Bajsporr (.se)

Åhå, vad man kan förvränga det svenska språket till sin fördel. Och åhå vad detta görs utan att någon reagerar. Jag vill inte kalla mig för en språkfascist, men andra envisas med att jämföra mina lingvistiska övertygelser med mannen som låter som en inte så god pastasort, Mossulini. Nåja, nu ska inte ännu ett inlägg handla om diktatorer, detta ska handla om något så intressant som språk. 

Pressen är de största syndarna i mitt land av regelrättigt språkbruk, eller kanske  furstarna över syftningsfel. För att exemplifiera mina till synes rotlösa anklagelse kan jag säga att ” mamma mördad med sitt barn i vagnen” inte är samma sak som ”mamma mördad med barnet närvarande”. För det förstnämnda och det som prydde Afonbladets löp förra veckan får det hela att låta som att mamman mördades med vagnen som vapen.

Eller vad sägs som att bebisen Kerim inte fick leva längre än 21 dagar, kan man verkligen påstå att han inte fick, eller är det mer korrekt att säga att han dog av en multiresistent bakterie? 

Visst kan detta anses vara småpotatis i en skörd av mediala rotfrukter men som en sann författare har jag bara byggt upp språkbrotten till det värsta av alla. Eller jag vet inte om det klassas som språkfel lika mycket som lögn. Men uttalandet kommer från Anders Borg, och visst tänker kanske många nu att den mannen säger ju aldrig något vettigt. Det håller jag med om, men han brukar ju kunna säga ovettiga saker och det är tydligt för folket att se. Men när han klär sin idioti i lögner ser folket hans kejserliga kläder all  dess glans. 

Han står i agenda( eller liknade program med liknande koncept) och pratar om skattetrycket. Sedan säger han ” Sverige har det högsta skattetrycket i världen, bortsätt från Danmark” Nå, lilla Borg, då är det ju faktiskt inte det högsta skattetrycket eller är det det? varför skulle Danmark exkluderas ur begreppet ”världen” ? Kanske hyser Anders Borg en agg mot Danmark, eller så tycker han att Mads Mikkelsen har fått lite för mycket uppmärksamhet sen James Bond film och vill bojkotta landet som protest? För  om Danmark får vara med på kartan har ju Sverige inte alls ha högsta skattetrycket utan bara näst högsta och det faller ju inte lika bra i munnen. Gör det det, herr Borg? 

Skämmes ta mig fan. Skadeskjutas och lämnas att förblöda är att ta i. Men Så ogillar jag honom mest i hela världen, borsätt från alla mördare, våldtäktsmän krigsförare, fundamenatalister, pedofiler och dom som inte diskar undersidan av tallrikar. 

Anders Borg, om du fick bestämma över Sverige skulle alla få ljuga som dom ville då?

/martina

Den 7 september, 08.15. Min allra första dag på resten av mitt liv. Eller i alla fall 5,5 år framöver. Jag kliver in, livrädd för att tappa bort mig i denna en aning förvirrande byggnad. Livrädd för att råka säga något fel till de andra. Livrädd för dagens lektion. Totalt jävla skräckslagen.

Nu, 17 dagar senare sitter jag vant och studerar i husets bibliotek. Nu är jag inte längre livrädd för seminarierna och mina kursare. Nu sitter jag istället och blir galen på mig själv som inte kan koncentrera mig på att läsa det jag borde till min tenta på tisdag. Jag har så fruktansvärt svårt att koncentrera mig och läsa så många sidor som det krävs av oss att det ska läsas och faktiskt komma ihåg OCH analysera!

Jag har lite svårt att anpassa mig till att inte vara bäst i klassen, eller i alla fall bland de bästa. Jag tror jag är lite fucked-for-life från min tid på Fryshuset. Där kunde man. om man hade rätt ordbajsningsskill och en ganska måttlig kunskap om ämnet, kunde man i princip få bra betyg i allt. Detta var något jag trivdes väldigt bra med. Jag är bra på att ordbajsa.

Nu fungerar inte det här längre. Just nu, när jag sitter här och försöker tentaplugga känns det inte som om jag kommer lyckas bajsa fram ett G på skrivningen. Just nu känns det mer som att försöka bajsa fram världens största barn. Jag är trött.

Jag är trött och skulle behöva lite sällskap eller underhållning. Just nu får jag nöja mig med en plopp och internettupplagorna av våra dagstidngar. Det är humor. Oftast. Ibland är det lite tragikomiskt. Men jag tycker det är okej att skratta åt det också. Man får unna sig lite skadeglädje nu när man är fattig student och inte kan roa sig med dyra nöjen.

Men Uppsala är fantastiskt. Det är fantastiskt att varje (nästan) morgon gå till mitt stora skolhus i tegel. Till och med en känsla av Skarpnäck finns här i denna fina stad. Jag skulle nästan vilja påstå att mitt klängväxt beprydda skolhus är det vackraste av alla institutionerna, speciellt nu när löven som täcker hela huset har ändrat färg från sommargrön till klarröd höstkappa.

Mitt skolhus har vinrankor med faktiska vindruvor, som inte ens är lite sura.

Hur är ditt liv?

Roar, trots mitt uppstigande strax efter klockan fyra på morgonen känner jag mig relativt pigg. Morgonens första sociala interaktion fick mig att tänka.

7-11-tant: Ja?
Jag: En kaffe tack. Tror du att en stor går ned i en sådan här?
(jag håller upp en termosmugg som det står I ♥ KAFFE på)
7-11-tant: Ja, det skulle jag tro?
Jag: Då tar vi en sån’!
(lämnar fram kaffeklippkort med en stämpel kvar till gratiskaffe samt betalar mitt elixir)
(7-11-tanten stämplar fel ruta)
Jag: Ursäkta, den där rutan var redan stämplad
7-11-tant: Va?
Jag: Ja, rutan som du stämplade, den var redan stämplad
7-11-tant: Ja, den stämplade jag nu?
Jag: Den var stämplad sedan tidigare
7-11-tant: Men JAG stämplade den
Jag: Ja, men den hade stämpel?
7-11-tant: Vad var det för stämpel?
Jag: En kaffestämpel?
7-11-tant: Va?

etc. till dess att jag fick min rättmätiga stämpel.

Den smått löjliga konversationen fick mig att tänka på frågor. En majoritet av konversationen bestod just av frågor. Först så tänkte jag på mina frågor:
Vilken sal ska jag vara i idag?
Varför hittar jag fortfarande brev från Uppsala där de kräver att jag ska höra av mig angående min plats?
Kommer jag att få den där lägenheten egentligen?

Helt sunda normala frågor som är ganska intetsägande. När jag däremot börjar tänka på frågor som andra ställt till mig försvinner den intetsägande bilden och det blir något märkligt.

Vad är du för etnisk blandning egentligen?
Så du är bonden och de andra är dina grisar?
Jesper, kommer du ihåg hur du tog dig hem igår då?
Varför har du en byggjobbarhjälm på huvudet?

(skrivet i tisdags)

För andra gången på två dagar är jag uppe vid fyra. Nåja halv fem åtminstone.

Igår avklarades en resa som skulle komma att ta ca 15 timmar.

Idag avklaras en resa som tar 40 minuter varefter ny börjar som ska komma att ta hela livet.
Men den definitionen menar jag inte att jag har gjort upp med min egen dödlighet på något sätt. Resan innebär ”bara” att jag inlett en utbildning som ska leda till vad jag ska göra i resten av mitt liv.

Halv fem var det ja. Tåget till Uppsala gick strax efter sex och ankom tämligen tidsenligt i Uppsala strax före sju. Sömndrucken slår jag upp ögonen. Jag var inte hemme förrän vid nio kvällen innan. Jag och Kim hade lämnat våra resekompanjoner kvar i Grekland pga av trasiga lampor på en landningsbana tidigare under dagen. Efter ett matstopp hos min moder hade vi halvt döda stapplat in i min lägenhet.

Klockan åtta skulle enligt uppgift min första föreläsning börja. Något i stil med ”Den unge läkaren”. Platsen för spektaklet skulle vara en övergiven armélokal. Polacksbacken. Regementsvägen.

Jag hade en mycket praktisk karta till min lokal från det eminenta google maps. Efter 20 minuter är jag nästan framme. Jag har nått området Uppsala Science Park. Bara ett problem, jag ska till hus 2 men husen har inte nummer, de har namn efter kända forskare. Jag chansar på att huset BMT II är mitt hus. I fjärran (andra sidan Dag Hammarskjölds väg) skymtar BMC (BioMedicinskt Centrum) där jag lär spendera en stor del av de kommande fem åren. BMT II är en kontorslokal.

Jag irrar runt utan mål. Efter ett tag uppsöker jag en tavla över området. Då, med under halvtimmen kvar slår det mig. Det finns hus som är numrerade! Det finns C1, C2, C11, C59 etc. Självklart måste mitt hus vara C2!

Jag ser att c2 och c1 sitter ihop så jag följer skyltarna till C1 men hittar inget C2. Jag irrar runt frågar efter vägen, både hos en förvirrad medelålders kvinna och en förvirrande karta över området.

Återigen kommer jag till C1. Jag går in och ser en skylt ”Kurslokal”. Jag har äntligen kommit rätt.
Ursäkta var är C2?
Eh… Du går ned för trappen ut genom porten till höger och så följer du kulverten.
Okej, tack så mycket!

När jag återvänder från vad som visade sig vara Akademiska Sjukhusets återvinningsstation ser de förundrade på mig.

Eh… Jag hittade inget C2 där nere?
Jaha, oj, nej, men… Vad ska du göra där?
Jag ska till min föreläsningssal på Läkarprogrammet.
… … ?
Ja, Pollacksbacken, hus 2?
Jaha, nej men Pollacksbacken är ju jättelångt bort!

Klockan är fem i när paniken som långsamt växt inom mig till slut tar över. 20 minuter senare har jag hittat rätt. Svettig över hela kroppen sitter jag och lyssnar på den unga kvinnliga läkaren när hon berättar om sin vardag och kontemplerar huruvida det är jag eller google begått misstag.

Dagens vits (som professorn i latin från min grekiska- och latinföreläsning drog)
Ett par ska bjuda en läkare på middag och säger något i stil med just ”Skulle du vilja komma över på middag hos oss?”
Läkaren svarar uppspelt ”Megaencephalon!”

(Mega=Stor/jätte, En=i, cephalon=huvud, encephalon=hjärna dvs. megaencephalon!=jättegärna!)

P/O

Tillbaka från Grekland. Dock ska min reseskildring bli lite annorlunda, det där vardagstjaffset lämnar jag över till di andra.

En sak vi upptäkte under vår utlandsresa är att greker inte är speciellt bra på engelska om man ska vara lite krass. En annan sak som vi också märkte blev en ganska direkt effekt av detta är alla olika definitioner av pajer som detta land innehar.Detta tog ett par dagar för oss att förstå att det inte bara var en restaurang som inte riktigt tyckte att vår västerländska typ av paj var densamma som deras och frågan är om dessa pajer någon gång slutade att överraska oss. Jag tänkte helt enkelt göra en lista på alla dessa pajer och kanske förklara för blivande Greklands-ressenärer vet vad de kanske har beställt.

Souvlaki and pie- Detta var vårat första möte med de oliak typer av Greklands pajen. Vi trodde helt enkelt att man skulle få in souvlaki och sedan som tillbehör en liten typ ost paj. Men icke! Denna rätt bestod av souvlaki i ett bröd som för ögat verkade friterat.

Allonissos cheespie- En av öns paradrätter. En gigantisk kringla av friterad smördeg fylld med feta ost. Denna rätt kan lätt bli ett mål för 2-3 personer även om den ibland står bland förrätterna.

Mediteranien pie- En paj i samma anda som cheespie, men fylld med saker som oliver, feta och andra typiska medelhavsgrönsaker.

Vealpie- Köttgalningen Sebbe beställde in kalvpajen på en restaurang uppe i gamla stan på Alonissos. Denna rätt såg mer ut som lasange än något annat, och smakade ungefär likadant. Sebbe fick kött- han var nöjd.

Potatopie- Den bästa av alla pajerna. Jag och Jesper, kanske lite småfulla, bestämde oss för att pröva ännu en paj på en liten kvarterskrog och nog blev vi överraskade den här gången! Potatopie hävdade Jesper att det inte kunde vara annat än potatisgratäng eller något snarlikt, medan jag höll fast vid att pajerna här inte har någon logik och är därför helt opolitliga. Gissa vem som hade rätt? Potatopie var ett dubbelvikt polarbröd, fyllt med ketchup, senap, lite sallad med till hörande dressing och pommesfrittes. Jag säger bara fan-wait for it-tastic!

/Kim