Utvald bloggare- http://bajsporr.se/author/kerem/
Namn: Kerem Aktas
Ålder: 20
Bor: Hemma med familj
Gör nu: Pluggar på stockholms universitet
Gör sen:Turnerar med ett band över hela världen
Bästa egenskap (enligt Jesper): Min Turkma
Övrigt: Livet är kul när man gör det kul. Som när man slänger i smakförstärkande medel i skitmat så det blir gott.
De tio senaste inläggen skrivna av Kerem:
Så det kan gå… Målet är ju sommaren va, för att få den där ultimata kroppen som alla brudarna ska gilla. För personlighet räcker ju inte långt i dagens samhälle? Eller jo vänta, alla brudar gillar ju en snubbe med fin personlighet… Fast ah vettefan, det måste ju finnas ”det där lilla extra”. Fina armar, stora muskler, lång, smal.. Fuck do I know!?
Man har ju själv inget av det där.
MEN – Planen var att skaffa lite muskler. Så hur har det gått sen augusti 2009? Jag har inga bilder som visar så jättestora skillnader men jag lägger upp lite bilder ändå, kan ju vara kul att blotta sig för allt vad internet är.
Augusti 2009
Kerem är en mullig 19 åring, lovehandles finns, långt hår, dubbelhaka. Söt snubbe!
November 2009
Här någonstans har jag tränat muskler i drygt 2 månader, har absolut inte tänkt något på att fettet ska försvinna så det ligger fortfarande kvar, dock har jag fått muskler vilket syns till exempel på att axlarna är lite bredare och att jag har fått lite armar!
Februari 2010
Här omkring har jag tappat mycket vad det gäller träning, börjat dricka alkohol igen, börat äta sämre etc etc. Dock har jag hållt i träningen helt okej så musklerna har växt lite mer.
Så ja, hur har träningen gått hittills? Många skulle säga olika, vissa skulle säga ”ja men va bra man märker ju skillnad” medans andra skulle tänka ”fan man märker ju knappt något”… Men inget av det där spelar egetnligen någon roll för att jag har nu under senaste halvåret lärt mig att jag kan göra skillnad med min kropp, om jag vill så kan jag få den kropp jag vill ha vilket förhoppningsvis ska göra mig lite gladare.
Nu är planen att jag ska gå ner i fett väldigt mycket så att jag får mer definierade muskler och samtidigt försöka bygga lite mer. Vi får se hur det går!
Nu är planen i alla fall att ge järnet.
Glädje
Jag är otroligt glad, jag känner hur bra jag mår när jag sitter och blundar. Jag har ett helt liv framöver som jag kan forma exakt som jag vill. Jag älskar att vakna upp varje morgon och bekanta mig med nya människor, socialisera mig med vänner, lära mig nya saker.
Fan varför kan man inte tänka så hela tiden!?
Detta inlägg betyder ingenting för resten av världen, men fan jag har insett en sak, och det är jag nöjd över.
Var glada!
Bekämpa kapitalismen med ett leende, gå ut ur en tentamen med känslan av fullbordande, lyssna på musik o tänk på allt vackert.
NU, när du läser detta, krama den du har närmast, vän, pojkvän, flickvän, mamma, pappa, fru, barn… Ge dom en kram o njut av de saker som livet ger, som är så underbart.
Synd att man själv inte har sällskap, det vore fint just nu 
Don’t say fuck
*gäääsp*
Nää det här är inget sånt där ”Jag har inga kompisar kvar, skolan går dåligt, vad ska jag ta mig till” inlägg som alltid brukar starta med ”jag är trött”, ”Jag är trött på livet” eller dylikt.
Nu är det faktiskt så att jag är förbannat jävla trött, på riktigt liksom. Jag vaknar klockan tidigast två varje dag och till och med när jag va så glad över att jag hade skola i torsdags så vaknade jag med denna energi upp klockan 15.30..
Vad är felet på mig? Jo visst jag lägger mig typ klockan 3-5 varje morgon och absolut inte tidigare… Jag tror jag skyller på denna förbannade dator jag sitter vid som håller mig uppe. Hur friskt är det att kolla på en hel säsong av breaking bad från klockan 20.00-04.30 en lördagkväll? Ahh kanske deprimerande.
Men nej! Jag mår utmärkt och snart ska jag till gymmet och visa vem som bestämmer! Dom där jävla vikterna alltså… Genom att lyfta dom.. Eehh.
Det här har pågått sen nyår i alla fall, fuckad dygnsrytm skulle vissa säga, någon läkare kanske föreslår en testosteroncheck, morsan undrar om jag har nån läskig sjukdom, pappa säger; ”lägg dig tidigare för fan”.. Ah, sen är ju faktum att ingen säger någonting för att.. Ja… det kanske anses normalt att vakna klockan 3 på dagen och käka sin frukost 2 timmar innan det är kväll.
Aja, till er som har spotify: Electric Eel Shock – Don’T Say Fuck
Nyår + 10 har sugit än så länge, men det är lugnt. Don’t say fuck bara!
*gäsp*’
Helg – Vardag
Kim skrev det mesta om fredagen så jag vet inte vad jag har att tillägga, det var fruktansvärt mysigt och roligt att umgås med folket i toppen av min vänskala!
Där Kimpaj slutar berätta tänkte jag fortsätta, fast ur min synvinkel då så klart!
Efter att vi hade varit på Norrlands så drog vi oss ut och ungefär då började jag känna av alkoholen rejält, vet inte riktigt hur många öl jag drack under den kvällen men det var väldigt många! Vi träffade Martina senare på kvällen som kom ut från det första stället vi va på, Upplands(?), och av någon anledning så såg hon fruktansvärt vacker ut den kvällen och jag tror jag sa det till henne.. Pinsamt typ ehehe! Dock så var det fett awesome för sen skulle vi röra oss mot lägenheten där kollektivet bor! Än en gång när jag tänker tillbaka så är det väldigt suddigt men det slutar i alla fall med att det är jag, Johan och en random snubbe som följer med oss en bra bit på vägen. På vägen så byter jag en halv dosa snus mot en cigg för jag tänker att det är en bra deal, nu i efterhand så känner jag mig lurad. Men super man så mycket får man skylla sig själv!
När vi väl har kommit fram till lägenheten så märker jag att jag har en reklamskylt under min arm som jag verkligen vill ta med mig upp till lägenheten för det känns som en sådan klockren sak att sätta upp på deras vägg, men Johan övertalar mig att det är en dålig idé så vi går igenom soprummet och slänger reklamskylten.
När vi väl kommer in i lägenheten så märker vi att vi plötsligt är väldigt hungriga och på något magiskt vis så trollar Johan fram fläskpankaka med sylt och ölkorv vid sidan om! Oh my god vad det var gott, tror jag aldrig blivit lyckligare av fläskpankaka!
Vi sätter oss i alla fall efter att vi ätit och Johan frågar om vi ska spela super mario.. JA! så klart ska vi det, tänker jag. När vi sen väl sätter oss ner och börjar spela så går det inte så bra som det hade gjort under dagen utan vi dör konstant, jag vet inte om det var fläskpankakans fel eller alkoholens, men jag har mina teorier!
Dagen efter kändes i alla fall som tråkigaste dagen i mitt liv om man inte räknar med väldigt mysigt sällskap som jag hade på dagen..
Nu är det måndag och min föreläsning tar slut om en kvart, jag är hemma. You get the point, jag är dålig!
Arg Kerem är arg.
Tänkte skriva om ett av mina bemötanden med att härligt killgäng från my hood, Vällingby! Läste precis om hur jesper hade osynlig, som en ninja, lyckats ta sig bort från detta idiotiska killgäng som uppenbarligen inte ville något annat än jävlas, med folk.
Till skillnad från jesper så kan inte jag vara en cool ninja, jag kan dessutom heller inte hålla mig borta från killgäng på samma sätt som vissa andra, för jag blir så fruktansvärt arg! Denna historia, som är ganska kort, skedde en gång mitt på dagen när jag var på väg till tunnelbanan hem ifrån mig(tar ca 5 minuter att gå).
Jag brukar oftast vara ganska glad och det var jag denna sommardag. Med musik i mina öron och ett glatt humör så går jag mot tunnelbanan när jag tar en liten avsides väg som är ganska instängd där folk inte brukar gå. Ca 200 meter framför mig ser jag ett killgäng på ungefär 7 personer, direkt ser jag hur en av grabbarna, som uppenbarligen är ledaren som jesper skulle säga, börjar gå lite framför gänget. Ledaren biffar upp sig lite, sträcker på ryggen, spänner alla muskler han har och tittar på mig när han går med raskare och raskare takt.
Jag tänker ”Äh” och fortsätter gå med musik i mina öron och med samma glada humör och tittar bort från människan när jag helt plötsligt utan att ens förstå själv hur snabbt de där 200 metrerna har gått märker att Ledaren hoppar emot mig med bröstet före och skrämmer skiten ur mig. Jag sliter ut mina hörlurar och tittar fruktansvärt arg på honom och hör hur hela killgänget skrattar som galningar.
Här skiljer sig det kanske Jesper skulle gjort mot det jag gjorde.
Jag går ca 5 meter till då jag vänder mig om, hostar till och gör tummen ner med båda händerna med så stora rörelser som möjligt emot Ledaren och hans gäng. Efter detta så vänder jag mig om och fortsätter gå, än en gång så är det 200 meter emellan gänget och mig när Ledaren skriker ”EY LEN, KOM HIT BRE!” och spänner sig så mycket han kan.
Här gör jag nästa misstag då jag vänder mig om och går sakta emot honom med hjärtat dunkandes som om jag sprungit 2 mil på 5 minuter. Mina tankar under tiden jag går dessa 200 meter (som kändes som en evighet) är i stilen som ”Hur ska jag slå ner allihopa?” ”Vem ska jag slå ner först innan jag får spö?” ”Är det värt det?”.
När jag väl kommer fram så säger Ledaren ungefär ”Ey abo vafan gör du med händerna sådär yao?”. Och jag tänker direkt att jag får nog prata mig ur det här så jag säger ”Jo alltså när du hoppade emot mig sådär så blev jag ju fruktansvärt rädd och tyckte att det var ganska dåligt det du gjorde. Därför gjorde jag så med händerna:(”
Snubben trodde väl antagligen att jag skulle säga ”din mamma” och hoppa på honom eftersom han kollar på mig med en frågvis blick och säger ”Vafan gå nu bre” och hans kompisar börjar as garva när jag vänder mig om och går mot tunnelbanan.
Jag känner nu efteråt att jag hade ganska mycket tur. Det kunde ha gått så mycket värre.
Tur att ledaren var socialt inkompetent och bad mig att gå efter min mening utan brytning och hot om våld.
