Bajsporr (.se)

Jag har, precis som Martina, inte haft något problem med att få sommarjobb i sommar, jag har faktiskt tre. Ett är att jobba som ledare på ett fantastiska fint läger i skärgården, isolerad från staden, men jag får glassa. Ett är som kursledare på Fryshusets sommararena där jag ska hålla roliga kurser, nära till allt men jag får jobba få timmar. Det sista är som servitris, fast det är bara om det saknas personal jag får komma, vilket inte är superofta.

Nu till det titelerade I-landsproblemet;

Min chef från jobbet på lägret hörde av sig och sa att han behövde folk som kunde jobba mer i sommar. Ska jag ta det mer välbetalda jobbet i skärgården och dissa jobbet på Fryshuset, eller ska jag behålla mina planer och vara i Hufvudstaden med mina nära och kära

Livet är hårt när man har det för bra.

XOXO

/Kim

Jag är en av få studenter som kan stoltsera med ett jobb ( sen att det är min mamma som sopar banan för mig talar vi tyst om). Jag är nyanställd på ett badhus och blir upplärd för tillfället. Som nyanställd finns det ett 30-tal namn jag ska lägga på minnet, samt lite personlig fakta som ska passa ihop med rätt namn. Det krävs enormt fokus varje gång någon presenterar sig för att ; jag ska minnas namnet, minnas ansikten och minnas att denna person presenterat sig. Ett gott första intryck, lägger ribban. Så jag ser till att tala tydligt, ett fast handslag och att le. När hela hälsningsproceduren är genomförd kan jag bara minnas ett namn, mitt eget. Jag vet att jag inte är ensam, det är något allmänt narcissistiskt. Man älskar att höra sitt eget namn sägas.

Så nu är jag i den jobbiga sitsen att jag inte vet vilka jag har hälsat på, de jag känner igen kan jag inte namnet på. För att inte verka otrevlig så ”niar” jag mina arbetskamrater och hoppas på att någon snart kommer att tilltala dem vid förnamn.

Vad hände med namnbrickor?

/Martina

Nedan publicerar jag Sebbes syn av vad som egentligen hände vid tidigare nämnda diskbråk. Jag publicerar utan att ändra, rättstava eller ens kommentera att det kött Sebbe vill ska vara rött i mitten är fläsk.
/Jesper

Alerta, alerta, antidiskfascista!

Hej! Det är jag som är Sebastian som det talats om i både Johans och Jesper inlägg angående diskbråket.
Likt Johan och Jesper så tycker även jag att det är självklart att man ska hjälpa till med de tråkiga och jobbiga grejerna när vi reser till Grekland (tja, förutom att jag tydligen har förbud för att laga mat bara för att jag inte gillar kolsvarta och torra köttbitar, utan föredrar att tillaga det så att det blir lite blodigt i mitten.) Problemet som uppstod den där fredagen var att jag blev utsatt för en sida av Johan som jag aldrig sett förut, nämligen hans fobi för lite gammalt hederligt smuts, och hans besatthet att vara 100% säker på att man inte missat en enda fläck, till och med om det innebär att man måste göra om grejer 5-6 gånger (trots att man bara missat en liten bit så blir man tvungen att göra om allt, wtf?!)

Hursomhelst så är fobier aldrig bra, och enligt min egen filosofi så leder fobier väldigt lätt till någon slags fascism. I Johans fall så är det diskfascism.

Jag menar, give me a break, jag är en enkel lagerkille från Södra Rotebro, mitt lilla rum är full med kaffekoppar som stått på skrivbordet i 1-2 veckor, gamla tomma jordnöttspåsar, ibland även ett och annat kycklingben på en tallrik som jag totalrensat men inte orkat slänga i papperskorgen. Jag har inte heller dammsugit under mitt skrivbord på minst 2 år.

Med andra ord, jag tål lite stök och lite smuts. Men självklart förstår jag att man måste diska efter sig, och framförallt att hygienen i köket är väldigt viktig! Frågan är bara hur diskningen ska gå till.
Min bild av diskning är att man häller på lite diskmedel, gnuggar det använda området ett par gånger, och sköljer av det med vatten som inte bränner sönder ens händer. Enkelt, snabbt, och tadaaa!

Den bilden delar dock inte Johan som ser bakterier och överallt. Jag menar, hur kan det vara rimligt att behöva diska om en hel tallrik (både insidan OCH utsidan oavsett vilken sida den ramlar på) bara för att man råkar droppa den på diskhon i två sekunder eller att man måste diska om hela skiten bara för att man ställt mojengen på en bänk som inte blivit avbakteficierad med 100 procentig alkohol de senaste fem minuterna?

Dessutom, varför, varför, och varför, ska man behöva gnugga handtagen på besticken med diskmedel när de inte ens nuddat maten? Det räcker med vatten för fan!

Och, dessutom, vad är det om inte diskfascism att inte ens låta mig dra till muggen och spotta ut min bakprilla som jag haft i käften i en timma, bara för att jag ska ”lära” mig att diska?
Vad är det om inte diskfascism att inte ens låta mig dricka vatten under disklektionen, och vad är det om inte diskfascism att inte ens låta mig kolla på Jesper och Kerem när jag pratar med dem bara för att ”jag ska vara koncentrerad på diskningen”?

Efter en och en halvtimmes (!) diskning så började jag med all rätta att tröttna på Johans disklektion, det började med att jag räknade långsamt till 10 för att inte få ett raseriutbrott, och det slutade med att jag diskade dåligt och stänkte diskmedel på hela Johan med flit för att visa mitt missnöje över situation, alltså en helt vanlig protest mot diskfascismen.

Jag tror att det var då som Johan skrek ”MEN FÖR I HELVETE…”

Jaja, nu har ni även fått min version av den här historian. Johan är en väldigt glad och bra person, men när det kommer till hans besatthet av diskning finns det bara ett ord: Diskfascist!

Alerta, alerta, antidiskfascista!

/Sebbe LG

Solen skiner äntligen igen. Imorse vaknade jag av en härlig blandning av solens varma strålar, fåglarnas kvitter och det taklagningsarbete som pågår på andra sidan min innergård.
Mina första tankar gick naturligtvis till strumpor och jag hade, som vanligt när det gäller strumpor, fler frågor än vad jag hade svar.

”Varför har jag inga fina rena strumpor?”
”Varför köper jag inte fler strumpor?”
”Varför tvättar jag inte oftare?”

Tankarna följde med mig in i duschen. Den portal som vanligtvis ska få mig att återgå till de levandes värld var idag verkningslös. Jag var nämligen redan där. Jag var där och jag kallsvettades av rädsla över vad som komma skulle (i strumpväg).

”Har jag överhuvudtaget några rena strumpor?
”Förutsatt att jag har rena strumpor, hur fula är de?”

Det är nämligen så att nu när solen skiner vill jag passa på att använda mina nya shorts och mina vita skor, men inte utan rätt strumpor!

I skrivande stund sitter jag iklädd både shorts och skor (och mer) på balkongen och njuter av solen och en stor kopp Sergel Espresso och bara ett par decimeter ifrån mig passar en humla på att pollinera alla balkongens blommor.

Det blev en ganska bra morgon ändå, trots strumpproblematiken.

Ett par inlägg tidigare skriver Jesper om en meningsskillnad mellan mig och en ung man vid namn Sebastian när det gäller definitionen på vad som är rent och icke rent när det kommer till föremål som förekommit i tillberedandet och upptagandet av föda.

Innan vi behandlar själva meningsskillnaden kan det vara bra om ni får veta varför denna oenighet ägde rum.
Som några av er säkert vet vid det här laget kommer jag och sex fem vänner att lämna landet i slutet av augusti, för att sedan spendera två veckor tillsammans under samma tak. Under dessa två veckor kommer vi att utsätta huset för vardagligt slitage i form av användandet av diverse redskap och faciliteter huset bjuder på samt generera en generös mängd avfall. I min mening är vi då vi är tillåtna att stanna i detta hus skyldiga att hålla efter detta hus som om det vore vårt eget hus. Vilket självklart mina vänner är ense med mig om i denna mening, det som då rätt naturligt följer denna meningsenighet är en uppfattning att vi alla i detta temporära kollektiv delar lika på de sysslor som kommer att behövas utföras.

Det är här en av vännerna (Sebbe (Tidigare omnämnd som Sebastian)) uttrycker sin okunskap i en av dessa sysslor, så efter ett par diskussioner tas beslutet att Sebbe skall lära sig diska och som god vän och lyckoönskare skriver jag in Sebbe i kursen avancerad diskning med svamp och borste, lärare Johan Hjerpe 7,5 LP (livspoäng).

För att tydliggöra situationen ytterligare tänkte jag att ni kan få läsa mina plattityder för definitionen för ren disk.
Föremålet skall ha sköljts av under varmt rinnande vatten (disk med fasttorkade matrester på bör stå i varmt såpvatten under några minuter innan behandling med borste eller grov sida av svamp).
Föremålet skall sedan behandlas med en svamp som med hjälp av kraft och diskmedel skall avlägsna matrester samt fett.
Föremålet skall ha genomgått en helkroppsrening vilket innebär att även delar av föremålet som kan tyckas inte beröra matlagningen som t.ex. handtag. Skall rengöras.
Föremålet skall sedan skölja under en ström av rent vatten och noggrant undersökas så att de är smutsfria.

När vår första lektion inleds går vi igenom några av det mer basiska kunskaperna när det gäller diskning, som att det kan vara bra att få plats på diskstället för den disk man nu skall diska, sedan vilka redskap som passar bäst till vilken uppgift osv.
Först tänker jag att alla är vi olika och har säkert olika sätt att utföra uppgifter på, så jag tänker som en konsekvensialist att så länge resultatet är bra så är vägen dit mindre viktig. Med förhoppningarna och fördomarna att visa saker är självklara för samtliga i samhället, så går jag in med inställningen att jag bara stundom kommer att behöva påminna och påpeka vissa tekniker som kan underlätta eller påskynda arbetet, för att han sedan skall välja det sätt som passar honom bäst.
Men ve vad fel jag har, för det visar sig att Sebbe inte ens delar den definition av ren disk som för mig är rena sanningen. Vilket får mig att reagera i ett utbrott av ren frustration ”… FÖR I HELVETE!” (citat från ett av Jespers tidigare inlägg).

Medan tiden går minskar intervallerna mellan ”tipsen” tills det tillslut går över i en konstant inblandning i Sebbes tillvegagångssätt.
I min frustration över hans ovilja att följa min definition av ren disk, går inblandningen från endast tillrättavisningar när han missat matrester eller inte rengjort hela objektet över till bestraffningar som t.ex. att han behöver efter ett par misstag diska om hela föremålet.

Hoppas att med detta inlägg att jag klargjort vad detta så kallade bryderi (diskbråk) handlade om.

Ni får gärna i kommentarerna uttrycka om ni håller med min definition eller tvärt sätter er emot den. Eller kort rösta Diskfascist, Renlighetsentusiast.