Bajsporr (.se)

Kim skrev det mesta om fredagen så jag vet inte vad jag har att tillägga, det var fruktansvärt mysigt och roligt att umgås med folket i toppen av min vänskala!

Där Kimpaj slutar berätta tänkte jag fortsätta, fast ur min synvinkel då så klart!

Efter att vi hade varit på Norrlands så drog vi oss ut och ungefär då började jag känna av alkoholen rejält, vet inte riktigt hur många öl jag drack under den kvällen men det var väldigt många! Vi träffade Martina senare på kvällen som kom ut från det första stället vi va på, Upplands(?), och av någon anledning så såg hon fruktansvärt vacker ut den kvällen och jag tror jag sa det till henne.. Pinsamt typ ehehe! Dock så var det fett awesome för sen skulle vi röra oss mot lägenheten där kollektivet bor! Än en gång när jag tänker tillbaka så är det väldigt suddigt men det slutar i alla fall med att det är jag, Johan och en random snubbe som följer med oss en bra bit på vägen. På vägen så byter jag en halv dosa snus mot en cigg för jag tänker att det är en bra deal, nu i efterhand så känner jag mig lurad. Men super man så mycket får man skylla sig själv!

När vi väl har kommit fram till lägenheten så märker jag att jag har en reklamskylt under min arm som jag verkligen vill ta med mig upp till lägenheten för det känns som en sådan klockren sak att sätta upp på deras vägg, men Johan övertalar mig att det är en dålig idé så vi går igenom soprummet och slänger reklamskylten.

När vi väl kommer in i lägenheten så märker vi att vi plötsligt är väldigt hungriga och på något magiskt vis så trollar Johan fram fläskpankaka med sylt och ölkorv vid sidan om! Oh my god vad det var gott, tror jag aldrig blivit lyckligare av fläskpankaka!

Vi sätter oss i alla fall efter att vi ätit och Johan frågar om vi ska spela super mario.. JA! så klart ska vi det, tänker jag. När vi sen väl sätter oss ner och börjar spela så går det inte så bra som det hade gjort under dagen utan vi dör konstant, jag vet inte om det var fläskpankakans fel eller alkoholens, men jag har mina teorier!

Dagen efter kändes i alla fall som tråkigaste dagen i mitt liv om man inte räknar med väldigt mysigt sällskap som jag hade på dagen..

Nu är det måndag och min föreläsning tar slut om en kvart, jag är hemma. You get the point, jag är dålig!

Igår hade vi besök från hufvudstaden. Kerem och Karro ärade oss med sin närvaro i vår fina och nystädade lägenhet. Vi skulle egentligen fått det här besöket för två veckor sen då vi skulle ha firat Kerems 20årsdag, dock blev det ändrade planer, men nu var de alltså här.

Vi skulle, för att visa dessa två vårt lite finare lite bättre studentliv, gå på en pubrunda på nationerna i stan. Vi jobbade oss under kvällen igenom 4 olika pubar, men vi startade vår resa på vår egen nation, V-dala.

Som jag berättade förut så hade Kerem precis fyllt år så vi bestämde oss för att sjunga för honom på den första nationen och sen kläckte jag den fantastiska idéen om att vi skulle göra Det Stora Nationstestet och  sjunga för honom på varje nation för att se hur många som hängde med i firandet och genom detta avgöra stämningens hetta, eller kyla. Här kommer resultatet.

V-dala: Den första nationen vi hamnade på, och även vår egen. Puben var full av människor och klockan var väl ungefär 22.00 när vi började sjunga, men ändå var stämningen låg. En kvinna mimade med i sången. Några få applåderade efteråt. Mer än så blev det inte. Tyvärr. Jag kan inte se en så stor anledning till detta utom att detta kanske inte är den mest stämningsfulla puben i stan (men de har en bra lördagsklubb i alla fall). 3/10.

Upplands: Andra anhalten och grannationen. Här var det också fullt av folk och klockan hade nog hunnit bli nästan halv när vi kom hit och hade hunnit fått ölen och ställde oss vid en barlist längs en vägg. Vi hade inför sången ett problem att lösa; Det fanns inga sittplatser där födelsedagsbarnet kunde sitta under sången. Lösning; Vi sätter Kerem på en pall där någon redan sitter. Detta kan bli festligt tänkte vi, nu har ju hela det stora bordet där vi satte ner Kerem sett oss och uppmärksammat att något kommer hända, nu måste de ju sjunga. Men icke. Knäpptysta var de. Det var alla på hela puben. Bajsstämmning skulle man kunna säga. Men till Upplands försvar så är denna nation inte helt optimal för att skapa en stämning för annat än små sällskap då hela puben består av mindre rum med ett par bord istället för ett större rum med större bord.  Jag tror också att det borde där vi satte ner Kerem mer blev överraskade och förvirrade än vi trodde de skulle bli. För lite öl möjligen. Sen måste ju vi som testutförare ta åt oss lite kritik då vi först försökte oss på ”med en enkel tullipan…” och misslyckades innan vi tog den vanliga hederliga sången. Testet var alltså inte utfört på samma sätt som vid första puben. Skäms på oss. Men trots allt detta, så var stämningen mer begravningslik här än vad som är acceptabelt. 1/10.

GH: Tredje stoppet för kvällen. GHs pub som mer ser ut som scoutstuga än något annat men är en väldigt liten gemytlig pubmiljö, speciellt bra för vårat test. För även om vi på denna pub hann prata med lite folk innan vi sjöng och berättade om testet så var detta i särklass det bästa stället. När vi började sjunga för Kerem så började folk ställa sig upp vid alla borden och skålade med oss och skrålade med och jublade och det blev helt enkelt en väldigt härlig stämning. Fantatsiskt trevligt. Det här är platsen då jag, om ett par veckor, ska bli sjungen för. 9/10.

Norrlands: Vad som kom att bli sista anhalten för kvällen. En större pub än de tidigare men nu var klockan också väldigt mycket, så folk borde ha hunnit få i sig ett par öl innan vi kom dit och kanske vara lite mer sugna på att skråla i takt med oss. Här hade vi också lite hjälp i form av Mauro, gammal gymnasiekompis till männen i sällskapet, som jobbar på Norrlands. Folk sjöng med lite granna. En väldit full man tacklade mig och lyfte upp Kerem på ett bord. Men det fanns ändå inte den här helhetsstämningen på puben som vi hoppast på, även om en del enskillda instattser måste prisas. 6/10.

Testet var mycket roligt att genomföra och vi hade en solklar vinnare i GHs pub. Mycket härlig stämning  och också puben com har flesta, och definitivt roligast, öl. Gårdagens inköp där innehöll bland annat en körsbärsöl och en grönt te-öl. Sjögräsölen var slut. Tyvärr.

Igår blev de också många diskussioner kring raggning, både innan vi gick ut, men också under kvällen. Hur ska man ragga? Kan vi sno knep från How i meet your mother och köra ”Have you meet Ted?” eller möjligen ”Ted Mosby, architect.” (fast då med Jespers nyinskaffade namnskylt där hans nuvarande studieinriktning kan läsas)? Många diskussioner som sagt. Vem skulle lyckas bäst ikväll?

Så här i efterhand skulle jag nog säga att vem som var vår vinnare är svårt att avgöra, i alla fall om vi ska prata om de deltagare som vi som sällskap bestod av. Istället kom det in en otippad deltagare. Toamannen.

Under mina levnadsår har jag många gåner stött på dåliga raggningsrepliker. Mest i film. Mest i amerikanska sådana. Jag har dock inte haft någon empirisk erfarenhet av detta.  Tills igår.

Som jag tidigare berättade hamnade vi på GH efter ungefär tre öl, och detta leder till att min blåsa känns fullare i takt med att jag gör detsamma. Så jag begav mig mot toalettkön för att lösa detta problem. Det var jag inte ensam om att göra. För bakom mig står en man som antingen tänkte att toalettkön var ett bra raggningställe, eller bara kände för att göra något kul av denna annars ganska långtråkiga väntan.

Toalettmannen lutar sig fram emot mitt öra och säger relativt högt, trots att det mest logiska hade varit att viska;

- Jag bukar inte ligga med tjejer som dig, men…

Hur ska jag tolka detta? Jag får mest en känsla av att han försöker med The game. Min reaktion blev mest ett ljud, som inte var av sexuell karaktär, utan mest blev något typ av ljudsatt andning. Detta hände precis när det var min tur att gå på toaletten (tackgodegud) så det han fick nöja sig med som respons var just mitt ljud och ett fniss när jag var tvungen att passera honom igen på vägen tillbaka.

Han lyckades nog inte med sin uppgift, om denna inte var att ge mig en upplevelse jag inte tidigare varit med om i och med min första dåliga raggningsreplik på krogen. Den tackar jag för.

Jag går mot engelska parken och humanistiska centret med trötta ögon och trött sinne. Vad jag möts av är 200 trötta ögon stirrandes på mig och mitt kroppsspråk som signalerade förvirring. Varför denna löjligt långa kö utanför min skola och var leder den?  Min fösta tanke är att nu ska Bruce Springsteen uppträda med sina gamla klassiker och därför denna kö. Han ska säker köra Born in the U.S.A och Born to run. Det vill ju inte klok människa missa. Det är inte nödvändigtvis kloka människor som stirra på mig där jag går. Utan rädda människor. Dom köar inte för att se Bruce, dom köar på ett dåligt uppträdande av Svin Influensan som inte ens spelar sina egna låtar utan gör dåliga covers på vanliga Influensan. Sånna där vaccinerade medborgare. 

Jag har valt att inte ställa mig i kö,inte fylla i ett formulär, inte dra upp tröjan på höger arm, inte gå hem och må som om Darwin straffat mig för att jag uppmuntrat staten att frångå det naturliga urvalet. Nej jag går sonika förbli kön med rädda medborgare och inte fan skäms jag för det. 

För nu ska jag förklara mig, dock känns det onödigt men ändå. Jag får ständigt höra att jag borde göra det för jag har astma och tillhör riskgruppen . Nej, det är inte den sanna anledningen, utan en anledning förklädd till en oroande omtanke. Men man ska inte köpa boken baserat på omslaget. det jag ser i dessa låtsas-oroliga människor är rädsla, dom är dom rädda medborgarna, de vaccinerade, Darwins syndabarn. 

För det är ju av solidariska skäl jag ska ställa mig i kö och ta ett nytt vaccin, som känns lite som det där skolarbetet man stickar in 32.59 samma dag den ska vara inlämnad. Inte ihop slafsat och inte korrläst. Det känns lite som ett kvart-i-tre-ragg, det känns lite som Fredrik Reinfeld som får samma fråga i tevesoffan och improviserar

Det är inte av solidariska själ, det är av ren och skär rädsla jag ska ställa mig i den kön. För räddast av alla är de rädda medborgarna som inte är rädda för att jag ska smitta andra utan för att dom falla hårt, och vill ta med sig så många som möjligt i fallet. Jag tror att dom är rädda för att det om 60 år kommer att visa sig att vaccinet var skit och genom att få med sig alla kunna säga till sina barnbarn ” vi trodde alla på vaccinet, alla tog det för vi var rädda” och inte få svaret ” men farfar Martina tog det inte, var inte hon rädd?”

Nej, kom inte och prata med mig om  solidaritet. För när jag ska ut och flyga ber jag vänligast att ingen får äta jordnötter under två fjuttiga timmar, men trots det glider fingrarna ner i jordnötspåsen. Så kom inte och prata med mig och solidaritet. För jag måste agera vakthund  på alla allmänna platser jag befinner mig på som krogen, biografen, tåget, bussen. Var har ni lagt er solidaritet då, de rädda medborgarna? I era andra byxor kanske? Skillnaden är att jag kommer att kvävas till döds på dansgolvet till en dålig remix av en dålig 80′ hit. 

Så när de rädda medborgarna slutar äta jordnötter kanske jag ställer mig i kön och låter mig bli en del av de rädda. Tills dess väljer jag att hålla mig på god fot med Darwin. 

Jag går förbi kön och en rädd stoppar ner handen i en nötmix-påse. I rest my case.

/ martina