Bajsporr (.se)

Åh

ingen kan gått miste om hur världen gick förlorad en respekterad och talangfull skådespelar som på grund av en förälskelse förvandlades till Hollyweirds Pedofilfarbror, Incestgubbe, Inavelherre. Morgan Freeman har varit en stor tillgång till god film och har under åren hållit sig utanför pressens hets, kanske saknade han förföljelse och smygfoton på honom i the Sun för nu tar han igen som Rocky i Rocky II. Men det är inget publikfrieri vi pratar om här utan nu snackar i i antal löpsedlar. 

Han planerar ett giftemål med sin styvdotterdotter. Redan här känner jag hur äckelkänslorna kryper som myror i mig. Är verkligen hollywoods utbud lika stort som en norrländsk byhåla? Så litet att man måste gifta sig med släkt, och ja,ja, det kanske inte är biologiskt men det är fan så äckligt. 

Sen när man börjar resonera kring deras förhållande så inser jag att hans ”nya fru” kommer att bli sin egen mammas styvmor. Hennes nya ”styvdotter” blir Morgan Freemans svärmor. Och hans ”nya fru” är buksvägerska med sin mormor. Så nu måste mormor och barnbarn bestämma vem som ska ha barnet vilken vecka, och hur de ska göra med storhelgerna. Nej, det blir lite för snurrig för mig. Lite för mycket Woody Allen för att jag ska kunna gilla Freeman igen. 

För man kan ju inte helhjärtat gilla Woody, han är ju en riktig kuf, som gör sin förra fru till svärmor och sin dotter till fru. Fritzl couldn’t control his schitzel. Woody had to much wood for his own good. 

Morgan Freeman lost his mojo and is just an organ free man.

En majoritet av de flesta personer jag har pratat med som tror sig veta något om viktminskning brukar prata om fett, fett och bara fett! Ja visst, det är fettet från kroppen vi vill få bort om vi vill gå ner i vikt men det betyder inte att vi ska sluta äta fett av flera väldigt viktiga anledningar! Jag tänker inte skriva om hur man ska gå ner i vikt nu för det är upp till var och en! Jag skrev dock lite i förra inlägget om viktminskningspillret Alli och tänkte därför berätta lite om detta magiska piller vars enda verkan verkar vara att skapa oro och oljigt bajs! Så hur fungerar Alli? Fass säger följande:

Alli är indicerat för viktminskning hos vuxna som är överviktiga (body mass index, BMI, ≥28 kg/m²) i kombination med en måttligt kalorireducerad, fettsnål kost.

Alltså ska man äta kalorisnål mat, vilket gör så att man går ner i vikt, och så ska Alli göra så att man går ner i vikt ännu mer? Man behöver ju faktiskt den energi man får genom fett vilken faktiskt är essentiell för att man ens ska kunna klara en låg kalori diet! Den riktiga boven är inte fettet utan kolhydrater, ät fett men också rätt fett! Här är i alla fall en vacker lista på de mycket vanliga biverkningarna (Alltså får en av tio dessa biverkningar) som medföljer Alli:

Gaser, med eller utan oljig utsöndring
Plötslig avföring
Fet eller oljig avföring
Mjuk avföring
Magsmärta
Avföringsinkontinens
Rinnande / flytande avföring
Oftare förekommande avföring
Oro

Jag gillar speciellt den sista biverkningen, om jag skulle käka piller och vara konstant rädd för att plötsligt skita på mig tillsammans med Magsmärta och diarré skulle jag också varit hyfsat orolig!

-Kerem

P.S Här kan du läsa mer om Alli på fass

Här kan du läsa lite mer om kost och fettförbränning (på engelska)

Tjoho!

Jag är det senaste tillägget på bajsporr och heter alltså Kerem, Keram, Karam, Karem, Karim, Kerim eller Mehmet. Folk verkar ha väldigt svårt med mitt namn vilket jag tycker är väldigt roande och ibland irriterande. Mitt namn är väldigt enkelt, i fonetiska bokstäver så skulle det vara skrivet K’ e: r e m* vilket alltså med ”vanliga” bokstäver skulle vara skrivet Kerem. Det känns ibland som att folk inte orkar ta sig tiden att lära sig uttala mitt namn och det är väldigt synd, men så länge en person tittar på mig och säger ett namn som börjar på bokstaven K och slutar på M så kan jag vara säker på att det är mitt namn de säger!

För övrigt så har jag alltså en utländsk bakgrund och det jag tycker om att göra i världen är bland annat att spela och skapa musik, hänga med vänner och äta mat!  Saker jag som jag skulle skriva om i denna blogg skulle vara lite olika, allt från mitt perspektiv på saker som ”invandrare” till varför apoteket säljer viktminskningspiller  som är dåliga för hälsan och i stort sett verkningslösa.

Fråga din närmaste apotekare, de instämmer!

- Kerem

* Här kan du läsa mer om de svenska språkljuden

05:55 Klockan ringer. Den spelar Mr Moon, en låt jag kommer ihåg från när jag var liten. Jag gick i högstadiet, det var Mando Diaos första hit och den var, som jag skulle ha sagt då, ”asbra”. Men i skolan var den inte asbra, det var en tjejlåt. Alldeles för känslosam för en kille. Jag var ju kille, jag är ju kille, så det funkar ju inte med känslor. Inte förrän låten sheepdog kom fick jag erkänna min kärlek till det bästa som kommit från Borlänge sedan någonsin.

06:00 Den riktiga klockan ringer. Den spelar ingen låt, bär inte på några barndomsminnen. Den för bara med sig att mitt hjärta förbyter sin balladkonsert till ett sheepdogklappande. Den ska skydda mig, skydda mig från att sova eller snarare skydda mig från att försova mig. Men det som är så skönt.

07:00 Frukosten är uppäten, i morgonsoffan diskuterar de vilka blommor man ska ha på balkongen i år. Pelargoner säger jag tyst för mig själv. Det är den enda balkongblomman jag kan namnet på och därför den enda jag köper. I mitt huvud förbyts de uttjatade vattningstipsen från den uppenbart inte medietränade blomexperten i minnen från min barndom.

I wanna love you but i’m growing old
Ten little soldiers screaming in my soul.

Jag måste verkligen ha trott att jag var jättedjup när jag var liten.

Jag reser mig upp, lägger ned disken i diskhon. Jag skulle hinna diska men tänker att det kan jag lika gärna göra sedan.

Lagom till att jag kommer till jobbet börjar jag tänka på hur synd det är att de avskaffat de vita rockarna. Måste ha varit lättare att gå in i rollen om man tar på sig sin uniform. Precis som en polis ges möjlighet att kliva in och ut ur sin roll, in och ut ur sin uniform, precis så nekas jag samma möjlighet.

Jag sväljer ljudligt, IR-sensorn bekräftar min existens och öppnar dörren för mig, jag undrar om jag någonsin kommer att bli van. Doktor Hessius.

Lagom tills mitt framtida jag kommer till jobbet slår jag upp ögonen. Jag vaknar ur min dagdröm av att jag spyr. På insidan. Kaskadspya. Genom näsan kommer det också. Ögonen tåras.
Jag ser framför mig hur mitt inre patetiskt kramar en fiktiv toalettstol och lättar på bördan.

Idag fick jag antagningsbeskedet inför hösten, jag kom in på mitt förstahandsval. Jag blir en av 52 personer som i höst börjar studera på läkarprogrammet i Uppsala tack vare sina betyg. Ytterligare några tillkommer med hjälp av högskoleprovet.

Helt plötsligt är det verkligt. 5,5 år i Uppsala. För 5,5 år sedan gick jag med i Ung Vänster.

Ytterligare 1,5 år som AT-läkare. För 7 år sedan fick jag reda på att jag hade Crohn’s sjukdom.

Ytterligare 5 års ST-tjänstgöring. För 12 år sedan spenderade jag ett sommarlov med att tvinga mig själv att skriva skrivstil. Jag hade hört att om man inte kunde skriva skrivstil fick man inte börja i tredje klass. Det fick man, men då var det redan försent. Jag skriver fortfarande samma barnsliga oläsliga skrivstil. Men det är bra. Man ska inte kunna läsa vad läkare skriver.

Jag har funderat på att forska. Säg att jag vill doktorera men att jag samtidigt vill jobba med patienter, vanligtvis kan man doktorera på kanske 4 år, jag kanske gör det på det dubbla så vi lägger till 8 år till. För 20 år sedan skrek jag för första gången. Sedan fortsatte jag med det ett tag. Jag hade kolik. När mamma berättar om det så berättar hon hur jobbigt det var att jag hade så ont och att jag skrek så mycket. När pappa berättar så berättar han om hur jobbigt det var att motstå impulsen att kasta mig ut ur fönstret.

Då är jag alltså klar om 20 år.
Det är därför jag spyr.
Tro inte att jag inte är jätteglad.
Det är jag.
Jag är bara lite rädd också.
Det får man väl vara?
Kunde jag inte ha fått ha en vit rock åtminstone?

Julen 2007 såg jag och Johan på alla pokemonfilmer i sträck, det tog ungefär 24 timmar och var synnerligen underhållande. Sedan dess har vi diskuterat att göra samma sak fast med andra filmer. Nu har vi tid plats och filmer bestämda.

Vi sätter igång kl 10:00 på onsdag hemma hos min mamma. Filmerna vi ska se är:

Det är totalt 7945 minuter, eller 5 dygn, 12 timmar samt 25 ljuvliga minuter.

Vi bloggar självklart under tiden så att ni vet att vi lever.