Utvald bloggare- http://bajsporr.se/author/jesper/
Namn: Jesper Hessius
Ålder: 20
Bor: I Vasastan med sig själv och (2 - (1+i)(1-i)) hundar
Gör nu: Jobbar för Ung Vänster Storstockholm
Gör sen: Pluggar till läkare
Bästa egenskap (enligt Johan): Det vackra hårsvallet
Övrigt: Har lärt sig att åka waveboard genom att hänga på Intersport
De tio senaste inläggen skrivna av Jesper:
Idag var det dags. Idag var dagen då allt stod på spel.
Idag var Dagen D
Om KTA får bestämma var idag inte alls Dagen D, idag var Dag -1.
Men vi backar sisådär en vecka.
Smset löd:
Det här är Richard, KTA-läkare. Ring så fort du kan
Inget mer.
Var det något allvarligt? Om det inte skulle vara något allvarligt skulle det väl inte vara så bråttom? Å andra sidan, om det var något allvarligt skulle väl inte läkaren ha smsat utan istället ha fortsatt att ringa? Men varför var det isf så bråttom med detta icke-allvar?
Richard lät glad när han svarade.
Kanske hade han en överraskning?
Provsvaren från gårdagens prover hade kommit in.
Men de såg väl såklart bra ut, det var väl det han ville ha sagt?
De såg inte så bra ut som de borde.
Säkert bara crp, skjutit i höjden för att jag varit lite förkyld, helt normalt.
Jag hade ovanligt låga nivåer av koagulationsfaktorer.
oj
Efter lite Q&A om mina blödningsvanor (tandborstning, toalettbesök, blåmärken) konstaterades att jag kanske hade blödarsjuka men att jag borde strunta i det.
Score, två kroniska sjukdomar!
Blödarsjukan skulle inte påverka mig.
Förutom att jag skulle ha ännu en kronisk sjukdom och bli exkluderad från läkemedelsstudien jag lyckats få programkommittén för läkarprogrammet i Uppsala att godkänna som giltig frånvaro.
Likt John Locke (inte filosofen utan LOST-karaktären som är döpt efter filosofen) vägrade jag godta när folk sade åt mig vad jag kan och vad jag inte kan göra.
(även han stundtals guidad av en Richard)
Om Ricki Lake har lärt mig någonting så är det att jag vet vad som ska göras när något behöver förändras snabbt.
Det var dags för koagulations-bootcamp.
Koagulations-bootcamp består i princip av att äta spenat, och oh boy did I eat spenat!
Så idag var det dags.
Nu skulle testet tas om och likt Heidi Klum sade Richard min KTA-läkare (i runda slängar) ”One day you’re in, and the next day you’re out”.
Vargjakten, Nordman och Jag
Alla söker vi efter svar.
En del på livet, en del på ett quiz på sin nollning och andra på vad man egentligen ska tycka om vargjakten.
Alternativ tre gäller mig.
Som så många andra vill jag ha någon vis människa som redan tyckt till om situationen. Någon som man känner att man kan lita på som, gärna osentimentalt, spaltar upp för- och nackdelar och sedan meddelar en dom.
Som så många andra har jag funnit min tilltro till Nordman.
Som jag ser det har Nordman ponerat en potentiell vargjakt och helt sonika bestämt sig för att tillverka den moraliska kompass som krävs.
Visserligen ser jag i egenskap av hardcore-naturvetare att jakt kan behövas för att förhindra en j-kurva och därmed en ohämmad tillväxt av stammen och som leder till en sjukdom eller dylikt som får populationstalen att sjunka till lägre än de var från början.
Därför kan jakt behövas för att hålla vargstammen på en fortsatt hög nivå.
Dock ser jag inte att vargpopulationen är i denna situation. Vi har inte en ohämmad tillväxt hos vargstammen, istället håller de på att dö ut. Uppenbarligen inte av inavel eftersom alla skjutna vargar var ganska så hälsosamma (iaf ur en genetisk synpunkt).
Dock så har ju den utredning regeringen tillsatte kommit fram till att asmånga vargar ska dö och nya flygas in till Sverige. Nåja, vore ju inte direkt första gången regeringen haft fel.
Men hur ska jag ställa mig till det hela?
Enter Nordman
Som en varg i ett laglöst land när vintern närmar sig, springer jag med fara för mitt liv.
Jag har inte lust att dö för en längtan som gör ont, men det är för sent att stanna när jag hunnit ända hit.
Så jag följer ändå den väg jag valt och lämnar inga spår.
För blodet där jag gått är inte mitt.
Jag har inte fått en chans, du är rädd för det jag är och det är för sent att leva om det liv vi levt.
Exakt som han gjorde i frågan för/mot vandrare har Nordman öppnat mina ögon.
Hatet mot, nej rädslan för vargen tar sig uttryck i att 12 000 jägare hade registrerat sig för att döda de 27 vargarna som skulle dödas.
I låten jämför Nordman sig själv med vargar i ett laglöst land. Ergo springer nu vargarna som en Nordman i ett laglöst land.
Så vargen, Nordman, I’m with you on this one!
En elftedel
Såhär efter en elftedel av min utbildning tänkte jag reflektera.
Idag var nämligen dag 1 på T2 på läkarprogrammet i Uppsala.
Vad vi har att se fram emot under terminens första kurs, tillväxt och degeneration är följande:
1 tenta, 2 duggor, 4 laborationer, 6 fall, 10 seminarier samt 100 föreläsningar.
Så nu när den andra terminen startar och jag blickar framåt får jag tillstå att jag är lika rädd som jag var innan den första elftedelen var avklarad. Den överlevde jag ju bevisligen och om jag ska sia om framtiden så lär jag nog överleva åtminstone en elftedel till. Men det är ju dumt att spekulera.
Terminen som gick var inte särskilt lätt men utmaningen var sällan att förstå eller tillgodogöra sig utbildningen. Det var snarare hur jag gör det samtidigt som jag har något slags privatliv.
Fast nu ljuger jag. Lite, i alla fall. För problemet har också varit hur man ska lägga upp allt plugg, är det föreläsningar, sammanfattningar, böcker, tentor eller flashcards som ska pluggas på?
Även om folk verkar se mig som flashcardskillen så var det bara ett empiriskt försök att hitta ett sätt att plugga som faktiskt fungerar. Än så länge vet jag inte, något som gör mig orolig.
Jag kan känna att det är länge sedan som jag faktiskt utmanade mig såhär. Jag har sedan alla praktiska ämnen lämnades därhän efter högstadiet inte haft några problem med skolan (även om jag absolut kämpade hårt för mina betyg). Där fanns liksom aldrig risken att misslyckas totalt.
När jag jobbade för Ung Vänster fanns det visserligen en risk att man kanske inte skulle gå hem hos den skolklass man besökte eller att man skulle vinna den debatt man satt i. Men där fanns aldrig misslyckandet på samma sätt. Skulle jag förlora en debatt så skulle det gå bättre nästa gång och världen skulle få se solen även nästa dag.
Så nu när risken att misslyckas faktiskt existerar på riktigt, på något sätt är konkret, så är ju frågan, hur hanterar jag det?
Topp tre
Såhär i slutet av året dyker det upp listor lite överallt, inte minst nu när decenniet snart är slut vill all sammanfatta 00-talet. Därför presenterar jag nu egna listor.
Topp tre årets julklapp
3. 2005 – Spelberoende
Motivering: År shugohunrafem var spelberoende fett inne efter att Texas Hold ‘Em lanserats som den nya TV-underhållningen. Lite som Keno fast man får se folk vinna om man orkar titta i fem timmar. Ännu har dock Keno inte varit tillräckligt hippt för att blir årets julklapp
2. 2001 – Verktyg
Motivering: Jag man. Jag laga saker. Vi årets-julklappsjury. Vi välja saker. Vi ej
hantera ord ”Specificitet”.
1. 2003 – Mössa
Motivering: Som alla vet gjorde den radikala uppfinningen ”Mössan” sin entré strax före 2000-talets mitt. Även om det inte slagit igenom som man förutspådde så är den värd sin förstaplats.
Topp tre överskattat
3. Gud
Motivering: Asså vad har han gjort under tvåtusentalet egentligen? Inte en enda syndaflod på aslänge, det har gått så långt att vi t.o.m. arrangerar en egen översvämning. Så om någon ska ha skuld för att polarisarna smälter så är det Gud.
2. Barack Obama
Motivering: En urvattnad sjukvårdsreform, en splittring inom det egna partiet, ett upptrappat krig och nobels fredspris. Trots att han ännu inte gjort någonting (bra) och ändå fått fredspriset så svarar en överväldigande majoritet av de svarande i en omröstning på aftonbladet.se att Obama gjort ett bra år. Frågan är när Obama RDF (Reality Distortion Field) kommer att genomskådas.
1. Bregott normalsaltat
Motivering: Stenhårt skitsmör som pajar mina mackor.
Topp tre listor
3 ”Topp tre överskattat”
Motivering: Lagom rolig med något otippat innehåll
2. ”Topp tre listor”
Motivering: Solid lista, bra innehåll. Välfraserade motiveringar.
1.”Topp tre årets julklapp”
Motivering: Årets julklapp känns oftast ganska rimlig, med en tillbakablick inser man förhoppningsvis hur orimliga utnämningarna var och inte hur orimliga vi var då som ansåg valen rimliga.
Håller mig själv i handen på väg mot oändligheten
Två svarta konturer mot en horisont. Den större av de två tar den andres hand. Han blickar bort i tomheten. Han omfamnar den.
Två svarta konturer mot en horisont. Den mindre av de två har sin hand i den andres. Han blundar. Han vågar inte möta den oändlighet som skriker efter honom.
Med ett barns logik gömmer han sig för den.
”Om jag inte kan se monstret, kan inte monstret se mig”
Hans rädsla för det okända, skälet till varför han gömmer sig, är lika barnslig som gömseltaktiken. Han bryr sig inte. Han vet om det. Den store har utan krusiduller upplyst honom om sakernas tillstånd.
Till slut öppnar den lille sina ögon, inte för att omfamna eller bemöta tomheten utan för att finna tröst hos sin, till synes, så lugne kompanjon.
”Du tittar ju inte heller” utbrister den lille.
”Om jag inte kan se monstret, kan inte monstret se mig”
