Bajsporr (.se)

Dags för min tagning av samma dag.

Jag täcker endast in de delar då jag försvunnit ur Johans skildring.

Den första gången var vid frukosten då Johan hamnade i någon psykos där han tvångsmässigt matade fåglar. Alla som har sett Percy Tårar har lätt att förstå om jag säger att han betedde sig som mannen som antingen eldar i en öppen spis till dess att ingenting återstår av det hus han en gång bott i. Trots alla övertalningsförsök fortsätter han…

Jag var fortfarande hungrig och ville alltså helst se att brödet förtärdes av mig snarare än av någon berlinsk råtta med vingar när johan i sin psykos röt “DET ÄR MITT BRÖD!” samtidigt som nästa portion delades ut tröttnade jag.

Jag orkade inte med varesig hans själviskhet, snålhet eller totala idioti.

Jag gick in på den enorma centralstationen och gick i butiker, kollade kläder, kollade den internationella delen av tidningsaffären, lyssnade på lite musik i Virginaffären till slut gick jag och gick och lade mig på en trappa. När jag vaknade satte jag mig en stund inne på stationen innan jag gick tillbaks till johan och annonserade att det var dags att gå, jag ville inte spendera hela dagen med att undvika honom för att han var bakis och konstig och drog med mig en minst sagt seg Johan in till staden. Efter en vilopaus på vägen drog jag längs Wilhelmstrasse och läste på om histiorien kring denna mycket intressanta gatan. Som exempel kan nämnas att det var där Berlinkonferensen hölls (när man delade upp Afrika mellan de olika europeiska länderna) att under nazitiden låg högkvarteren för SS där.

Det var alltså svårt att gå där utan att känna historiens vingslag.

De har där en “tillfällig” utställning kring historien om gatan med nazitiden med ss högkvarter och “förvaringslokaler” där många fått sitta i väntan på rättegång, avrättning eller både och. Bl.a. hölls en svensk som fånge där, jag kommer nu inte ihåg hans namn men han verkade vara en reko kille. Utsänd av både den svenska regeringen och Swedish Match till Berlin, utnyttjade han sin geografiska position samt sin världsliga för att förmedla information om judarnas situation mellan Berlin, Stockholm och London.

Då Berlinmuren gick där (och den längsta kvarvarande “intakta” delen av muren finns här) handlade det självklart om det med. Dock tyckte jag att den delen av utställningen inte var lika bra som den om naziperioden. Visst stod det lite om muren och hur den byggdes och när och lite om flyktförsök men inte alls lika täckande som det om SS och nazisterna.

F.ö. tyckte jag att texten om öst och väst längs Checkpoint Charlie var patetiskt dålig och vinklad och kändes som att det var en amerikansk regeringsrepresentant som skrivit då t.ex. Vietnamkriget glorifierades även om man i en mening nämnde att det blev protester mot kriget. Då var man snabba med att i nästa mening säga att Sovjet låg bakom mycket av protesterna.

Sovjets krig i Afghanistan beskrev man som onödigt, hemskt och ovälkommet, självklart är detta en korrekt beskrivning. Det är även en beskrivning som den som skrev vietnambeskrivningen borde influerats mer av.

Det som saknas i Johans beskrivning är även en avslutning. Vi tog Berlin Night express, ett tåg som avgår 22:45 från Berlin och låter dig vakna nästa morgon i Malmö vid niotiden. Vi hängde inne i stationsbyggnaden efter middagen och intog tåget en kvart innan avgång och upptäckte, till vår måttliga förtjusning, att vi hade de två “sängarna” högst upp i denna kupé som hade totalt sex bäddar i tre våningsplan. Då vi var först i kupén passade vi på och snodde alla bra platser för vår packning. Mycket mer än så hände egentligen inte innan det var dags att släcka i kupén för att nästa gång man öppnar ögonen befinna sig på (relativ) hemmaplan.

Klockan är typ nio och jag vaknar av holländarnas oändliga behov att låta så mycket som möjligt så ofta som möjligt. Packar allt som behöver packas slänger upp en ryggsäck på ryggen med massan hos planeten jupiter och stapplar ut till receptionen (otroligt bakis) för att ta farväl av våt sista hostel på resan.

Innan vi tar oss in till centralstation går vi förbi lidl för att utöka vår proviant med lite vin och blåbärslikör samt två flaskor baba jaga. Efter en väldigt händelselös resa till centralen lämnade vi in våra två ryggsäckar och gick ut för att avnjuta en frukost på tsatziki och baguette, då jag tröttnade efter en stund på det torra brödet och började jag dela med mig av min mat till den flock små fåglar som rörde sig runt oss under hela måltiden. Då plötsligt Jesper reser sig och försvinner i ungeför 1,5 timmar, tid som jag spenderar till att läsa.

När han väl är tebax går vi på en slumpvis vandring som leder oss till en park där vi lägger oss i gräset för att vila. Sedan bär det av igen till nästa vilo plats som befinner sig framför tysklands riksdagshus, medan jag tungt slänger mig ner i gräset, säger Jesper att han ska gå och titta på en utställning om berlin muren och försvinner i ett par timmar igen medan jag ligger där bakis och försöker återvinna några förlorade timmar.

När Jesper väl kommer tebax drar han upp mig med uppmaningar om hur det skulle vara kul att fönster shoppa lite och ta en närmare titt på checkpoint charlie, vilket vi gör och tillslut återvänder vi till centralen klockan 20:00 för att äta vår sista middag tillsammans, den otroligt goda tonfiskröran severades med knäckebröd och salamikorv på sidan.

Mer kan inte riktigt sägas då det för min del har varit en dag av återhämtning och väntan.

Morgonen till vår fjärde dag i Berlin väcks vi av de grannar vi fått dagen innan. Båda resesällskapen gjorde sig impopulära med varandra redan från början då de var från Amsterdam och vi öppet sade att vi mådde dåligt av sexhandeln där. Efter det tyckte de inte om oss och vi inte om dem.

Inte blev de populärare när de väckte oss genom att gnissla med sängarna, låta, prata högt och allmänt inte göra som man tycker att ens grannar borde göra när man sover.

Efter den starten på morgonen var vi relativt ofrivilligt klarvakna, vi käkade frukost och gjorde grejer som behövdes göras (försöka köpa tågbiljetter, internetbanka oss, bajsporra oss m.m.) varefter vi åkte in till stan för att äntligen genomföra våra cykeltur. Vi var där först av alla och fick sitta och vänta i halvtimme innan det blev dags.

Vi fick en irländsk guide som var väldigt bra och trevlig och som med en stor portion humor såg till att den historielektion en berlinsk stadsvandring innebär var både lärorik och intressant samtidigt som den var underhållande. Efter fyra timmar tur var vi totalt slut och tog oss hem och åt mat, vi åt nudelnudelsoppsoppa (även om det inte blev två paket nudlar var under ett och ett halvt paket).

Ikväll hade vi ett mål i sikte. Vi hade under de tre första kvällarna lyckats täcka in 10 barer, vi kunde omöjligt avsluta med en siffra som inte var lika fin och jämn. Vi var tvungna att nå 15!

Vi började med Café Zapata, en klubb som inte är helt olik café 44 i Stockholm. Den ligger i ett ockuperat hus i centrala (Öst)Berlin. DÄr inne hade ett lokalt metalband konsert. Därefter kollade vi in ett par andra liknande ställen i anslutning till det stället och såg ett coolt sextiotalsband spela. Under en liten sidotur till en bankomat blev vi tillfrågade av en kvinna i tjugonågontingåldern med väldigt utmanande kläder vad vi gjorde ikväll och när vi berättat sade hon att hon hade en mycket bättre idé och vi förstod då vad som försiggick, tackade nej och gick vidare och när vi tittade upp såg vi att hon inte var ensam med att arbeta i området…

Denna upplevelse verkade skärra Johan något, då han enligt egen utsago aldrig sett en prostituerad innan denna resa och han hade verkligen inte pratat med någon.

Långsamt, långsamt nej stryk det. Snabbt rinner människovärdet ner i kloaken vid en europaresa som denna, vart man än är ser man människor som säljer sig själva för att kunna överleva eller som säljer droger för att försörja det beroende de själva har och därmed drar ned någon annan i samma sörja. Vår ilska mot holländarna byggdes successivt upp, särskilt som de hade mage att döma oss för att vi inte håller med om den människosyn (där människan inte är mer än en vara som kan och ska handlas med) de innehar. Vi fördömde inte dem från början, man är en produkt av det samhälle man lever i. Men efter deras beteende och vårt möte under kvällen blev allting upptrissat…

Pressade att hålla vår mötestid (halv tre) med tyskarna från natten innan fick vi stressa lite på barerna i staden, tre hann det bli. Vi var förresten relativt säkra på att de inte skulle dyka upp men vi ville inte riskera vad som garanterat skulle bli en upplevelse om det skulle gå i lås.

In till Simon-Dach-Strasse och till “Palm Beach” ett ställe inrett som just ett strandställe, komplett med sand på golvet. Där drogs varsin shot innan vi gick till Paul’s Metal, tog en varsin Strongbow och ett parti Fussball och vi hade därmed nått drömgränsen – 15 barer!

Klockan var ungefär halv tre när vi kom till pommesstället, vi lyxade och tog varsin currywurst mit pommes, pratades lite turkiska och kurdiska med killen som jobbar där som vi vid det här laget snackat med en hel del.

Inga tyskar dök upp och vi gick tillbaks till Palm Beach, delade på en tillbringare öl och gick sedan hem vid fyratiden och såg till att vara så högljudda vi kunde när vi kom till rummet med vetskapen om att hur jobbigt det än skulle vara att gå upp fyra-fem timmar senare så skulle det vara värt att få väcka holländarna…

Redo att följa de från texas tips att följa med på den gratis cykeltur som enligt dem skulle vara väldigt bra, vi bestämde oss för att ta den tur som skulle påbörjas klockan 3, så vi tänkte att det bjöd oss en massa tid att åka runt och titta på delar av Berlin som chansen att vi skulle besöka var väldigt liten som t.ex. Eropas stösta park i stadsmiljö.

När väl klockan slår någon timme innan cykelturens avfärd börjar vi ta oss till den plats som beskrivs som samlingsplats. Väl framme inser vi att det fattas pengar till den pant som krävs för att få låna cykel, så självklart ger vi oss ut på en lång vandring för att hitta en bankomat. Dock leder detta lilla äventyr till att när vi äntligen har införskaffat kontanterna är tiden knapp då vi bara har 4 minuter på oss tills turen skall börja och vi är minst 1,5 kvarter bort, ni förstår då troligen att vi blev försenade och därför missade hela grejen. Men vi tog oss i kragen bjöd oss själva på en salamipizza och strök vidare längst friedrichstrasse som i sin tur bjöd på mycket shopping och häftiga byggnader, så vi spenderade resten av dagen där vilket kanske var en sådär 2–3 timmar.

Natten började med att jag och Jesper satt på vårt rum och förade på respektive 0,5 l vitt vin (Jesper) samt 0,75 l sangria (Johan), så ni förstår nog att vi var mer än muntra när vi väl skulle ut och uppleva nattlivet en tredje gång. Vi tänkte att vi kanske skulle söka oss utanför vårt grannskap med miljoner efter miljoner pubar och kroger för att söka upp lite mer kultstämplade ställen som t.ex. club Moscau, så vi hoppar på tunnelbanan som tar oss längst Karl marx allé till stationen shillingerstrasse där vi börjar gå åt fel håll vilket vi först upptäcker efter en sådär 250 meter. Så vi vänder om för att den här gången gå förbi stället då vi tillslut upptäcker att det står Moscau på en byggnad som håller på att renoveras (alltså är klubben då stängd), så lite nedstämda hoppar vi igen på tunnelbana för att återvända hem och kliver in på först en bar där de till vårt nöje serveras vattenpipor som man kunde sitta och suga på mellan ölsipparna. Sedan drog vi vidare till ett ställe som heter Astro som var mycket spexigt med en massa robotar på väggarna och roliga knappar man kunde leka med medan man drack sin öl.

Självklart hamnade vi återigen på vårt nu offiiciella fyllekäkställe i Berlin och avnjöt tillsammans en currywurst mit pommes, då det plötsligt kommer upp två fulla tyskar som väldigt gärna vill byta deras fina skyllt mot en eller två öl. Detta erbjudande avböjde vi genom att svara med att säga “de säljer billig öl här”, ja för att göra en lång historia kort så slutade kvällen med att vi hade ett trevligt samtal med tyskarna medan de bjöd oss på öl och vi betämde även träff samma tid samma ställe i morgon klockan halv tre.

Sitter på tåget mot Stockholm (via Göteborg), Johan sover. Nu ska jag väcka honom, då ska han skriva om Berlins tredje dag. Nu lyssnar jag på P3, i Ryssland vill de förbjuda emos, way to go!