Ett par inlägg tidigare skriver Jesper om en meningsskillnad mellan mig och en ung man vid namn Sebastian när det gäller definitionen på vad som är rent och icke rent när det kommer till föremål som förekommit i tillberedandet och upptagandet av föda.

Innan vi behandlar själva meningsskillnaden kan det vara bra om ni får veta varför denna oenighet ägde rum.
Som några av er säkert vet vid det här laget kommer jag och sex fem vänner att lämna landet i slutet av augusti, för att sedan spendera två veckor tillsammans under samma tak. Under dessa två veckor kommer vi att utsätta huset för vardagligt slitage i form av användandet av diverse redskap och faciliteter huset bjuder på samt generera en generös mängd avfall. I min mening är vi då vi är tillåtna att stanna i detta hus skyldiga att hålla efter detta hus som om det vore vårt eget hus. Vilket självklart mina vänner är ense med mig om i denna mening, det som då rätt naturligt följer denna meningsenighet är en uppfattning att vi alla i detta temporära kollektiv delar lika på de sysslor som kommer att behövas utföras.

Det är här en av vännerna (Sebbe (Tidigare omnämnd som Sebastian)) uttrycker sin okunskap i en av dessa sysslor, så efter ett par diskussioner tas beslutet att Sebbe skall lära sig diska och som god vän och lyckoönskare skriver jag in Sebbe i kursen avancerad diskning med svamp och borste, lärare Johan Hjerpe 7,5 LP (livspoäng).

För att tydliggöra situationen ytterligare tänkte jag att ni kan få läsa mina plattityder för definitionen för ren disk.
Föremålet skall ha sköljts av under varmt rinnande vatten (disk med fasttorkade matrester på bör stå i varmt såpvatten under några minuter innan behandling med borste eller grov sida av svamp).
Föremålet skall sedan behandlas med en svamp som med hjälp av kraft och diskmedel skall avlägsna matrester samt fett.
Föremålet skall ha genomgått en helkroppsrening vilket innebär att även delar av föremålet som kan tyckas inte beröra matlagningen som t.ex. handtag. Skall rengöras.
Föremålet skall sedan skölja under en ström av rent vatten och noggrant undersökas så att de är smutsfria.

När vår första lektion inleds går vi igenom några av det mer basiska kunskaperna när det gäller diskning, som att det kan vara bra att få plats på diskstället för den disk man nu skall diska, sedan vilka redskap som passar bäst till vilken uppgift osv.
Först tänker jag att alla är vi olika och har säkert olika sätt att utföra uppgifter på, så jag tänker som en konsekvensialist att så länge resultatet är bra så är vägen dit mindre viktig. Med förhoppningarna och fördomarna att visa saker är självklara för samtliga i samhället, så går jag in med inställningen att jag bara stundom kommer att behöva påminna och påpeka vissa tekniker som kan underlätta eller påskynda arbetet, för att han sedan skall välja det sätt som passar honom bäst.
Men ve vad fel jag har, för det visar sig att Sebbe inte ens delar den definition av ren disk som för mig är rena sanningen. Vilket får mig att reagera i ett utbrott av ren frustration ”… FÖR I HELVETE!” (citat från ett av Jespers tidigare inlägg).

Medan tiden går minskar intervallerna mellan ”tipsen” tills det tillslut går över i en konstant inblandning i Sebbes tillvegagångssätt.
I min frustration över hans ovilja att följa min definition av ren disk, går inblandningen från endast tillrättavisningar när han missat matrester eller inte rengjort hela objektet över till bestraffningar som t.ex. att han behöver efter ett par misstag diska om hela föremålet.

Hoppas att med detta inlägg att jag klargjort vad detta så kallade bryderi (diskbråk) handlade om.

Ni får gärna i kommentarerna uttrycka om ni håller med min definition eller tvärt sätter er emot den. Eller kort rösta Diskfascist, Renlighetsentusiast.

Liknande inlägg:

1. Att vara eller inte vara Petter Hansson (att suga eller inte suga)
2. Har vi sett Berlin eller inte? Det är det som är frågan
3. Bajsporr.se slår upp portarna!

Jag har ofta förbryllats och roat mig åt en väns klasskamrats underliga fascination av drakar. Som så många innan mig som roat sig på andras underligheter tänker jag för mig själv ” Tur att jag ej är som dem”.
Men efter att vissa vänner skämtat om att även jag har en fascination för drakar, då det alltid tycks finnas sådana varelser i de böcker jag läser, själv viftar jag bort dessa skämt med motiveringen att det bara är en tillfällighet. Vilket i vissa fall är en godtagbar ursäkt då det i vissa av böckerna jag läser kommer mig onödigt att introducera dessa över växta ödlor med vingar Ex. I den senaste av böckerna jag läst kommer det sig att i en avgörande duell mellan två av huvudpersonerna så växer det innan någon hinner göra något ett drakhuvud ut ur en av huvudpersonernas tatuerade arm och slukar den andre huvudpersonens själ typ. Vilket enligt mig förstörde slutet av boken och var fullt onödigt, då det finns oändligt fler alternativa lösningar som hade varit så mycket bättre. Men det kan ändå inte ursäkta att det är en stor mäng av de böcker som jag har läst som har ordet drake eller har en avbildning av detta sago monter på bokomslaget.

Desto mer jag tänker på min tidigare obelysta relation till drakar, dyker det upp minen från de yngre tonåren då jag faktiskt skrev en uppsats om dessa eldsprutande viddunder och helt oberörd läste upp denna ”avancerade” och ”djupgående” analys av Drakar för klassen. Så bit för bit kommer jag närmare en oerhört skrämmande slutsats, att mitt tidigare antagande kanske inte stämmer utan att det istället är så att jag och den tidigare omnämnda låt oss kalla henne Hanna är mer lika än vad jag tidigare trott.
Tänk om jag hade som min klasskamrat i högstadiet valt att gå skrivarlinjen på fryshuset, då hade det kanske varit jag som passionerat talat om tänder, vingar och eld. Mvh DrakJohan.

Liknande inlägg:

1. Mest fest (och du är gäst)!
2. Äventyrsentusiasm har nyligen slagit rot i min vardag.
3. Diary of the dead: Bloggar, Zombies och Socialism

Som en man i sina sista tonår har jag för länge sedan konstaterat att jag aldrig skulle behöva föra in en tamponad i någon av de öppningar som har skänkts till mig av evolutionens nycker.
Därför bildades plattetyden ”jag är man för att jag inte är kvinna eftersom de använder tamponad medan jag gör det ej” (bara så ni vet så räcker det inte med en plattetyd för att definiera ett begrepp).
Idag har dock min mandom ”starkt” försvagats då jag har till min fasa upptäckt att om du är en oskuldsfull ung man med ett sjuk öra som är både extremt svullet och fullt med var, rekommenderar läkarna att besudla sin mandom genom att föra in en alsolsprit indränkt tamponad i hörselgången.
Så denna sorgens dag ber jag er våra käraste läsare att skänka alla de män där ute som med sänkt blick nu vandrar med en tamponad i sina öron.

Som Martin Timmell en gång sa ”Det kommer mera!”

Liknande inlägg:

1. Den nyförlöstes första uppdrag
2. Om detta må ni berätta.

De första dagarna av underbar måltider och orimligt mjuka sängkläder* gjorde att man hamnade i ett slags apatiskt euforikoma då jag mest låg i min säng och frossade i både amerikansk media samt diverse godsaker som senast inhandlats från den lokala ICA-butiken.
Men efter en tid började min mer äventyrliga sida se framåt med en blandning av entusiasms och nervositet mot det livsavgörande val jag tidigare gjort att ta mig en utbildning i ämnet filosofi. Nervositeten var mest grundad i den lätta men ändå tryckande osäkerhet som följde av att jag under en vecka innan jag skulle börja min utbildning febrilt försökte lista ut inom vilket arbetsområde, jag som filosof kunde förvänta mig att placeras. Men denna bagatell kunde icke dämpa den livsglädje som det enkla faktum att få läsa det ämne jag känner så starkt för bringade mig.
Efter ännu en tid visade det sig att den utbildning jag gick på, kunde gott och väl placera mig på gräddhyllan som er nästa FN-talesman. Samt försäkrade de som ansvarade för programmet att även andra lite mindre betydelsefulla, Informations relaterade arbeten som skulle välkomna våra analytiska sinnen.
Annars har detta halvår som ni inte hört något från oss varit av det lugnare slaget om man förstås räknar bort de små företeelser som det oändliga festandet och den otroliga omställning jag fortfarande genomgår då pluggandet är i en klass för sig. Men det kommer säkert ni våra läsare att få höra mer om i de kommande inläggen.

* Troligtvis ett resultat av fyra månaders överromantiserande minnen som ihärdigt gjorde sig påminda vid de mindre njutbara stunderna.

Liknande inlägg:

1. Copenhagen in 4 hours
2. So, what can your dog do?
3. Vad väntar oss? (och er)

Klockan är typ nio och jag vaknar av holländarnas oändliga behov att låta så mycket som möjligt så ofta som möjligt. Packar allt som behöver packas slänger upp en ryggsäck på ryggen med massan hos planeten jupiter och stapplar ut till receptionen (otroligt bakis) för att ta farväl av våt sista hostel på resan.

Innan vi tar oss in till centralstation går vi förbi lidl för att utöka vår proviant med lite vin och blåbärslikör samt två flaskor baba jaga. Efter en väldigt händelselös resa till centralen lämnade vi in våra två ryggsäckar och gick ut för att avnjuta en frukost på tsatziki och baguette, då jag tröttnade efter en stund på det torra brödet och började jag dela med mig av min mat till den flock små fåglar som rörde sig runt oss under hela måltiden. Då plötsligt Jesper reser sig och försvinner i ungeför 1,5 timmar, tid som jag spenderar till att läsa.

När han väl är tebax går vi på en slumpvis vandring som leder oss till en park där vi lägger oss i gräset för att vila. Sedan bär det av igen till nästa vilo plats som befinner sig framför tysklands riksdagshus, medan jag tungt slänger mig ner i gräset, säger Jesper att han ska gå och titta på en utställning om berlin muren och försvinner i ett par timmar igen medan jag ligger där bakis och försöker återvinna några förlorade timmar.

När Jesper väl kommer tebax drar han upp mig med uppmaningar om hur det skulle vara kul att fönster shoppa lite och ta en närmare titt på checkpoint charlie, vilket vi gör och tillslut återvänder vi till centralen klockan 20:00 för att äta vår sista middag tillsammans, den otroligt goda tonfiskröran severades med knäckebröd och salamikorv på sidan.

Mer kan inte riktigt sägas då det för min del har varit en dag av återhämtning och väntan.

Liknande inlägg:

1. Inlägget som inte kom (om personen som inte kom med på resan)
2. Har vi sett Berlin eller inte? Det är det som är frågan
3. Det är inte jag som är svinet i dramat

Redo att följa de från texas tips att följa med på den gratis cykeltur som enligt dem skulle vara väldigt bra, vi bestämde oss för att ta den tur som skulle påbörjas klockan 3, så vi tänkte att det bjöd oss en massa tid att åka runt och titta på delar av Berlin som chansen att vi skulle besöka var väldigt liten som t.ex. Eropas stösta park i stadsmiljö.

När väl klockan slår någon timme innan cykelturens avfärd börjar vi ta oss till den plats som beskrivs som samlingsplats. Väl framme inser vi att det fattas pengar till den pant som krävs för att få låna cykel, så självklart ger vi oss ut på en lång vandring för att hitta en bankomat. Dock leder detta lilla äventyr till att när vi äntligen har införskaffat kontanterna är tiden knapp då vi bara har 4 minuter på oss tills turen skall börja och vi är minst 1,5 kvarter bort, ni förstår då troligen att vi blev försenade och därför missade hela grejen. Men vi tog oss i kragen bjöd oss själva på en salamipizza och strök vidare längst friedrichstrasse som i sin tur bjöd på mycket shopping och häftiga byggnader, så vi spenderade resten av dagen där vilket kanske var en sådär 2–3 timmar.

Natten började med att jag och Jesper satt på vårt rum och förade på respektive 0,5 l vitt vin (Jesper) samt 0,75 l sangria (Johan), så ni förstår nog att vi var mer än muntra när vi väl skulle ut och uppleva nattlivet en tredje gång. Vi tänkte att vi kanske skulle söka oss utanför vårt grannskap med miljoner efter miljoner pubar och kroger för att söka upp lite mer kultstämplade ställen som t.ex. club Moscau, så vi hoppar på tunnelbanan som tar oss längst Karl marx allé till stationen shillingerstrasse där vi börjar gå åt fel håll vilket vi först upptäcker efter en sådär 250 meter. Så vi vänder om för att den här gången gå förbi stället då vi tillslut upptäcker att det står Moscau på en byggnad som håller på att renoveras (alltså är klubben då stängd), så lite nedstämda hoppar vi igen på tunnelbana för att återvända hem och kliver in på först en bar där de till vårt nöje serveras vattenpipor som man kunde sitta och suga på mellan ölsipparna. Sedan drog vi vidare till ett ställe som heter Astro som var mycket spexigt med en massa robotar på väggarna och roliga knappar man kunde leka med medan man drack sin öl.

Självklart hamnade vi återigen på vårt nu offiiciella fyllekäkställe i Berlin och avnjöt tillsammans en currywurst mit pommes, då det plötsligt kommer upp två fulla tyskar som väldigt gärna vill byta deras fina skyllt mot en eller två öl. Detta erbjudande avböjde vi genom att svara med att säga “de säljer billig öl här”, ja för att göra en lång historia kort så slutade kvällen med att vi hade ett trevligt samtal med tyskarna medan de bjöd oss på öl och vi betämde även träff samma tid samma ställe i morgon klockan halv tre.

Liknande inlägg:

1. Fun med Bob och Nifnifer
2. B som i Bled, burksoppa, bank och B52
3. Sista skotska kvällen

Klockan är typ 11, vi sitter och smaskar på vår väl påkostade frukost med 6 olika sorters bröd samt salamikorv i väntan på det tåg som skall ta oss vidare till vår näst sista stad, Berlin, då vi börjar bli trakasserade av de mest illasinnade och trögfattade getingar vi någonsin påträffat, inte ens när vi sa till på skarpen och gestikulerade vilt med händer och tidningar gick våra klagomål fram till dem (kan bero på att de inte talar svenska eller engelska vi var ju trots allt i prag) om hur besvärligt det är när de ställde sig ivägen för den hungrigt sökande handen som ville förskaffa sig mer av den ljuvliga korven.

När vi äntligen fick träda på det tåg som vi i fem timmar skulle färdas på möttes vi först av en fläkt så fuktig och så varm att den lätt kunnat mäta sig med amazonas och inte känt sig skamsen, kort därefter får vi veta att den vagn vi valt var utsatt för något de kallade ett lätt elektroniskt problem (vilket var en otrolig underdrift då man bokstavligen inte kunde andas eller stanna kvar i skinnet för att värmen var så påtaglig) så smarta som vi är söker vi upp två platser i en vagn som faktiskt bibehåller en temperatur i vilken människor faktiskt kan överleva. Därimot var förflyttningen lite besvärlig då det krävde att en person fick passa platserna och den andra fick bära bagaget, vilket var den uppgift jag fick genomföra. Föreställ er att ni börjar först i en trång tåggång med cycklar lite olämligt plaserade här och var och sen en Johan med två jättar till säckar (en på ryggen och en i händerna) som klämmer och lirkar sig igen denna hinderbana medans svetten lackar. Nu till vagn två och tre där gången fortfarande är trång medan cycklarna nu är utbytta mot människor, så beslutet tas att hiva upp den ena ryggsäcken över huvudet för att sedan undvika de olika hindren så fort som möjligt då hållandet av en överfylld 40 liters väska över huvudet sliter rätt hårt på armarna, men det gick vägen och jag fick till och med uppmuntrande hurrar rop och nickar. Problemet var dock att 1,5 timmar senare var vi tvungna att förflytta oss tebax till bastuvagnen på samma sätt då våra platser var bokade av en barnfamilj från Dresden till Berlin.

Alltannat flöt på som en dans och vi fann oss tillslut på vårt hostel där vi inledde en kortvarig konversation med ett par grabbar från texas. Sedan drog vi ut i grannskapet som visade sig vara ett krog och pubb område till vårat stora nöje, men jag ska inte tråka ut er med detaljer som hur vi blev fulla utan vad vi gjorde väl när det var dax att dra sig hemmåt.

Vi traskar nämligen förbi en grill där de serverar pommes mit mayo und ketchup för ändast 9 kronor vilket jag tycker passar jätte bra som fyllekäks alternativ medan Jesper totalt ratar ideen att pommes skall införskaffas och förtäras. De resulterar i att jag hållet fast Jesper och pekar på menyn samtidigt som jag säger “pommes för 10 kronor” då Jesper först svarar med att rätta mig och säger att det faktiskt är 9 kronor och sen skriker “NEJ!” samtidigt som han försöker slita sig från mitt grepp (det är minst 9 personer som står runt grillen som antigen tittar tveksamt eller skrattar åt våran brottningsmatch med emellanåt utbytet av “pommes 9 kronor” och “NEJ!” till sisådär 20 minuter senare Jesper föreslår att “om du kan lyfta in mig till disken så kan vi köpa pommes”, vilket jag gör under mycket larm från den gapskrattande Jesper. Sen satt båda nöjt och glufsade i oss en mycket god pommes.

Liknande inlägg:

1. Skottsår och tågsäng (samt brist på inlägg)
2. Självmordsland samt en snurrande löddrig naken man
3. Amsterdam – Havanna – Amsterdam – Bryssel – London

Vaknar tidigt för att få ner vår vilt spridda packning i respektive ryggsäck för att förflytta oss till Ljubljana. Det är här titeln kanske för er inte hänger ihop med skildringen, men det var iaf med denna sinnesstämning vi lämnade vårt hostel och hoppade på bussen till stationen lesce-bled. så precis när vi kliver av bussen ser vi ett tåg rulla in på stationen och båda vänder sig mot den andra med hoppfulla ögon och jesper fäller kommentaren “tänk om det är vårt tåg”. Väl framme vid tåget läser vi snabbt på lappen Ljubljana-München och hoppar självfallet på eftersom det inte fanns mycket tid att utföra en djupare undersökning.

Efter ungefär en timme och 15 min tittar vi ut och upptäcker att i den stad som nu tåget har stannat, står allting på tyska och att vi snabbt därefter förstår att vi åkt åt fel håll och hamnat i den österrikiska staden Villach. så med stor hast slänger vi oss av tåget och tar oss till närmaste biljettlucka och frågar vilken tid nästa tåg mot Ljublijana avgår, och får veta att vi kommer få spendera fem timmar i en stad vid gränsen mellan Slovenien och Österrike. Men vi tar det hela väldigt positivt och rycker på axlarna (eftersom vi lämnat in våra extremt tunga ryggsäckar och på så sätt fria för lite mer avanserade övningar med kroppen) och traskar in i staden med inställningen att det är bara ännu en stad att lägga till listan.

Det visade sig att Villach hade väldigt mycket att erbjuda både kultur och skönhet med många fina byggnader och torg. eftersom situationen var så otippad och roande beslöt vi att sötta kronan på besöket genom att äta spagetti carbonara för att sedan återvända till stationen för att spendera resten av tiden till att skriva i bloggen.

Då all packning var uthämtad och elutag funnet satte vi oss ner med datorn för att börja skriva, men märker inom kort hur någonting saknas och det visar sig att vi hade glömt batteriladdaren till datorn på vårt hostel i Bled. Så den ända rimliga handlingen var ju då att stanna till i lesce-bled för att sen skicka en av oss (den andra får sitta med packningen på stationen och vänta) med bussen till bled för att hämta laddaren och sen återvända till stationen för att sedan tillsammans igen äntligen åka till Ljubljana (Klockan är nu runt sex). Allting går som det ska och jesper har med sig laddaren så vi stiger på tåget mot Ljubljana en tredjegång och faktiskt anländer i Ljubljana en timme senare.

Nu står vi ändast inför problemet att hitta till vårt nya hostel som inte riktigt lämnat en tillfredställande vägbeskrivning, men vi kommer på rätt buss och går av på rätt station dock är det här beskrivningen blir mycket värre det står ändast “follow the blue sign” självfallet ser varken jag eller Jesper någon blå skylt och börjar därför gå längst med vägen för att finna denna blåa skyllt. Efter ungefär en så där 1km drar vi slutsatsen att det nog var åt andrahållet den blå skyllten fanns, så det var bara att vända och gå tebax. När vi väl kommer fram till den busstation vi klev av tidigare ser vi den förbaskade blå skyllten i ett virvar av andra reklamskyltar.

300 meter var det till vårt hostel från den första blå skylten så ni kan nog förstå hur glada vi var när vi väl såg den sista blå skylten sitta på vårt hostel. Men det är inte över än när vi skulle skriva in oss får vi veta att vårt rum har blivit utsatt för ohyra så att de hade ordnat så att vi kunde sova på deras andra anläggning som låg mitt i gamla stan. Så det var bara att slänga upp ryggsäcken på ryggen och gå tebax till busstationen ta samma buss tebax till centrum för att sen äntligen slänga av oss vår börda vid våra sängar och äntligen kunna ge oss ut i staden för att avnjuta Ljubljanskt nattliv.

Jesper ledde oss med anvisningar från våra tidigare rumskamrater (i Bled) till något som heter skeleton bar som verkligen lever upp till sitt namn då det finns orimligt många uppsättningar sklett runt om i baren, vilket skapade en väldigt (tro det eller ej) munter och humorladdad stämning som vi fick dela med två tjejer från staterna som också var på europaturné. Vi drack drinkar med underhållande namn som “juicy balls” och hade det otroligt roligt tillsammans med amerikanskorna vilket man inte kunnat tippa på efter allt som hänt efter dagens händelser. Men man skulle lätt kunna sammanfatta den här dagen som lyckad och äventyrlig (och otippad).

Liknande inlägg:

1. Bled, Sloveniens pärla
2. B som i Bled, burksoppa, bank och B52
3. Sista tiden i Milano

Det ända nämnvärda med resan till bled var ett par mindre roliga händelser och situationer. för det fursta var vagnen vi åkte i dåligt ventilerad och på så sätt simulerade den, värmen i sahara.

Nästa obekvämlighet var att vår mjölk hade öppnats av sig själv i jespers ryggsäck vilket vi som tur var upptäckte rätt kvickt då jag såg att det började droppa vit vätska på en äldre mans huvud. Vi löste det väldigt bra genom att först placera alla utsatta plagg i en plastpåse och sedan torka bort så mycket som möjligt av mjölken från ryggsäck och ting.

Första dagen i Slovenien började inte så bra som man kunnat önska sig, då den började kl 02:00 (eftersom jag inte kunnat förmå mig att sova på hela resan från milano till Ljublijana) på en bänk utomhus på centralstation i Ljubljana, nu väntade vi bara på att regionaltågen skulle börja köra mot Bled, en väntetid på bara en så där sju timmar. Men nu fick man iaf chansen att få sluta ögonen nårgra timmar alltså slutade jag med min ryggsäck som kudde på en vitmålad parkbänk och jesper kvarterade sig i väntrummet på en yta som var i mina mått mätt olämplig som viloplats.

Några timmar senare satt vi på tåget till Bled, kort där efter anländer vi till Hostel Castel 1004 där vi dumpar bagaget och låter slumpen leda oss på äventyr och jakt på kontanter. Våra fötter tog oss ner till sjön som var så magiskt vacker att man gott kunnat lägga sig för att sova i hundra år försäkrad om att den sanna kärleken kommer att väcka än med sagornas ljuvaste kyss. Men till slut kallades man tillbaka till verkligheten då pengabehovet ännu inte hade stillats.

Så åter igen var vi på jakt efter kontanter då vi stötte ihop med en likasinnad person från Kanada, Toronto som vi slog följe med då det visade sig att den första bankomaten vi hittade bara tog mastercard och tydligen skulle det finnas en som tog visa någonstans i det ställe de kallar shoppingcenter, efter kontanter hade införskaffats splittrades följet och jag samt Jesper hämtade våra badkläder och spenderade resten av dagen på badområdet där vi njöt av det varma vädret.

Innan vi gick till en efterlägtad sömn i vaderad säng, satte vi oss på en lokal krog och avslutade dagen med en liter Slovensk öl var.

Liknande inlägg:

1. Bled->Villach->Bled->Ljubljana
2. B som i Bled, burksoppa, bank och B52
3. Sista tiden i Milano

Tidigt, alltså orimligt tidigt, var vi tvungna att stiga upp för att kunna slänga i sig den frukost som tydligen ingick i priset, vilket vi självklart gjorde, då det fanns annat än den förskräkliga jordgubbsmarmelad (som vi köpte i köpenhamn) att förtära. Så när vi hade fyllt våra magar med yogurt, flingor, bröd, ost, varm choklad, te, kaffe, smör, mjölk, något som liknade nutella, tänkte vi att det kanske skulle roa oss att ta en titt på den stad där så många (tydligen) fantastiska operor har hållits genom tiderna.

Väl inne i centrum av staden gjorde vissa naturliga krafter sig påminda och jag vände mig därför mot närmaste toalett som hade temat opera som därför spelade just opera ur högtalare överallt på toaletten medan själva utsmyckningen lyste starkt “VI GILLAR OPERA” vilket var väldigt underhållande. Sedan tog vi oss runt alla palatsliknande museum och präktiga trädgårdar som nästa aldrig tog slut, efter ett tag tröttnade även jag på de gothiska byggnader som tydligen uppgjorde hela Wien och gick istället ut från centrum för att finna ett rimligt pris på den välomtalade wienerschnitzeln vilket fick resultatet att 2 timmar senare gav vi upp och beslöt oss att istället ta oss tillbaka till de fantastiskt billiga (och goda) vinstället (Grinzing) för att kombinera gott vin med god mat.

Snabbt hem till vandrarhemmet bar det med motivationen hos två unga män som ej ätit “riktig” mat på en veckas tid. Vi tog oss vidare till det förlovade landet med inte bara livets vatten utan även KÖTT. Men så fort vi granskat den första prislistan, sjönk den feber och längtan som man kännt sedan vi tog det avgörande budgetrelaterade beslutet att faktiskt få åtminstonde en gång smörja kråset med annat an pulver mos och konservburks korv sjunka då det visade sig att priset inte var det vi riktigt hade hoppats på men efter lite uppmuntran från Jespers sida drog vi vidare längre upp i distriktet för att finna en ställe som någorlunda fann sig i vår smak (både stämning och pris). Så efter mycket jagande upp och ner för gatorna fann vi oss tillslut stå framför en kö av flertalet franska turister som var på väg in till ett ställe som såg väldigt trevligt ut.

Vilket det visade sig faktiskt vara, med undantaget att den stora massan av franska turister underhölls av ett musikaliskt par (dragspel + violin) som i våra öron inte passade så bra in i den stämning som stället försökte framhäva med sina dekorationer, då de nästa alltid spelade i teknotakt klassiska mästerverk vilket bara var helt fel men vad som gjorde saken värre var att de franska turisterna (tydligen inte ett dugg musikaliska) uppskattade både takt och val av musik då de alla var tvungna att stampa i takt med musiken…

De gav till slut upp (troligen utmattade efter all speedplaying) i nästan perfekt timing till att maten placerades under våra extremt uppskatande näsor, men jag misstänker att ni har fått nog av vårat oändliga tjat om mat så jag säger bara att det var hämskt gott och efterrätten (typ österikisk cheescake) var himmelst drängt i vaniljsås. Och snipp snapp snut så var denna illustration slut.

Jespers kommentar

Maten var sannerligen väldigt god men någon riktig wienerschnitzel var då inte. Den var gjord på fel sorts kött och inte uthamrad och var knappt mättande. Men det var ändå värt kostnaden.

Liknande inlägg:

1. Austria (No kangaroos) A.K.A. Vin i Wien
2. Peppar+ryggsäck=väldoftande kläder
3. Amsterdam, hier komt Johan und Jesper