen inte är meningen att vi ska prata om våra känslor så kan vi killar oftast inte det heller. Vi vet helt enkelt inte hur man gör.
Dagens ungdom fostras till stor del av populärkulturen. När såg du senast en film om manlig vänskap? Om en tonårskilles resa in i vuxenlivet?

Så fort manlig vänskap visas är det antingen som Brokeback Mountain, och då är karaktärerna bögar, eller så är det krigsfilmer som handlar hur tuffa hårda män (ibland veka ungdomar som sedan blir tuffa hårda män i armén) kämpar tillsammans i en extrem situation.
Om pojkar ska bli män handlar det antingen om ovan nämnda krigsfilmer eller tonårskomedier med ett gäng killar som ska förlora oskulden och/eller köpa porr/kondomer/sexleksaker/horor.

På ”den andra sidan” däremot finns det massa filmer om vänskap mellan tjejer exempelvis ”The Sisterhood of Traveling Pants” och ”Crossroads” (med ett underbart soundtrack med ”I’m Not a Girl, Not Yet a Woman” i spetsen).

I denna manliga vänskapsöken har jag dock funnit en oas.
Nic Schröder
Mannen som med Nic & the Family släppte dunderhiten ”Hej hej Monika!” och följde upp med albumet ”Hej hej skiva!” för att sedan gå över till barnprogrammet ”Hej hej sommar!”

De flesta hör bara en konstig skåning som med halvtaskig sångröst brölar om trivialiteter. Men Nic är så mycket mer. Han bryter mot de normer som annars tycks följas till punkt och pricka i dagens popkultur. I mästerverket ”Min Bästa vän” behandlar Nic något som känns närmast tabubelagt, nämligen sin egen känsla av ensamhet och övergivenhet när hans bästa vän kommer i puberteten före honom. En känsla jag är säker på att många känner igen sig i, en känsla som få i den åldern får möjlighet att sätta ord på.

Min bästa vän hammna i puberteten, sen var jag inte värd fem spänn

I april hade han glömt vad jag hette och kalla mej för Bill.
I maj och juni va Leffe fjunig.
Och när sommarlovet kom hängde han hellre med ett par år äldre, kommer jag nånsin att bli som dom?

Vid första genomlyssningen tänker man att det här är ännu ett one-hit-wonder som med nödrim och ett trevligt leende försöker sälja innehållslös skitpop till småkids med precis den hjärnkapacitet som krävs för att komma på och/eller sjunga med i en text som till 90 % består av ”Hej Monika”. Men lyssnar man ordentligt så klarnar en ångestfylld resa genom Schröders tonår. En berättelse om att vara kille, oavsett om det handlar om att hamna i målbrottet efter sin (f.d.) bästa vän eller att överhuvudtaget inte förstå sig på tjejer. Nic tar t.o.m. upp den tomhet han och många andra tonåringar känner inför döden, en tomhet som i Nics fall leter till en slags apati där han inte ens bryr sig om han får spö, återigen en verklig känsla av hopplöshet som Nic lyckas ta ned på jorden och göra precis lagom greppvänlig.

”Hej hej skiva” är ett briljant mästerverk som förklätt i ett popfodral levererar en konkret kamp mot den manliga könsrollen ett nödrim i taget

Blott en ensam fattig metafor
om en loska i ett öppet sår

Tack och adjö
om typ 60 år ska vi alla dö

/Jesper (en som gärna hade tagit emot Nics visdom om han bara hade haft vett att göra det)

Jag fortsätter lite på det förstående temat. Kanske.

Jag har tänkt på det där. Att alla begår misstag menar jag. Från de allra smartaste till de allra dummaste. Till den senare kategorin hör de som beslutade att Ice Road Truckers skulle få en andra säsong. Någonstans mellan de två kategorierna får man väl klassa Norges storting (riksdag) (det går lite fram och tillbaks det där).

Det som får mig att nämna dem här är när man beslutade att ge Nobels fredspris år 1994 till israels nuvarande president Shimon Peres. Alltså presidenten över det land som de senaste 18 dagarna mördat 930 palestinier varav 100 var barn samt skadat över 4200 personer utöver det. Det land som konsekvent bombar skolor, sjukhus, vägar, elverk och bostäder för att vinna ett påhittat ”krig”.

Schysst kille. Det han gör är däremot inte ett misstag. Det han gör är att bedriva en rasistisk politik, att genomföra en etnisk rensning för att det står i en flera tusen år gammal sagobok att de inte ska vara där.

Men nu ska vi inte vara för hårda mot stackars Simon, hans parti har fått kritik för tat vara för snälla mot palestinierna. De måste ju visa framfötterna. Är ju synd om killen, han kan ju bli av med jobbet annars.

Kanske iofs är lite mer synd om alla som måste dö för att han ska ha kvar sitt jobb. Tänk om alla som varslas i Sverige skulle göra samma sak, skulle inte bli många kvar att mörda.

Tur att vi är så civiliserade då, vi skulle aldrig göra så. Vad vi däremot skulle göra (och konsekvent gör) är att handla med Israel. Men det är väl helt enkelt så, apelsiner är värda mer för oss än araber.

Ibland när man ber kompisar göra saker, typ röja upp lite efter sig, diska, tvätta kläderna de lånat etc. så blir det inte helt perfekt.
Väldigt ofta blir det inte som om man själv hade gjort det. Men man uppskattar det ändå. Man tänker liksom, han/hon menade väl, att jag har för höga krav kanske bara är mitt eget problem och inte deras.

Ungefär så försöker jag tänka när det gäller Bo Inge Andersson, utrikespolitisk kommentator för SVT. Han menar säkert väl men det räcker helt enkelt inte ända fram.

Men sanningen är den att när man lever i ett samhälle där folk verkar vara inkapabla att analysera och tolka aktuella skeenden så får man lita på vad man hör. Och blir man tvångsmatad helt idiotiska teorier genom den matsond som media nu agerar så är det det dessa idiotiska teorier som kommer att ligga till grund för ens världsbild. I ett sådant samhälle kan man inte ha folk som är lika dåliga på att tolka situationer som Bo Inge Andersson är.

Andersson hävdade imorse, i direktsänd TV, att Israels brutala blodiga bestialiska attack på palestinier där det dör ca 150 palestinier för varje israel berodde på att Hamas ville testa Obama. Logiken är inte slående, men den kanske växer till sig…

Jag hoppas för Bosses skull att han bara var lite nervös inför kamerorna och sådär.

Se Bo Inge ”Bingen” Andersson berätta om Hamas Obamaprövning här